Poddarna tar över pratet

I våras var jag en knapp vecka ensam på stugan.

Helt ensam?

Nja, inte riktigt. Min nya vän, journalisten Dan Taberski, var med mig – via hörlurar. Hans maniska podd Missing Richard Simmons (omtalad som ”Like Serial but better”) trollband mig utan att jag någonsin förstod varför. Podden handlar om en populär och excentrisk fitnessinstruktör som plötsligt går under jorden och försvinner.

Det finns ingen rationell orsak till att jag borde bry sig om denne Simmons. Ändå kändes det som om jakten på honom var det viktigaste som pågick i världen.

För att inte tala om den utdragna berättelsen från i fjol på Svenska Yle – Knapphandlarens hämnd av Ann-Catrin Granroth. Poddserien handlade om en bitter knapphandlare som i misstag sprängde sig själv i luften i Jeppis för nästan tjugo år sedan. Logiskt sett borde ingen längre orka bry sig. Ändå var det omöjligt att slita sig.

Hur kan det komma sig?

”Det är berättartekniken. Berättaren gör det så intressant att man inte kan slita sig.”

Han som säger så är komikern och programledaren Ted Forsström. Han borde veta. Tillsammans med författaren Kaj Korkea-aho är han värd för Svenskfinlands populäraste podd Ted & Kaj.

I podden, som också sänds på Yle Extrem, och som nu gått i snart två år varje vecka djupdyker killarna i livet.

”Vår utgångspunkt var att programmet antingen ska vara intressant eller roligt. Och ibland både och. Det har funkat över förväntan, det känns som om en liten rörelse har startats.”

Ted & Kaj går ut på att två goda vänner extremt detaljerat och intensivt analyserar och diskuterar vad de råkat ut för eller tänkt på. Pratradio som bäst.

Bara att det egentligen inte är radio. Det är podd.

”Radio är ju mest flöde numera. Mycket av kunnandet som finns hos folk passar inte in i radiotablån, och det är där poddarna kommer in.”

Så tycker Jeanette Öhman, som jag når i Los Angeles via skype.´Tillsammans med mannen Magnus Silfvenius Öhman är Jeanette värd för Magnus och Peppes podcast. I podcasten kommenterar och debatterar de aktualiteter och feminism, ofta ur ett amerikanskt perspektiv.

”Det är ett bra sätt för mig att formulera mina egna tankar, och diskutera med någon som är intresserad av samma saker”, berättar hon.

I motsats till Ted & Kaj har hon inte Yle och Arenan att falla tillbaka på när det gäller genomslagskraft. Tvärtom kan fansen, precis som i stora världen, frivilligt bidra med egna pengar till podden. Hon uppger inte några exakta summor, men säger att det inte handlar om ”tusentals euro”.

”Det går ändå överraskande bra, folk betalar faktiskt. Vår podd handlar ju om oberoende journalistik och mediekritik, och lyssnarna förstår poängen med att betala.”

I Sverige och USA bygger poddarna ofta på att kända personligheter har en egen podd, vilket i sin tur garanterar uppmärksamheten vilket i sin tur gynnar annonsörerna. Det är därför inte ovanligt att en podd inleds med att poddaren hyllar en produkt eller en tjänst. I princip förstår lyssnaren att det är reklam, men gränsen kan vara synnerligen luddig.

”Det finns många som gör mycket pengar på det här sättet. Jag blir ganska arg på dylik smygreklam, eftersom poddredaktörerna har så mycket makt. En podd skapar en jättestark relation till lyssnarna, så möjligheten att påverka dem är stor”, säger Öhman.

Snart kan det hur som helst bli aktuellt med reklam också i hennes poddar:

”Men om vi tar in reklam ska vi göra det snyggt och ärligt”, lovar hon.

Hur ser då poddlandskapet ut i Svenskfinland? Är våra institutioner podd-taggade?

Hbl ser ut att ha lagt sin poddverksamhet på hyllan och även om Förlaget M inledde med en stark poddprofil i fjol, är det just nu lugnare puckar:

”Poddarna är ett komplement till vår övriga verksamhet, men min ambition är att göra poddar med författarsamtal, vilket är ett jättekul och utforskande sätt att jobba”, säger marknadsföringschefen Andrea Svanbäck.

Men, påpekar Svanbäck, en podd måste helst komma ut ofta och regelbundet. Och det är just ett av problemen i Svenskfinland: liten marknad betyder relativt få lyssnare och därmed lite stålar. Därför har poddar en tendens att komma och gå.

Men utbudet är ändå förvånansvärt stort. HSS Media står till exempel via Seven Days värd för sju poddar, om allt från fotboll till en vegansk livsstil.

En som aktivt följer med Svenskfinlands poddvärld är Matias Risikko. Så aktivt att han och några kompisar – alla från Österbotten – startat sajten poddtoppen.fi helt på ideell grund. Här hittar alla sin favoritpoddar på svenska samlade på ett ställe, det må sen gälla sport eller politik, livsstil eller humor, historia eller filosofi.

”Det är viktigt att skapa en portal eftersom poddar inte är så googlevänliga. Det är inte lätt att hitta nya poddar, absurt nog.”

Att Risikko är en stor poddfan går inte att ta miste på. Han lyssnar ungefär en timme per dag på poddar och bekräftar det som alla säger: En podd är idealisk eftersom man kan göra annat samtidigt, men ändå ge berättaren sin fulla koncentration.

”En podd når faktiskt fram till sina lyssnare, bättre än andra medier. Folk lägger tid på sina poddar. Det är därför till exempel städer och museer börjar använda poddar istället för traditionella texter.”

Men hur man än vrider och vänder på det har poddarna inte åtminstone ännu hisnande lyssnarsiffror i Svenskfinland. Ted & Kaj har ca 2 000 lyssnare på Arenan per avsnitt och drygt 1 100 följare på Soundcloud (antalet prenumeranter/lyssnare på iTunes ges inte ut av Apple). Sen blir hoppet rätt stort till resten.

Men framtiden är kanske ljus, menar Ted Forsström och avfyrar en hyllning till poddfenomenet:

”Podd är radio när du vill ha, och vad du vill ha, för du väljer exakt vad du vill lyssna på. Det finns en podd för alla specialintressen. Radio finns däremot alltid där, det kommer vad det kommer och du har ingen makt bestämma över det.”