En satiriker gör entré – Alfred Backas Oravaisdialekt når över språkgränser

”Jag har haft duster med Sannfinländarna och drivit med dem sedan första jytkyn. Och lite med SFP.” 

Ståuppkomikern Alfred Backa har skämtat med makten länge, men under det gångna året ändrades något. Det började med att han blev ombedd att ställa upp i riksdagsvalet men kom fram till att han inte ville offra sin roll som komiker.

”Jag tänkte att jag gör någonting annat för politiken istället, jag driver med alla partier.” 

Backa gjorde satiriska valsloganer åt de olika partierna där alla fick sig en känga. Men i och med regeringsbildningen förändrades riktningen ytterligare.

”Jag insåg att shit, man måste börja säga något på riktigt nu. Nu är det ju verkliga problem, inte bara att driva lite med alla. Det finns liksom en ondska här som måste rättas till.”

Resultaten blev virala. Backa började göra videor där han klippte in sin egen röst på animerade klipp av Bamse, Alfons Åberg och gamla Sagan om ringen. Jussi Halla-aho i formen av en gurglande Gollum attackerar SFP-hobbitarna och Emil i Lönneberga får förkroppsliga Wille Rydman. Innehållet är bitskt, formen mjuk. Backas röst är ofta gäll och pratar Oravaisdialekt.

Därför är det speciellt att hans innehåll nu slagit igenom också på finska. Efter att en Helsingin Sanomat -podcast tipsade om Backa har massor av finskspråkiga hittat hans material.

”De [i podden] skrattade för det var en så random sak att säga, Alfred Backa låter ju verkligen som en död bonde från sent 1800-tal. Sen tänkte jag att om det kommer in folk via det här förstår de kanske lite grann, men något måste jag ju göra på finska. Då gjorde jag en finskspråkig Wille Rydman-video och den fick stort genomslag. Sen dess har jag börjat lägga till finsk textning.”

---

Mängden finskspråkiga som nu höjer på tittarsiffrorna på Backas sociala medier har lett till att han numera publicerar videor nästan dagligen. Han känner sig nyförälskad i sin finskspråkiga publik.

Att nå över språkgränsen har påverkat Backa på många sätt. 

”Jag hade aldrig tänkt att nån skulle tycka om mig på finska. När det blev så tänkte jag att nu måste jag ju lära mig det här språket. Efter att inte ha kunnat läsa ett skattebrev på finska, så har jag nu läst två, tre böcker på finska och märkt att jag kan ju nog det här när jag riktigt försöker. För det brukar bli så när jag hör finska att jag bara stänger av. Att man känner sig välkommen, det är väl viktigt.”

Backa ger inte många rosor till finländsk satir just nu och inga alls till finlandssvensk satir. Satirens roll i samhället ser han däremot som viktig.

”Det finns en makt i att ta udden av saker, att förlöjliga sådana som tycker att de får vara hotfulla, då är det ju allra bäst att driva med det.” 

Som exempel tar Backa filmen American History X från 1998, som berättar om amerikanska nynazister ur deras perspektiv. Huvudpersonen lämnar visserligen ideologin till slut, men han och hans kumpaner ser tidvis både snygga och coola ut i filmen.

”Jag hörde att det finns mycket nazister som tycker om den. Jämfört med Mel Brooks film Producers från 1960-talet där de gör en musikal om Hitler – den tycker ju inga nazister om för den förlöjligar dem så otroligt mycket.” 

Ibland kan ett komiskt perspektiv tydligare påvisa samhällsproblem jämfört med ett rent journalistiskt alster.

“Jag vet inte om jag har den, men jag tror humorister har makten att ta och förstöra något innan det blir för farligt.”

Med satirikerhatten på vågar man också säga sådant man inte nödvändigtvis skulle våga säga annars. Samtidigt har många samhällskommentatorer varnat om att dagens debattklimat är farligt och att hot och hat är en vanlig påföljd för den som ger sig in i diskussionen.

”Jag har inte fått direkta hot – då skulle jag vara överlycklig, om jag är ärlig. För då kan man få sympatier. Och jag är inte liksom rädd för en ungdom på Tiktok, jag kan inte ta 13-åringar på allvar,” säger Backa och fnissar. Hans analys om varför kollegor i satirtecknarskrået får ta emot mordhot medan han mest får tummar och hjärtan handlar om hans användning av nostalgiskt och barnsligt tecknat material.

”Jag har en mjäkig röst när jag framför saker som nästan driver med sig själv. Jag har förstås andra privilegier också som gör att jag inte blir hatad så snabbt.”

Bland de få hatkommentarer Backa fått finns dessutom ofta en slags uppskattning av hans humor.

”Det var någon som kommenterade ‘Halla-aho for president’ under en video men skrev också ‘tää oli hauska’ [‘den var kul’]. Det tycker jag om, att man kan mötas i det mänskliga kring humor.”

---

Jag vet inte om jag har den, men jag tror humorister har makten att förstöra något innan det blir för farligt.

Alfred Back, komiker

Finländsk media har länge kämpat med så kallad dubbelkommunikation, något i synnerhet sannfinländska politiker kan syssla med. De säger en sak, men mellan raderna (eller på slipsarna) kan man utläsa något annat. För en journalist – och för en del politiker – blir tolkandet en gråzon, men för en satiriker är det utmärkt material.

”Sannfinländarna kan till exempel påstå att de är hur antirasistiska som helst men deras väljare vill ju ändå se… lite grann av rasism alltså. Och det får jag säga som komiker, påstår nån att det inte är sant kan jag säga att det var ett skämt. Politiker borde aldrig säga att något var ett skämt. En komiker får skämta och ett skämt med lite sunt förnuft bakom, det är ju det som är satir.”

Backa tror också att styrkan med hans alster är just att de inte görs för till exempel ett mediebolag.

”Det går inte riktigt att göra bitande satir om det finns någon som kontrollerar det. De senaste tio åren har det blivit så att Vasabladet är bara för Vasaregionen, Hbl gynnar väl sina bästa annonsörer. Och Yle är ett sådant tråkigt nätverk av producent på producent på mellanchef på mellanchef, om man försöker säga något blir det kaos och de måste diskutera i en vecka och sen är innehållet inte relevant mera.”

Trots att hans videor inte ger inkomster hållbart kan Backa lägga ut sitt material genast, så ämnet alltid är fräscht. Ingen betalar för det, men han är heller inte skyldig någon någonting.

”En timme efter Sannfinländarnas partidag lägger jag upp en Riikka Purra-video där jag bara säger exakt samma sak som de själva säger fast med en liten tvist på.”

Materialet Backa använder i sina videor laddar han ner från Youtube. Copyright-frågan är enligt honom ett gränsområde – han har kanske inte rätt till materialet men då så många på sociala medier använder andras material vitt och brett tror han inte heller att någon har tid att hitta all felanvändning.

”Det har blivit så uppluckrat sen Mumin visar allt och med alla memes.”

Alfred Backas tips till journalister just nu är också att tänja lite på gränserna.

”Jag vet inte om det här tipset är så bra men: vad är det värsta som kan hända om man frångår lite från det vanliga? Att testa, inte vara satiriker men kanske säga ‘Riikka Purra sa så här och det är ju förstås bullshit’”, föreslår Backa och skrattar så han kiknar.