Avslöjade Danmarks största bankskandal – belönades med Cavlingpriset

Runt om i Europa bänkade sig en kväll i september 2017 ett tjugotal journalister runt sina mobiler för att ta en öl tillsammans. Samlingsplatsen var en tråd på Signal, appen som krypterar meddelanden. Mötet var ett välkommet gemensamt avbrott efter månaders granskning av hur stora summor svarta pengar passerat banker i olika länder för att tvättas vita.

Tre av journalisterna, Eva Jung, Simon Bendtsen och Michael Lund, var från danska Berlingske Tidende och kom att bli 2018 års Cavling-pristagare. Motivering var att de hade avslöjat Danmarks genom tiderna största bankskandal.

Den globala penningtvätten är omfattande. Varje år omsätts biljoner kronor när svarta pengar från illegala aktiviteter tvättas vita för att kunna användas till konsumtion eller till investeringar i legal affärsverksamhet. Processen gynnas av det moderna bankväsendets snabba elektroniska överföringar vilket fått många länder att skärpa lagstiftningen mot penningtvätt. Så även Danmark.

Vad de tre Berlingske-journalisterna granskat och avslöjat har de sammanfattat i en artikel som ger överblick. Här berättar de hur de gick till väga.

Ett tips från det östeuropeiska journalistnätverket OCCRP (Organized crime and corruption reporting project) väckte deras nyfikenhet. Hur kunde så stora mängder svarta pengar som flödade ut ur Ryssland hamna hos Danske Bank?

I mars 2017 arbetade Eva Jung, Simon Bendtsen och Michael Lund på Berlingskes grävande redaktion. Där och då började de granska oändliga mängder kontoutdrag utan att veta vad det skulle leda till.

Tipset gällde en konkret penningtvätt där banker på Cypern och i Lettland och så Danske

Bank, som tredje största bank, var inblandade i. De tre journalisterna undrade vad man känt till i Danske Bank och vilket ansvar man tagit.

”När vi satt igång med att granska kontoutdrag från banken kunde vi konstatera att mycket var dolt för våra ögon. Vad vi däremot kunde se var att banken bröt mot penningtvättslagen. Det som sker på ett företags bankkonto, ska avspegla dess verksamhet, men i många fall gjorde det inte det”, säger Eva Jung.

Detta blev upptakten till det som de tre journalisterna Bendtsen, Jung och Lund skulle komma att kalla den första delen av sin penningtvättsgranskning. Den skulle följas av vad de kallar en andra del, där svarta pengar från statliga verksamheter och statskontrollerade verksamheter i Azerbajdzjan hamnade i fickan på europeiska ämbetsmän och politiker.

”Här var det ett annat set av företag och det hela var också mer amatöristiskt arrangerat och därför ännu mer uppseendeväckande. Pengarna från Ryssland som hamnade hos en europeisk politiker är en hård och illustrativ historia, som berättar om korruption mitt i Europa”, säger Simon Bendtsen

Under hela förloppet var det enorma mängder data och transaktioner som skulle granskas för att kunna följa vilka transaktioner som gått via Danske Bank, hur Danske Bank agerat samt hur många varningar Danske Bank fått. En granskning som krävde både effektivitet och systematik, men de smidiga metoderna lyste med sin frånvaro.

”Det var svårt att få tag på teknik som funkar för det finns ingen smart eller lätt metod att hitta de mest explosiva transaktionerna på. Istället fick vi sitta och granska pdf-filer och Excel-dokument och använda oss av pivottabeller. När vi fann ett namn, googlade vi det, sökte i olika register och i databaser för att få fram mera. Ett enormt trist arbete”, säger Simon Bendtsen.

Samarbetet mellan de tre journalisterna på Berlingske fungerade väl, men det nationsöverskridande granskande arbetet krävde också råd och kunskapsdelning från kollegor runt om i världen som satt med samma uppdrag och blev något av en utmaning, berättar Eva Jung:

”Vi journalister i Europa fick hjälp av OCCRP med att skapa en egen Wiki där vi kunde dela upplysningar. Här fanns det inga dumma frågor att ställa, allt var fritt. Efterhand kom nya journalister från olika länder med. De fick liksom vi börja från scratch, men nu var det vi som fick förklara för dem. Det var en härlig känsla att både få och ge så mycket kollegial hjälp.”

Cavling-pristagarna slapp att bli pressade av sina källor under den tid på närmre två år som de granskade Danske Bank. Förmodligen för att de tre journalisterna vidtog de åtgärder som krävdes för att bevara källornas anonymitet.

”Vi arbetade mycket med källskydd och med namnskydd och har inte kommunicerat per telefon. Det är förmodligen anledningen till att våra källor inte satt press på oss att sluta skriva, även om de ibland varit bekymrade”, säger Eva Jung

Inte heller har huvudmännen utövat någon press eller visat på motstånd, fortsätter Eva Jung.

”De sätter sig över lag och rätt och bryr sig förmodligen inte. Pengarna har gått vidare.”

Och även om Bendtsen, Jung och Lund tror att de kan sätta upp banker på gråa eller svarta listor, så funkar fortfarande penningtvätt.

”Huvudmännen gömmer sig bakom strukturer, de är duktiga på det, och behöver fortfarande bankerna”, säger Simon Bendtsen.

Nu skriver de tre journalisterna tillsammans på en bok. Samarbetet dem emellan fungerar fortfarande bra, men bokskrivandet stöter ändå på patrull, säger Simon Bendtsen.

”Det är besvärligt, för det är en allvarlig sak för flera människor. Dessutom försöker många att putta oss i en bestämd riktning. Vi har pekat på några huvudmän, de är få av många, men vem var de? Var kom deras pengar ifrån? Ryktena surrar. Och vilken var deras roll i Danske Bank?

Det här kommer att pågå många år framöver. Penningtvätt på detta sätt är ett hav av banker och transaktioner, så vi tar gärna emot nya kontoutdrag.”