“På 1990-talet gjorde jag ett program om bostadslösa. En av dem jag filmade fick bostad dagen efter att programmet sänts. Inte hade jag något emot det men visst var det konstigt att han hoppade tusentals platser i bostadskön bara för att han ställt upp på en tv-intervju”, säger Patrik Skön.
Patrik Skön är grävande journalist på Svenska Yle. Han och kollegan Lukas Rusk samt Minna Knus-Galán, som jobbar på finska Yles granskande MOT-redaktion, har lovat diskutera tips och hur man som journalist hanterar olika människor som vill ha hjälp eller hjälpa andra genom journalistiken.
Jämfört med läget på 1990-talet tycker Skön att någonting förändrats. Stödsystemen har blivit mer komplicerade och många som kontaktar Svenska Yles grävredaktion har exempel som handlar om social- och hälsovårdstjänster.
”Allmänt är det ofta människor som inte har så stora inkomster eller personer med invandrarbakgrund – de kan befinna sig i väldigt svåra situationer”, säger Rusk.
Skön tror att fallen som gäller välfärdstjänster hänger ihop med en större bild. Många har vuxit upp med tanken om att Finland är en välfärdsstat där samhället tar hand om de svagaste.
”När de sedan konfronteras med välfärdsstatens gränser är de ganska chockade. Varför har jag inte rätt till en viss tjänst eller ett visst stöd? Varför får mitt barn inte den terapi som läkaren föreslår?” säger Skön.
Svenska Yles grävredaktörer hittar ofta sina case via egna kontakter eller människor som kontaktar redaktionen eller redaktörerna direkt. Det finns också en allmän digital tipslåda som får en stor mängd tips av väldigt varierande slag.
MOT:s redaktion får väldigt mycket tips. Till tipstelefonen, som nyligen togs i bruk, ringer 10 – 20 personer per dag. Till samma telefon kommer tips också via Whatsapp, Signal och som sms – kring 20 meddelanden per dag. Ytterligare tips skickas in via Instagram och förstås också via redaktionens e-post och reportrarnas personliga e-post. Det kan med andra ord handla om flera hundra tips varje vecka, till en redaktion som årligen gör kring 30 program plus tiotals webbartiklar med tillhörande tv- eller radioinslag.
Ett speciellt fenomen som Knus-Galán och hennes kolleger på MOT upplevt är att myndigheter uppmanat människor att kontakta MOT.
”Vi får också ganska ofta höra att perso-nerna uppmuntrats, av övervakande myndigheter, att kontakta MOT – för att myndigheterna inte själva har resurser att ta tag i ett ämne. Det berättar en hel del om vårt samhälle.”
Men hur bemöter man en människa som tar kontakt, en person som ibland befinner sig i ett tillstånd av desperation efter att ha gått igenom olika myndighetsinstanser? Börja med att lyssna, är rådet. Skön säger att de som tar kontakt vill bli tagna på allvar och bemötas med respekt.
”Så kan vi bemöta dem, men vi kan inte alltid bekräfta deras berättelse och föra ut den på en offentlig plattform.”
Till den som ringer ger Knus-Galán aldrig några löften. Hon säger att redaktionen får många tips och lovar ta upp frågan på idémötet som hålls varje vecka.
”Men sen måste man ju hitta de där pärlorna. Det finns ju också bra tips i den där massan och det är det som är det svåra.”
Hur gör man då för att hitta pärlorna? Enligt Knus-Galán gäller det att lyssna, ofta ganska länge och sedan sålla fram det som har samhällelig relevans.
”Jag kan säga att jag förstår att det här är ett stort problem för dig personligen men att det kanske inte är av samhälleligt intresse.”
Rusk beskriver sig som en världsförbättrare som drivs av rättvisepatos.
”Jag tror att det har synts i min journalistik och jag skriver ganska mycket just om sådana ämnen där människor hamnat i pisset. Jag vill tro på människan.”
Men visst märker han ganska snabbt om samtalet är journalistiskt relevant eller inte.
”Det första tecknet är att människan pratar och pratar och du inte kan ställa en fråga”, säger Rusk.
Skön konstaterar att telefonsamtal som räcker över en timme sällan ger något nytt. Han försöker få personen att berätta om det finns dokument, om de kan träffas på riktigt och om personen kan tipsa om andra han kan tala med.
”En varningsflagga är då det börjar komma allt mer irrelevanta detaljer: ’Läkaren hade en viss parfym’, ’den natten sov jag dåligt’ … då försöker jag leda tillbaka samtalet till kärnan. Vad hände? Vad är problemet?”
Rusk har högre tröskel för att avbryta samtalen.
”En viktig del av den grävjournalistiska processen är att upprätthålla eller att få förtroende och då måste man kanske lyssna på parfymgrejerna först”, säger han.
Rusk säger att han också tänker på frågan om olika case ur ett filosofiskt perspektiv.
”Vi journalister behöver de här människorna som är jättedesperata och de behöver oss. Vi vill ha case som varit med om de här riktigt hemska sakerna fast det ibland är snudd på socialporr. Och de här människorna vill få till stånd en förändring eller att deras sak ska gå framåt. På något sätt är det lite hemskt.”
En del av dem som tar kontakt med journalister mår väldigt dåligt. Knus-Galán har varit med om personer som hotar att skada sig själva om de inte får hjälp.
”Det är jättejobbigt. Då har jag lyssnat och det är kanske det viktigaste i den situationen. Och ibland försökt få dem att söka annan sorts hjälp.”
Skön konstaterar att det förstås finns dem som blir besvikna och anser att journalisten är ytterligare en person som inte tar dem på allvar.
”Men min roll är journalistens. Det är inte en terapitjänst eller samtalsterapi”, säger Skön.
Så sållar du fram de relevanta tipsen
- Lyssna och ställ frågor. Visa respekt för den som kontaktat dig. Ställ frågor och följdfrågor för att avgöra om det finns ett samhälleligt intresse eller ett missförhållande som är journalistiskt intressant?
- Vilken är kontexten? Handlar det om maktmissbruk, olagligheter eller något annat? Sätt ord på kärnfrågan.
- Vilka bevis finns det? Dokumentation, inspelningar, bildbevis, offentliga handlingar, andra handlingar eller vittnesmål.
- Ställer tipsaren upp på intervju? Och känner tipsaren andra i samma situation? Ifall personer ställer upp med namn och bild har det starkare genomslag än om de är anonyma.
Råden gavs av Minna Knus-Galán, Lukas Rusk och Patrik Skön
Uusimmassa lehdessä
- Paikallismedia kytkee ihmiset yhteisöönsä. Alajärvelle muuttanut Jukka Vuorio huomasi tarttuvansa pikkukunnan uutisiin sitä painokkaammin, mitä synkemmältä maailma muussa mediassa näyttää.
- Yleisön luottamus täytyy ansaita yhä uudelleen
- Journalistin ohjeiden uudistusehdotukseen paljon kommentteja – ”On jätettävä tilaa myös journalismin houkuttelevuudelle”
- Palkaton sairauspäivä huolettaa – liitto ei hyväksy ehdotusta, jos sitä esitetään neuvotteluissa
