Uppmärksammat förtalsåtal i Sverige väcker frågor också hos oss

I oktober 2020 publicerade den svenska webbtidskriften Realtid en granskning av den svenska affärsmannen Svante Kumlin och hans företag Eco Energy World (EEW). Varken Kumlin eller företaget gillade granskningen och hävdade att tidningen gick fram med osanningar.

De valde ändå inte att anmäla granskningen, som publicerats på svenska, i en svensk tidning för en svensk publik, till Medieombudsmannen. De försökte inte heller få frågan prövad i en svensk domstol. I stället valde Kumlin att i en domstol i London stämma Realtid Media Ab, tidningens chefredaktör och de två journalisterna som gjort granskningen.

Fallet är ett typiskt exempel på missbruk av juridiska metoder för att hota och skrämma någon till tystnad, säger både svenska och internationella organisationer som arbetar för yttrandefrihet och pressfrihet. Fenomenet beskrivs på engelska med begreppet SLAPP, en förkortning av Strategic litigation against public participation.

Enligt organisationen Index on Censorship är det vanligt att stämningar i internationella SLAPP-fall lämnas in just i London.

”Det beror bland annat på att det är så dyrt att försvara sig i förtalsmål här. Syftet med SLAPP-fall är att skrämma målet och då kan rädslan för skyhöga advokatkostnader vara en del av skrämseltaktiken”, säger organisationens specialsakkunniga Jessica Ní Mhainín.

Svante Kumlin själv kommenterar inte frågan för Journalisten. Hans företrädare Henry Wilson på kommunikationsbyrån Buchanan säger att England var ett naturligt val för en rättsprocess eftersom EEW är registrerat i England och har sin administration och verksamhet där. Svante Kumlin är skriven i Monaco.

Realtids chefredaktör och ansvariga utgivare Camilla Jonsson säger att EEW, genom att stämma i London, kan kringgå den svenska grundlagen och de svenska publiceringsreglerna. Enligt dem kan bara den ansvariga utgivaren stämmas, inte enskilda medarbetare.

Advokaterna som företräder Svante Kumlin har ännu inte preciserat exakt vilka krav de har men har flaggat för att att det handlar om skadestånd i mångmiljonklassen samt att Realtid ska avpublicera granskningen.

”Vi hade ju fått ett par mejl innan där man hotade med stämning. Dels inför första publiceringen, dels efter våra publiceringar. Först ville man få oss att inte publicera, och därefter var budskapet att vi skulle avpublicera alla artiklar”, säger Camilla Jonsson.

När det första mejlet kom gick hon tillsammans med reportrarna noga igenom materialet.

”Eftersom allt underlag utgår från offentliga handlingar, inga anonyma källor eller spekulationer, så var det för mig ett enkelt utgivarbeslut. Är det sant? Yes. Är det relevant? Yes. Ok då kör vi. Men nu när vi faktiskt är delgivna stämningen så känns det närmast overkligt.”

Enligt Henry Wilson har bolaget mellan mitten av oktober och slutet av november skickat över tio brev till Realtid där man påtalat osanna uttalanden.

Camilla Jonsson säger att tidningen under hela granskningen gett Kumlin och EEW chansen kommentera och besvara frågor.

”Vilket de konsekvent har avböjt. Efter publiceringarna har de återkopplat med några korrigeringar, vilket vi har kompletterat i form av fotnoter när det har varit relevant. De har inte kunnat påvisa några faktafel.”

Petri Savolainen, intressebevakningsdirektör på Finlands Journalistförbund har inte stött på motsvarande fall i Finland även om förbundet deltar i den europeiska diskussionen om SLAPP.

”Fenomenet är icke-önskvärt på alla sätt. Ifall motivet till en juridisk process är att begränsa pressfriheten och yttrandefriheten så bryter man mot grundläggande rättigheter.”

Vad ska man då göra om en utländsk advokatbyrå skickar ett hotfullt brev?

”Om anklagelserna saknar grund och motivet är att begränsa journalistiken så ska man förstås inte följa kraven. Man ska berätta om brevet, till exempel för Journalistförbundet. Hot om rättsprocesser mot journalister har förekommit i alla tider men det är väldigt sällsynt att fallen behandlas i domstolar”, säger Savolainen.