”Nyhetsmedier ska inte bli medlöpare till partier som vill bygga sin valrörelse på icke-kommunala frågor”, skriver Dan Lolax.
Av förekommen anledning intresserar kommunalval mig och vårens val den 18 april känns extra intressant.
Dels för att valet kommer att genomföras i en virusepidemi, vilket är outforskad terräng för vår demokrati. Dels för att valrörelsen blir ett stresstest för nyhetsmedierna.
Nyhetsmedier testas förstås också annars, men deras förmåga att fungera som flankstöd för den demokratiska processen blottas i samband med valrörelser.
Jag har på annat håll (HBL 30. 4. 2019) argumenterat för att hur väl nyhetsmedier klarar av det detta uppdrag inte ska bedömas i efterhand, utgående från själva valresultatet. Mediekritiken ska vara fortgående, till och med föregripande. Här ett försök.
I bevakningen av valrörelser är fallgroparna många. En del gräver nyhetsmedierna själva. De envisa försöken att göra kommunalvalet till ett borgmästarval i de städer som gått in för den modellen är ett exempel. Det är att sidsteppa den demokratiska makten, alltså fullmäktige.
En annan fallgrop är frågan om vad kommunalvalets tema är. Frågan har inget entydigt svar, men det finns en tendens bland journalister och kommentatorer att ge ett förenklat svar: Kommunalvalet handlar om regeringens politik.
Fastlandsfinland har 294 kommuner. Riksdagspartierna är verksamma i många av dem men ett partis nationella politik är annorlunda än dess kommunala, främst på grund av att kommunfullmäktigen inte kan fatta beslut som påverkar den nationella politiken.
Det här är inte ett problem för lokala medier, som skriver om dålig inomhusluft i skolor, indragna bussturer och för få daghemsplatser. Men när riksmedier närmar sig kommunalvalet med vinklingen ”nu testas regeringens politik” så skiner ett ointresse för lokala frågor igenom.
Det här utnyttjas av partier som vill göra kommunal-valet till en diskussion om nationell, till och med internationell politik.
Frågor som fullmäktige har noll inflytande över är en dålig kompass för väljare som ska orientera sig i valrörelsen. För vad spelar kandidatens EU-kritik för roll om hen inte kan svara på den oroade förälderns frågor om skolans inomhusluft?
Visst, en del väljare vill säkert diskutera invandringspolitik och EU:s stödpaket till Sydeuropeiska länder, som vore de frågor för kommunfullmäktige. Men nyhetsmedier ska inte bli medlöpare till partier som vill bygga sin valrörelse på icke-kommunala frågor.
Journalister ska inte acceptera att, till exempel, ”skattepengar till den italienska maffian” tar det spaltutrymme som glesa bussturer och krisande småbarnspedagogik borde ha.