Journalisten

Willy Wonka och medieskuggan över öriket

Det är en tidig morgon i augusti. Året är 2019. En till synes helt vanlig sommardag. Men på väg till sina arbeten händer något som får flera trafikanter att stanna sina bilar och ifrågasätta huruvida de faktiskt har vaknat eller om de fortfarande drömmer. En vit liten känguru har nämligen gjort dem sällskap och hoppar i hög fart bredvid bilarna på landsvägen mellan Eckerö och Mariehamn.

Den förrymda vallabyn Willy Wonka blev en riksnyhet. Att händelsen utspelade sig på Åland var bara en parentes i sammanhanget för alla andra förutom för ålänningarna själva. Men så är det inte ofta som händelser på Åland omskrivs i finländska medier. Nu finns en uppenbar risk att rapporteringen kommer att bli ännu glesare. Nedläggningen av SPT är ett sorgligt faktum även för Åland.

Ålandsminister – som för de flesta är mer känd som justitieminister – Anna-Maja Henriksson sa nyligen i en intervju med Helsingin Sanomat (6. 11) att det är ledsamt att följa med hur dålig kunskapen bland finländarna är om Ålands självstyre.

Jag håller med; kunskapen är låg gällande Åland i allmänhet och självstyrelsen i synnerhet. Det är tyvärr inte heller ovanligt att då Åland väl omskrivs innehåller rapporteringen både smärre och större faktafel. Att man titt som tätt kunnat läsa nyheter från och om Åland i de finlandssvenska dagstidningarna genom SPT har därför varit positivt. Detta eftersom SPT har haft ett samarbete med den ena av Ålands två lokaltidningar, Nya Åland.

Säkerligen kommer Åland att förekomma även i framtiden. Troligtvis främst i Hufvudstadsbladet, vars ambition är att vara rikstäckande och som har större ekonomiska muskler, och som kommer att fortsätta att producera eget innehåll från fredens öar. Men genom SPT har rapporteringen varit både frekvent och mer varierande. Nyhetströskeln har varit lägre och det är av godo. Åland är mer än djur på rymmen, generösa miljonärer och plåtbröd. Till och med mer än sjöfart.

Vi gör gott i att ha koll på varandra, särskilt i den lilla sfären som utgör Svenskfinland och Åland. Okunskap riskerar att spä på en känsla av ”vi och dem”, att fördjupa klyftan mellan autonomin och moderlandet, mellan regioner och till och med orter emellan i samma landskap.

Jag hoppas därför att de finlandssvenska och åländska medierna nu lyckas skapa nya former av samarbeten.