Snabba ryck på KSF Media

Knappt fem månader. En evighet för vissa, ett ögonblick för andra. Så lång tid tog det för KSF Media att pröva den nya matrisorganisation som lanserades i september 2014 men som implementerades stegvis mellan oktober och december samma år. Bakom sig hade företaget en intensiv utvecklingsperiod och omfattande samarbetsförhandlingar där resultatet blev att personalstyrkan skulle minskas med 48 årsverken.

I slutet av april i år konstaterade vd Barbro Teir att matrisorganisationen fungerade för långsamt. ”Beslutsgången måste vara enkel”, resonerade hon och presenterade en ny organisation. I den är ansvaret för det digitalainnehållet tydligare separerat från innehållet i papperstidningarna och det finns en innehållsdirektör i stället för två.

I samma veva informerade bolaget om att Tommy Westerlund blir ny chefredaktör för pappersversionen av Hufvudstadsbladet och att Marina Holmberg blir chefredaktör för pappersversionen av Västra Nyland. Chefredaktörsbytena gjorde utan någon som helst diskussion om publicistiskt ledarskap men kanske det är en diskussion som hör till en förgången tid? Den nya innehållsdirektören för bolagets samtliga redaktionella svenskspråkiga sajter blev Susanna Ilmoni, som av Helsingin Sanomat finurligt döptes till ”superchefredaktören”. HS lyckades för övrigt bättre än mången annan förklara KSF Medias nya organisationsmodell.

Nu kunde man kort konstatera att det är bra att ändra sig när man inser att man haft fel och nicka igenkännande åt alla dem som säger ”vad var det jag sade”.Det var nämligen flera personer, också inom bolaget, som i förväg ifrågasatte hur väl matrisorganisationen skulle fungera. Men, frågetecknen kring mediehusets personalpolitik och kring hur bolaget kommunicerar både internt och externt är ändå många och den senaste tidens händelser kan inte avfärdas som betydelselösa.

Samarbetsförhandlingarna var en uppslitande process som skapade bitterhet och en känsla av fortgående kaos. En känsla som många anställda fortfarande upplever – trots att det snart gått ett år sedan förhandlingarna avslutades.

Varför tog man risken med att mitt under samarbetsförhandlingarna, under hård kritik från fackavdelning, anställa en innehållsdirektör utifrån? Ledningen försvarade rekryteringen av Martina Harms-Aalto med att hon bar på sådan kompetens som inte gick att hitta bland företagets då ännu 248 anställda. Och varför informerade man sedan inte de anställda när hon mindre än ett år senare i all tysthet försvann eller kastades ut? Sist men inte minst är vd Barbro Teirs reaktion över Johan Svenlins frågor märklig (se artikeln intill).

KSF Media förnyar genom kaos var rubriken på Journalistens artikel om företaget i november 2014. Kaos kan vara startskottet för kreativitet och förnyelse och de flesta journalister är vana att jobba med en ständig känsla av osäkerhet och överraskningar. Men ett konstruktivt kaos kräver en ledning som är tydlig och framför allt öppen i sin kommunikation. En sådan ledning låtsas inte som om det regnar när en person försvinner från ledningsgruppen (oberoende av orsakerna) och låter inte bli att möta kritik bara för att den inte finns nedtecknad på ett officiellt dokument.