Journalisten Elin Westerlund har aldrig jobbat på sitt modersmål

På Sveriges Television i Stockholm jobbar finlandssvenska journalisten Elin Westerlund som researcher för det nya programmet 15 minuter på teckenspråk. På SVT är satsningen på teckenspråk större än på Yle i Finland, men inte heller här jobbar Westerlund på sitt modersmål.

”Svenska är förstås också mitt modersmål men jag har aldrig jobbat på finlandssvenskt teckenspråk.”

Westerlund hör till en mycket liten språk-minoritet – enligt de senaste siffrorna talar under hundra döva personer finlandssvenskt teckenspråk. Det var det första språk den Pedersörebördiga Westerlund lärde sig innan hon som tvååring fick ett cochleaimplantat och därefter också lärde sig tala svenska.

Jag behöver teckenspråkstolk hela livet och när situationen är som den är med finlands-svenska tolkar känns det svårare att jobba som journalist också.

Elin Westerlund, researcher för 15 minuter på teckenspråk

När hon växte upp tänkte Westerlund inte att journalistyrket var ett alternativ för henne.

”Som liten hade jag nog tänkt att jag ville bli journalist, men jag hade inte sett några förebilder. Jag tänkte att jag inte kan bli journalist eftersom jag är döv och använder teckenspråk. Men när jag var ungefär 20 år började jag fundera att är det faktiskt så, eller är det omgivningen som tycker det?”

Westerlund hann börja studera statsvetenskap innan hon vågade ta steget över till journalistiken. När hon 2021 blev färdig med kandidatstudierna vid Svenska social och kommunalhögskolan Soc&Kom var det mitt under coronapandemin.

”Jag kände mig inte riktigt beredd, jag kände mig lite borta.”

Dörrarna till medievärlden öppnades ändå både på Svenska Yle och på Hbl, där Westerlund fick korta kontrakt.

Förra året blev hon kontaktad av teckenspråksredaktionen på SVT. Man skulle starta upp ett nytt aktualitetsprogram – 15 minuter på teckenspråk – och ville ha Westerlund med i teamet. Nu har hon jobbat som researcher för programmet i ungefär ett halvår, i en miljö som är tvåspråkig – med svenskt teckenspråk och svenska. Bland medarbetarna finns både döva och hörande. De som inte kan teckenspråk har tolkar till hjälp och fokus ligger på att teckenspråket syns tydligt i bild.

”Det är ett annat arbetssätt – teckenspråket, inte ljudet, kommer i första hand och produktionsmetoderna anpassas till det”, säger Westerlund.

---

Beslutet att börja jobba i Sverige var inte självklart eftersom arbetet skulle innebära jobb på ett språk som inte är Westerlunds modersmål. Finlandssvenskt teckenspråk och svenskt teckenspråk skiljer sig från varandra rätt mycket – bara cirka hälften av tecknen är desamma. Westerlund lärde sig svenskt teckenspråk först som vuxen och har lärt sig mer under arbetet på SVT.

”För några veckor sen pratade jag med en annan teckenspråkig i Sverige och tecknade på skämt att jag känner mig lite slö. Hon tittade konstigt på mig och frågade att menade du det här tecknet? Jag sa ja, och hon sa att det jag just tecknade är ett gammalt tecken för transperson.”

Också skillnaderna i redaktionskulturen har varit en omställning för Westerlund. Hon upplever att kraven och ambitionsnivån för journalistik är högre i Sverige och att reglerna för public service tas på större allvar än på Svenska Yle.

”Vi hade ju talat om det på Soc&kom, att man ska vara oberoende och det ena och det andra, men det är mycket mer så i verkligheten här.”

---

Som döv journalist har Westerlund ställts inför utmaningar som gör det svårare för henne att stanna kvar i yrket än för hörande journalister. Tillgången till tolkar i Finland är inte självklar och att få en finlandssvensk tolk är nästintill omöjligt.

”Jag behöver teckenspråkstolk hela livet och när situationen är som den är med finlandssvenska tolkar känns det svårare att jobba som journalist också.”

På SVT har redaktörerna tillgång till tolkar då de till exempel ringer telefonsamtal. Också på presskonferenser och stora redaktionsmöten är det viktigt med tolk för att Westerlund ska uppfatta allt som sägs.

”Jag kan ju såklart göra samma sak som alla andra men jag behöver en teckenspråkstolk med mig.”

Westerlund drömmer om att en dag kunna producera program på sitt modersmål. Hon har under flera år lyft fram behovet av innehåll på finlandssvenskt teckenspråk för Yle, men säger att hon inte fått gensvar.

”Då det inte har lyckats har jag fått tänka på vad som är viktigt: att lägga tid och energi på att fortsätta påpeka behovet utan resultat eller att jobba med något som är intressant och roligt fast det inte är på finlandssvenskt teckenspråk.”