Media-ala

Ingen minoritet är för liten för redaktörerna som producerar finlandssvenska tidningar på punktskrift

”Vår målgrupp är alltid liten. Att verkligen nå ut till de här personerna som genom vår verksamhet eller våra publikationer får någonting meningsfullt i sitt liv det är därför vi gör det här.”

Tessa Bamberg är punktskriftsansvarig Förbundet Finlands svenska synskadade. På bordet framför henne ligger antagligen den tidskrift i Finland som har minst upplaga – Punktchat, med en upplaga på 15 exemplar.

Tidningen är 63 sidor tjock, vilket i skriven text motsvarar cirka 30 sidor. Den innehåller allt från senaste nytt om Brad Pitts kärleksliv och recept på Limoncello spritz, till vilka kläder som är bra att ha på en flygresa och en beskrivning av den sallad Jennifer Aniston lär ska ha ätit varenda dag under inspelningarna av Friends. Materialet har Bambergs kollega taltidningsredaktören Susanna Antell samlat in från olika medier på webben.

”Punktchat är ren och skär underhållning”, säger Bamberg.

Att ett förbund vid sidan om sina informativa medlemstidningar ger ut en nöjestidning är en del av målsättningen att vara tillgänglig på olika plan.

”Den kan vara porten till att man börjar läsa annat också”, säger Bamberg.

Bamberg använder själv punktskrift och lyfter fram vikten av att synskadade har ett eget läs- och skrivspråk.

”Det ska inte bara finnas tidningar i talad form. Att läsa själv ger ett mervärde. Man har en direkt kontakt med texten och med språket på ett sätt som man inte får via en ljudbok eller taltidning.”

För på samma sätt som ljudboken delvis upplevs konkurrera med den traditionella boken konkurrerar tidningar och böcker på punktskrift med ljudböcker och taltidningar. Bamberg säger att gruppen punktskriftsanvändare tyvärr är liten i relation till hur många människor som har en synnedsättning.

”Speciellt äldre personer med synnedsättning tror att de inte kan lära sig ett nytt språk och använder talat material. Att man förlorar synen kan innebära en ny kanal, ett nytt läs- och skrivspråk”, säger Bamberg.

Tessa Bamberg med nästan hela upplagan av tidningen Punktchat i famnen.
Tidningen är 63 sidor tjock, vilket i skriven text motsvarar cirka 30 sidor.

För den med en läsnedsättning har de senaste åren inneburit en stor förändring. Webbläsare och användargränssnitt har blivit mer tillgängliga. På många webbplatser kan läsare med nedsatt syn förstora texterna eller lyssna på dem genom att använda en skärmläsare. Webbplatser har byggts upp så att man kan navigera på dem också om man enbart använder tangentbord och utbudet på litteratur och tidningstexter i ljudformat har vuxit.

I dag utkommer till exempel så gott som alla finlandssvenska dagstidningar plus sju tidskrifter, bland annat Kyrkpressen och God tid, som taltidningar.

Ännu för 20 år sedan var läget helt annat, säger Daniel Ainasoja som är verksamhetsledare och sekreterare på Finlands svenska taltidningsförening.

Ainasoja jobbade som journalist på Jakobstads tidning 2001 då chefredaktören Lars Hedman höll igång taltidning på kassett för synskadade.

”Det fanns 30 till 40 frivilliga inläsare som tre dagar i veckan läste in tidningar på morgonen. Uppläsningen kopierades till C-kassetter som skickades till prenumeranterna per post. Prenumeranten fick kassetten flera dagar efter att tidningen utkommit”, säger Ainasoja.

Hedman talade med den lokala föreningen för synskadade om man inte kunde göra taltidningen lite enklare. Projektpengar söktes och beviljades, Ainasoja blev projektledare och efter det har utvecklingen rullat på.

I dag finns teknisk apparatur och applikationer som gör det möjligt för personer med synnedsättning att lyssna på taltidningarna, som skickas via internet. Tidningarna görs med en finlandssvensk talsyntes (den heter för övrigt Samuel) och utbudet av finlandssvenska taltidskrifter ökar stadigt.

”Vi automatiserar så mycket vi kan. Det gör att vi får ner kostnaderna och kan producera mer material.”


När det gäller medieutbud och tillgänglighet är Yle i en klass för sig. Yle följer de riktlinjer som beskrivs i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster, även om lagen inte omfattar Yle.

Yles webbplats är anpassad till tillgänglighetsstandarden WCAG 2.1 nivå AA. WCAG är en förkortning av Web Content Accessibility Guidelines, internationellt etablerade rekommendationer för tillgängligt innehåll på webben.

Yle har program som teckenspråktolkas, syntolkade program, nyheter på lätt språk och undertexter till en stor del av sitt audiovisuella material. Yle har också namngivna personer som arbetar med tillgänglighet både på strategisk nivå och i praktiken. En av dem är Mårten Seiplax med titeln arkitekt för plattformen Svenska.yle.fi. Han jobbar bland annat med utveckling av tillgänglighet på webben.

Seiplax påpekar att tillgänglighet inte är en belastning utan något som gör att ditt innehåll får mer användning och bättre spridning, för att det är lättare att använda.

”Att skriva en bra alt-text kan kännas svårt men den texten kan vara orsaken till att din artikel hittas via googles bildsök och till att den syns bättre i alla sökresultat.”

Tillbaka till Förbundet Finlands svenska synskadade. Susanna Antell sitter i studion och läser in nyaste numret av Medlemsbladet. Hon planerar och redigerar tidningens innehåll själv.

”Tidningen berättar om vad som händer inom förbundet och de olika distrikten. Det finns också artiklar om aktuella frågor. Vi har en medlemskår där medelåldern är ganska hög och de kanske inte surfar så mycket på nätet så jag surfar för dem det för dem”, säger hon.

Tessa Bamberg säger att jobbet känns meningsfullt, särskilt då prenumeranter ringer och berättar hur glada de är för den senaste tidningen.

”Vi vet att våra tidningar läses, uppskattas och att det är ett viktigt andningshål för många. Vi vill som förbund erbjuda tillgänglighet på alla håll i livet och det är motiverande. Vem skulle göra det här jobbet om vi inte skulle göra det?”

För artikeln har även Yles tillgänglighetsansvariga Minna Pöntys, HSS Medias vd och chefredaktör Niklas Nyberg och Hufvudstadsbladets redaktionschef Gunilla Celvin intervjuats.

Taltidningar och tidningar på punktskrift

  • Finlandssvenska dagstidningar finns tillgängliga som taltidningar genom talsyntes. En talsyntes kan också i kombination med ett skärmläsarprogram användas för att läsa upp texter på en skärm, på en dator, en mobiltelefon eller en pekplatta.
  • Tidskrifterna Funk, Bulletinen, Kyrkpressen, God tid, Helsinki-tidningen och Vi hörs utkommer också som taltidningar, inlästa eller genom talsyntes. De tre förstnämnda produceras av taltidningsföreningen. De övriga av FSS.
  • Förbundet Finlands svenska synskadade (FSS) ger ut följande tidningar:

○ Punktchat

○  Oss emellan, en tidning för alla punktskriftsläsare men speciellt anpassad för nya och/eller ovana läsare.

○  Intermezzi, en tidning i punktsskrift med artiklar, tips, berättelser och reportage.

○  Synvinkel, FSS:s organisationstidning som ges ut i storstil, punktskrift, som taltidning och på nätet.

○  Taltidningen Medlemsbandet är FSS:s medlemstidning och utkommer varannan vecka.

○  Horisont, den österbottniska kulturtidskriften ges sedan 2021 också ut i punktsskrift tack vare ett samarbete mellan FSS och Horisont.


Experternas tips för ökad tillgänglighet

  • Tänk på att tillgänglighet överlag gör att fler kan ta till sig innehållet. Det leder i sin tur till större spridning.
  • Skriv alt-texter till bilderna. En alt-text beskriver kort och neutralt vad bilderna visar och kan läsas av en skärmläsare.
  • Bygg upp webbplatsen så att det går att skrolla genom innehållet med hjälp av ett tangentbord.
  • Namnge länkar så att de beskriver vad länken leder till. Undvik ”Läs mer” eller ”klicka här”.
  • Tänk på kontraster och möjligheten att förstora texten.
  • Använd tydliga beskrivningar för fält och knappar om du gör formulär.