Katja Bargum vill sprida naturens otroliga berättelser för barn

”Jag har alltid haft en tanke om att ju mera människor vet om naturen och om den mirakulösa mångfald som finns både i livsformer och beteenden, desto mer har de respekt för och kärlek till naturen”, säger Katja Bargum.

Katja Bargum är mycket – forskare, biolog, författare, vetenskapsjournalist, verksamhetsledare och sedan i fjol också barnboksförfattare. Tillsammans med illustratören Jenny Lucander gav hon då ut Finlandiaprisnominerade Myrornas rekordbok. Duons nyaste bok, Fjärilarnas rekordbok, kom från tryckeriet i mars (båda utgivna av Företaget M).

Båda böckerna handlar i grund och botten om att lyfta fram vetenskap och forskning för barn. För att lyckas ska man närma sig ämnet på samma sätt som om man skrev för vuxna, säger Bargum.

”Det måste finnas en bra historia och saker som man kan ta fasta på eller som är bundna till något man kan känna igen. För författaren handlar det om att hitta sitt narrativ.”

Konceptet med en rekordbok var Bargums idé som hon utvecklade efter att ha skrivit faktaboken Myrornas hemliga liv som riktar sig till vuxna.

”Jag vill skriva om vetenskap eftersom jag känner att det inom forskningen och i naturen finns otroligt bra historier och otroligt roliga och spännande grejer som man blir delaktig av som forskare. Jag vill verkligen dela med mig av det här.”

När hon började jobba på sitt första manus för en barnbok tog hon fasta just på de roliga historierna. Hon ville också hitta en röd tråd för en mängd olika fakta och lyfta fram diversiteten inom artgruppen myror. Den röda tråden blev rekord.

Fjärilsboken är uppbyggd enligt samma koncept. Läsaren får veta vilken fjäril som flyger längst (tistelfjärilen), vilken som är mest berömd (gammaflyet som satt sig på Cristiano Ronaldos panna i EM-finalen i Paris 2016) och vilken som har störst pruttkraft (tjockhuvudfjärilens larv).

”När barn frågar om naturen frågar de ofta i superlativer. De frågar vilken sticks värst, vilken är störst eller vilken är den konstigaste myran du har sett?”

---

Bargum har forskarbakgrund och använder främst grundläggande forskningslitteratur i sin research.

”Typiskt för barnböcker är att fakta är väldigt komprimerat. Bakom en mening kan det finnas hundra källor.”

Hennes barnböcker har inte källhänvisningar eller en källförteckning. Det här är något Bargum funderat på. I en kort bilderbok sitter fotnoter illa, liksom en flera sidor lång källförteckning. Källorna Bargum använder är ofta komplexa, på engelska och inte sådana som barn skulle kunna ta till sig.

”Det blir svårt att källhänvisa, men det viktigaste är att informationen faktiskt är korrekt.”

Annat att tänka på är graden av komplexitet.

”Man måste förenkla och skriva kortfattat.”

Bargum lyfter fram betydelsen av samspelet och samarbetet med illustratören Jenny Lucander. Hon säger att samarbetet fungerar jättebra och att de har roligt tillsammans.

”I illustrerade böcker är bildens betydelse enorm och jag tycker inte att mitt författarskap för barn går att urskilja från samarbetet med illustratören. Slutresultatet är en helhet.”

Sedan ett och ett halvt år jobbar Bargum som forsknings- och verksamhetsledare på Maj och Tor Nesslings stiftelse. Stiftelsen jobbar för en ekologiskt hållbar framtid, bland annat genom att bevilja bidrag till forskare och genom att stödja forskarna för att de ska få mer genomslagskraft för sin forskning.

Vad kan forskarna tänka på när det gäller kommunikation?

”Det finns en väldigt använd liknelse – om du kan berätta om din forskning för en femåring och för din mormor så kan du nå ut. Det finns något värdefullt i att lära sig att kommunicera till barn för man blir tvungen att vara väldigt klar och tydlig och dra ner på svårighetsgraden.” l

Barnboksförfattaren och vetenskapsjournalisten Katja Bargum hoppas att läsaren får lust att själv gå ut i naturen och upptäcka allt det spännande och vackra som finns där.