Carita Liljendahl är så lokal en journalist kan bli. Hon är född och uppvuxen i Lovisa, där hon jobbat på lokaltidningen Östra Nyland, tills den uppslukades av KSF Media och sammanslogs med Borgåbladet för att bilda tidningen Östnyland. Därefter på den ännu mer lokala och av talkokrafter grundade Nya Östis, som bevakar Lovisanejden på gräsrotsnivå. I dag är hon chefredaktör på Nya Östis.
”Får jag ta en bild på er också?”
Liljendahl har precis blivit fotograferad för den här artikeln på Lovisa torg. Hennes svarta kappa och stövlar står i kontrast mot den nyfallna snön och pastellfärgerna på byggnaderna kring torget. Liljendahl fiskar fram sin egna kamera för att föreviga situationen till sin blogg, där hon skriver om det lokalaste av allt: sitt eget liv.
När alla tagit sina bilder sätter vi oss på ett varmt café i centrala Lovisa. Ett stenkast därifrån står fortfarande servicestationen Shell, där Liljendahl jobbade 1987. Hon gillade att skriva och hörde av sig till Östra Nyland, där hon började frilansa. Strax var hon fast anställd och en lång karriär inom lokaljournalistiken hade börjat. Med undantag för några kortare perioder på andra ställen har småstaden alltid varit lika med hem.
”Jag har bott i både Helsingfors och Stockholm men har inte trivts i vimlet och hetsen.”
När Östra Nyland år 2015 blev Östnyland märkte Liljendahl att jobbet ute i regionen inte kändes tillräckligt lokalt.
”Det är ju inget fel på den tidningen, den är bra, men det blev en regiontidning och jag var tvungen att skriva mycket om Borgå och Sibbo. Marthaföreningens stickkurser eller vad som helst av det riktigt lilla, det faller bort.”
Samtidigt hade gräsrotskrafter i nejden redan känt av Lovisabornas rädsla av att hamna i skuggan av Borgå. En understödsförening grundades och Nya Östis föddes. Drivkraften var Kim Wahlroos, då redan pensionerad chefredaktör för Östra Nyland. Mot alla odds blev Nya Östis en lokaltidning som växte och fick en plats i det östnyländska medielandskapet, medan många lokaltidningar tvingades skära i utgivningen.
Ett drygt år senare vågade Liljendahl släppa den trygga anställningen vid KSF Media och gå med i gänget bakom Nya Östis.
”Det var mycket uppsägningar och samarbetsförhandlingar då, men jag sade upp mig själv. Huh tänkte jag då, vad har jag gjort. Sen frågade jag om jag får börja frilansa för Nya Östis och välkomnades där.”
År 2019 blev Liljendahl chefredaktör på Nya Östis. Trots posten är hon fortfarande egenföretagare – ingen är fast anställd på tidningen, som går runt på bidrag, annonsintäkter och prenumerationer. Tidningen utkommer en gång i veckan och har omkring 2400 prenumeranter. Antalet prenumeranter har stigit ända sedan starten och är nu stabilt. Att fortsätta öka antalet prenumeranter är ändå en utmaning.
När vi gör intervjun har nyheten om att Loviisan Sanomat ska gå ner till en tidning i veckan precis kommit.
”Jag hoppas verkligen att också Lovari får finnas i framtiden. Det är viktigt för Lovisa att ha tidningar och helst på två språk.”
Om bevakningen sköts av journalister från helt andra orter finns risk för fel. Helsingin Sanomat skrev i oktober om hur Lovisa drabbats av rena rama flodvågen av restauranger som stänger. Dagen efter publicerades en ny artikel, där det framkom att det kanske inte var så drastiskt ändå. En av Lovisaborna som intervjuats fick ett nytt namn i farten.
”Han har sagt Ove och då skriver de Uuve med U. Vår styrka är ju att vi har medarbetare från olika byar i trakten som har lokalkännedom.”
Varför är det viktigt att någon skriver om det riktigt lokala?
”Annars finns man ju inte”, skrattar Liljendahl. ”Men nu är det ju en informationskälla, trots att en del säger att man hittar info på some.”
Nya Östis går emot de flesta strömmar som andra medieföretag flyter längs. Man håller stenhårt fast vid papperstidningen och ger bara smakprov av sina artiklar online. Unga lockas med från de lokala skolorna och man ger spaltutrymme åt dem att skriva eget innehåll.
”Jag jobbar för arvet efter tidningen Östra Nyland, att upprätthålla det som Östra Nyland stod för. Det totalt lokala där vi ger läsarna vad de vill ha.”
Nya Östis har också lyckats utnyttja sociala medier till sin fördel och kämpar inte med hatkommentarer i samma utsträckning som många andra. I Facebookgruppen finns 5300 medlemmar och många bidrar där till tidningen. Som jämförelse har Lovisa kommun cirka 15 000 invånare varav 42 procent är svenskspråkiga.
”Medlemmarna sätter ut bilder från sin vardag och från evenemang och det är ju jätteviktigt.”
Tidningen plockar också innehåll till spalten ”Veckans snackisar” direkt från gruppen och får ibland till och med nys om nyheter och nyhetsbilder därifrån.
Samtidigt är Nya Östis resurser förhållandevis små och jobbet är ensamt för medarbetarna då tidningen inte har en fysisk redaktion.
Liljendahl ser att Nya Östis också har en roll i att bevaka lokalpolitiken. Ofta beror bevakningen på om medarbetarna har erfarenhet i politisk journalistik, men man ser till att sitta med på fullmäktigemöten och följa upp beslut. Ibland granskar man, ofta på basis av tips.
Nya Östis är inte med i Opinionsnämnden för massmedier, men man har nyligen gått med i Nyhetsmediernas förbund, genom vilket man binder sig till att följa Journalistreglerna.
”Innan vi gick med och betalade avgiften kollade vi om vi kan fortsätta skriva om företag utan att det betraktas som textreklam. Vi skriver ju inte ut produktnamn och priser, men jag tror människor tycker om när vi gör personintervjuer med företagare. Vi försöker också ha nyheter och vara kritiska då det är möjligt. ”
Sedan 2009 har Liljendahl bloggat om sitt liv i Lovisa. Ungefär 250 personer om dagen läser om hennes privatliv i bloggen, som samtidigt blir en slags dokumentation av samtiden i småstaden. Liljendahl har även gett ut tre romaner på eget förlag och bloggens namn kommer från hennes romankaraktär, Debutsky.
”När jag går i pension vill jag skriva mera. Det här chefsjobbet har varit ganska administrativt.”
Trots bloggen, böckerna och journalistjobbet känner hon inte att hon fått skriva av sig tillräckligt.
”Det finns så mycket hårda nyheter, krig och corona, allt är så sorgligt. Jag tror människor behöver det här, det lilla vardagliga.”
Efter intervjuresan till Lovisa plingar ett meddelande till i telefonen. Carita Liljendahl undrar om hon kunde få intervjua undertecknad, med rötter i Lovisa, till Nya Östis. Det gäller att alltid ha ögonen öppna för det lokala.
Vad tycker du om Nya Östis?
Patrick Starck: ”Det är viktigt med riktiga lokala nyheter. Loviisan Sanomat har inget lokalt mer och Östnyland har för mycket Borgå. Det är storebror och lillebror med Borgå och Lovisa, vi bryr oss inte om vad borgåborna gör.”
Christina Hjerpe: ”Jag prenumererar på Nya Östis och läser allt i den. Jag gillar att de skriver om Pyttis där jag är född. Jag slutade helt med Östnyland, de skriver nog om Sibbo men inte om Pyttis.”
Leon Wikman: ”Jag behöver inte Nya Östis, allt jag behöver finns på Text-tv.”
Paula Hakasaari: ”Jag läser varken Nya Östis eller Loviisan Sanomat. Det är helt bra att det finns något som Nya Östis för människor som pratar svenska.”
Uusimmassa lehdessä
- Paikallismedia kytkee ihmiset yhteisöönsä. Alajärvelle muuttanut Jukka Vuorio huomasi tarttuvansa pikkukunnan uutisiin sitä painokkaammin, mitä synkemmältä maailma muussa mediassa näyttää.
- Yleisön luottamus täytyy ansaita yhä uudelleen
- Journalistin ohjeiden uudistusehdotukseen paljon kommentteja – ”On jätettävä tilaa myös journalismin houkuttelevuudelle”
- Palkaton sairauspäivä huolettaa – liitto ei hyväksy ehdotusta, jos sitä esitetään neuvotteluissa
