Visstidare på Yle önskar stöd och handledning – och tydligarebesked om fortsättningen

I januari handplockas journalisten Heini Rautoma till Svenska Yle i Böle och börjar som allmänreporter med  visstidskontrakt. I maj fortsätter hon med ett åtta månaders vikariat på Yle Huvudstadsregionen. I september får hon en extra premie för gott arbete.

I slutet av samma månad kontaktar hon fackets representant för oklarheter kring lönen. Några dagar senare får hon veta att det inte finns jobb för henne efter årsskiftet då hennes nuvarande kontrakt tar slut, även om hon tidigare fått andra budskap.

I oktober handleder hon nya inhoppare för att de ska lära sig hennes jobb.

Heini Rautoma säger att hon försökt med allt. Diskuterat med sina chefer, talat med bolagets personalansvariga och svarat på personalenkäter. Ändå har hon många frågor hon inte fått svar på. Varför säger chefer att de gärna vill ha henne kvar samtidigt som bolaget efter årsskiftet inte kan erbjuda annat jobb än inhopparturer vid nyhetslandskapet i Böle?

Har mängden arbete minskat på Yle Huvudstadsregionen? Det är osannolikt med tanke på att redaktionen ofta är underbemannad. Beror det på att hon lyfte en lönefråga med hjälp av facket eller för att hon presterat dåligt på jobbet? Knappast det senare – Heini Rautoma har fått mycket beröm för sitt jobb, till och med en extra lönepremie på 1 000 euro för att hon bland annat ”jobbar otroligt effektivt och har flera järn i elden”.

Och hur tänkte hennes närmaste chef då hon utgick från att Rautoma skulle handleda tre nya timanställda och lära dem hennes jobb med de ”bästa tipsen för att göra live-sändningarna på ett roligt och naturligt sätt”. Detta strax efter att Rautoma fått besked om att det inte fanns jobb för henne längre.

”Det kändes som om ju snabbare och bättre jag lär dem göra jobbet lika bra som jag, desto snabbare kan de ta över mitt jobb.”

---

När vi träffas i november har Heini Rautoma en dryg månad kvar av sitt tidsbundna avtal på Yle Huvudstadsregionen. Sitt första kontrakt på Yle fick hon 2012 och sedan 2018 har hon jobbat mer eller mindre regelbundet i bolaget. Det har blivit många kontrakt under åren, 61 stycken för att vara mer exakt. Hon har jobbat i Böle, på Svenska Yle i Borgå och sedan på finska Yle i Kotka där hon skulle ha fått fortsätta men hon ville sluta pendla till jobbet.

”I regionerna fungerade dialogen med cheferna och jag trivdes bra. För mig känns det som om problemen finns i Böle”, säger Heini Rautoma.

När hon började som allmänreporter i Böle efter årsskiftet var starten inte den bästa.

”Ingen tog ansvar för mig eller presenterade mig för de andra. Det var otydligt vem som var chef för det dagliga arbetet och det kändes som om de som ledde arbetet inte visste att jag fanns på plats.”

Heini Rautoma efterlyser tydligare mottagande av nya anställda och klara besked åt dem som jobbar med visstidskontrakt.

”Ifall företaget inte vill eller kan ha dig kvar borde de säga det rakt ut och inte på ett svårtolkat sätt antyda att de gärna vill ha dig kvar i huset.”

Själv vill hon väldigt gärna jobba kvar.

---

Yle Huvudstadsregionens chef Merja Elonen bekräftar att redaktionen har varit underbemannad särskilt då någon varit sjuk. Det har varit svårt att få inhoppare och de inhoppare man haft har sökt sig
vidare till nyhetsdesken.

De tre nya timanställda som börjat i höst ska vara just inhoppare och inte ersätta vikarier.

Fanns det då en koppling mellan att Heini Rautoma kontaktade facket i en lönefråga och i att hon efter det fick besked om att det inte finns jobb för henne?

”Att hon skulle ha tagit upp frågan med facket har jag inte vetat någonting om”, säger Merja Elonen.

Heini Rautoma säger att hon nämnt saken för sin chef.

Merja Elonen säger också att hon aldrig sagt att det inte finns jobb utan varit tydlig med att det är ”osäkert”. 

Ett nytt nio månaders vikariat på Yle Huvudstadsregionen lades ut 23 november. 

Bubi Asplund, förtroendeperson för Svenska Yles regioner säger att han inte tar ställning till enskilda fall men konstaterar:

”Vi ogillar starkt att visstidsanställda inte får klara besked om sin fortsättning i bolaget.”

Enligt Bubi Asplund följer facket löpande med  användningen av visstidsanställda. År 2020 granskade facket tillsammans med arbetsgivaren ett stort antal visstidsanställningar, vilket ledde till att kring 20 personer fick fast anställning.

”En tid såg läget riktigt bra ut men nu tycks vi vara i samma situation igen, med folk på en massa visstidskontrakt och inhopp.

---

Tidningen Journalisten har i flera artiklar skrivit om visstidsanställda vid Svenska Yle, bland annat i:  ”Inga nyheter utan inhoppare” – Yles personalchef medger problem (2020) och ”Vi är nära bristningsgränsen” – anställda vid Svenska Yles webbdesk berättar om stress, konstant underbemanning och skuldbeläggande vid sjukanmälningar (2022).

Ett återkommande tema bland visstidsanställda är att Svenska Yle går miste om begåvade människor som inte orkar med osäkerheten.

Hannah Thulé, en av Heini Rautomas kolleger på Yle Huvudstadsregionen, ser att Yle med enkla medel kunde göra saker annorlunda och bättre. Själv har hon haft tidsbundna avtal på samma redaktion sedan april i år, men efter 26 november är hon arbetslös.

Hannah Thulé är ny i branschen. Hon sadlade om till journalistiken från att ha varit pedagogisk sakkunnig och projektkoordinator. Hon började på Svenska Yle i samband med sin obligatoriska praktik. Och visst diskuterade hon och studiekamraterna osäkerheten i branschen, men…

”Jag hade en naiv bild av att om jag visar framfötterna och är bra på mitt jobb, ja då finns ett intresse från organisationens håll att ha mig kvar. Nu är det som om frågan slår mig i ansiktet, shit det här var faktiskt en otacksam bransch.”

Hannah Thulé har arbetserfarenhet från den privata sektorn.

”Där fanns ett intresse av att utveckla de anställda och att ta vara på deras intressen och kompetenser. Målet var att skapa mervärde för företaget.”

Hon har några förbättringsförslag till Yle: fixa mentorer och se till att nya journalister får mer respons, något hon också föreslagit för sin chef och för Yles personalavdelning.

”Under min visstidsanställning hade jag behövt mer stöd och återkoppling från min chef. Det var först när jag explicit frågade som jag fick veta att mitt arbete uppskattas.”

Hannah Thulé vill ändå betona att kollegorna alltid varit hjälpsamma.

”De har stöttat efter bästa förmåga, men de måste ju också hinna sköta sina jobb. Jag hade önskat att cheferna gjorde en plan för systematisk feedback och stöd för oss som är nya och gröna. Det borde ligga i organisationens intresse.”

Så småningom utvecklade Hannah Thulé egna rutiner för att se hur hon går framåt.

”Jag jämförde min rapportering med hur andra mediehus skrev om samma nyhet, jämförde mina texter med kollegors texter och följde med hur lång tid det tog för nyhetschefen att korra mina texter.”

På Yle skulle hon också ha önskat sig en mentor.

”En person som skulle ha introducerat mig i organisationskulturen och som jag kunde ha bett om råd i olika lägen.”

---

Redaktionscheferna Anna Forth och Charlotte Sundström ger en gemensam intervju i ett mötesrum på Yle.

De säger att det redan finns stödpersoner som introducerar visstidsanställda och nyanställda i jobbet. De kallas inte mentorer men de tar emot nya redaktörer och introducerar dem i jobbet. Nya får också praktisk info om Yle och handledning i klipprogram med mera. Enligt redaktionscheferna fungerar stödet i allmänhet rätt bra. Det finns också strukturer för respons, säger Charlotte Sundström.

”Varje morgonmöte i regionerna som jag deltagit i har inbegripit feedback för hela teamet. Producenterna eller nyhetscheferna har regelbunden feedback med reportrarna, men rutinerna ser olika ut i olika grupper.” 

Ni har en kontinuerlig öppen rekrytering av timanställda. Har ni tillräckligt med inhoppare?

”Ja och nej. Poolen ska vara tillräckligt stor för att det ska gå runt eftersom behovet varierar och inhopparna ju inte jobbar heltid hos oss. Då många är sjuka kan det kännas som att det inte räcker, men i regel fungerar det bra. Men det är också ett sätt för oss att rekrytera nya människor och en väg in till Yle”, säger Anna Forth