Hur gick det sedan?

Textroboten skriver om gärdsgårdsserien

Då? I december 2015 hade den svenska mediekoncernen Mittmedia just tagit i bruk sin textrobot Rosalinda för sportnotiser. Ledningen såg det som en satsning på kvalitet, medan Gävle Dagblads decimerade sportredaktion tyckte att det var en katastrof för journalistiken.

I dag? Robotjournalistiken har tagit små kliv framåt och mediehusen i Finland har under det senaste året skaffat eller funderar på att skaffa textrobotar. HSS Media var först i Finland med en robot för sportnotiser, när koncernen i maj tog i bruk en anpassad variant av den Rosalindarobot som Mittmedia använder.

”Den skriver notiser från fotbolls- och ishockeymatcher på lägre nivåer, där vi inte tidigare haft matchbevakning. Ganska snart förstod alla sportintresserade att den inte ersätter våra sportreportrar utan är till för att bredda vår sportbevakning”, säger Niklas Nyberg, chefredaktör på Vasabladet.

Han framhåller att syftet med investeringen var att ge ett mervärde åt läsarna, snarare än att öka trafiken för att locka annonsörer.

”Vi räknar inte klick som vi gjorde för ett par år sedan och därför vet jag inte heller hur mycket trafik den har genererat.”

I USA producerar textrobotar börsnyheter och i Sverige används Rosalinda för att läsa av lokal statistik över bostadsköp.

”Den kan hjälpa våra journalister att hitta nyheter och lyfta upp fenomen inom en massa områden. Det krävs dock ett grundjobb med att se till att den har tillgång till korrekt data. Och så måste vi komma ihåg att allt inte är lika offentligt här som i Sverige.”

Johan Svenlin

Hon hittade dokumentärfilmen

Då? I februari 2012 var Linnea de la Chapelle förstaårsstudent på Svenska social- och kommunalhögskolan. Hon jobbade på övningsredaktionen Smocka och såg fram emot sommarjobb på Svenska Yle.

I dag?

de la Chapelle avslutade nyss sina magisterstudier i dokumentärfilm vid University of the Arts i London. Hon har också studerat dokumentärfilm i Danmark och Sydafrika och jobbat på Yle allt sedan det första sommarjobbet.

”Jag har studerat på flera olika skolor och högskolor utomlands. Jag tänkte tidigare att Soc&koms utbildning är lite ’pilipali’, men jämfört med andra utbildningar är den ganska bred. Via praktiken får man jätteviktig arbetserfarenhet.

Många tror att allt är superbra när man far till London och betalar för sina studier – att det är högre standard och bättre ordnat (än i Finland). Men ofta är det tvärtom, för här är studier business. Vi har jättebra skolor i Finland och ofta inser man inte hur bortskämd man är.

I framtiden vill jag jobba med dokumentärfilm, åtminstone en del av tiden. Min inställning till jobbmöjligheter har ändå ändrats under åren. När jag började studera på Soc&kom var jag supernöjd och tänkte att det finns en massa jobbmöjligheter – det berodde säkert på att jag fick jobb så snabbt. Nu har jag insett att det inte finns säkra jobb. Det är lite deppigt men samtidigt tycker jag att det borde göras mycket mer dokumentärfilm i Finland och särskilt på svenska. Jag tror det finns en marknad och ett intresse.”

Lina Laurent

Middagen levererad till dörren

Då? År 2011 hade ekonomiredaktören Markus Haakana sagt upp sig från Yle och startade eget. Affärsidé: att sälja och distribuera matkassar till stressade barnfamiljer.

I dag? Efter några tunga år i början har företaget nu kunnat expandera kraftigt. Det skedde 2016 då svenska Linas Matkasse kom in och investerade i bolaget och som en följd av det blev huvudägare. I dag är Sannan Ruokakassi störst i Finland inom sitt gebit, Markus är produktionschef.

”Alla erfarna företagare varnar alltid för att det tar tid att etablera sig och för att få det att gå runt. Vi trodde att det inte gällde oss. Men efter ett par år kändes allt väldigt tungt. Vi var inte lönsamma, vi kunde inte ta ut någon lön, och vi fortsatte mot bättre vetande. Så småningom vände allting efter att vi blev kontaktade av Linas Matkasse.

Det här jobbet är ganska endimensionellt jämfört med journalistiken. Det enda man sist och slutligen behöver tänka på är pengarna. Som journalist blir man nog lite bortskämd, dels får man ta del av pålästa människors initierade åsikter samtidigt som man blir van vid att man går in i en studio och får betalt för att berätta vad man tycker om saker och ting.

När jag slutade som journalist identifierade jag mig – märkligt nog – som journalist väldigt länge. Omställningen har bitvis varit tuff, för det finns inte alls en likadan tillhörighet och gemenskap bland företagare som det finns bland journalister.

Å andra sidan påminner det jag gör nu mycket om det jag gjorde som nyhetsproducent. Varje dag börjar jag från tomt bord och ska se till att nyhetssändningen / matkassen fylls på rätt sätt.”

Magnus Londen