Daniel Wickström skriver litteraturkritik vid sidan av studierna i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Han skriver kritik för Vasabladet, Hufvudstadsbladet och finlandssvenska tidskrifter.
”Jag älskar litteratur och att läsa och det här är ett sätt att kombinera mina intressen. Det är också givande att få ge uttryck för sina reflektioner och förhoppningsvis också väcka tankar hos läsaren”, säger Wickström.
Men man blir inte rik på att skriva kritik. Arvodena varierar mellan 60 och 140 euro. Dagstidningarna betalar de högsta honoraren, medan tidskrifterna brukar betala lite lägre. Wickström konstaterar att det brinnande intresset för litteraturen kan bidra till att det blir lite skevt.
”Man kanske ger avkall på att få en tillräcklig ersättning eftersom man tycker om att skriva kritik.”
De låga arvodena för kritiker är inget nytt. Fondsatsningen Kritikbyrån grundades 2019 för att erbjuda en extra ersättning för frilanskritiker utöver det arvode som mediehusen betalar. Wickström har själv varit med i Kritikbyråns ersättningssystem och sedan i höstas jobbar han deltid som kritikombud, med ansvar för den praktiska verksamheten.
Kritikbyrån har tills vidare finansierats av Svenska Kulturfonden. Nu söker Kritikbyrån om finansiering för en ny treårsperiod, beskedet kommer i mars.
Kritikbyråns ersättningssystem har fungerat så att ju fler recensioner en kritiker skriver desto mindre procent av arvodet får recensenten ersatt av Kritikbyrån. Det betyder att den som bara skrivit enstaka recensioner har kunnat få honoraret nästan dubblerat, medan personer som skrivit fler recensioner fått en mindre andel av honoraret ersatt.
”Kritikbyrån har velat sporra så många som möjligt att skriva kritik”, säger Wickström.
Konstkritikern Pontus Kyander riktade i en kolumn i Ny Tid (1/2023) kritik mot det här sättet att fördela Kritikbyråns medel. Wickström säger att frågan har diskuterats till och från under den senaste projektperioden.
”Genom den här fördelningen kan man bäst upprätthålla en bredd och mångfald i kritiken. Vi vill lyfta nya kritiker som kan växa sig starka.”
Finns det en risk att det här systemet motverkar syftet att öka professionaliteten inom kritikerkåren?
”På den frågan har vi tänkt att de redan etablerade kritikerna har större chans att på egen hand få stipendier för att skriva kritik.”
Patrik Back, kulturchef på Vasabladet säger att kritiken har en given plats i Vasabladets kulturjournalistik.
”Men det är utmanande tider för mediehusen och budgeten för kulturen har inte vuxit”, säger Back.
Utvecklingen under de senaste åren har varit färre recensioner av rikssvenska böcker och ett större fokus på författare med koppling till Österbotten. Den lokala scenkonsten prioriteras också.
”I Österbotten är revytraditionen stark och det finns ett stort intresse att läsa recensioner av revyerna”, säger Back.
Han konstaterar att kritiken har svårt att stå sig i konkurrensen om läsarnas uppmärksamhet på webben.
”Nu har vi siffror på hur mycket olika artiklar läses, till skillnad från tidigare. Vi vet inte vilka artiklar människor läste då bara papperstidningen fanns.”
Back konstaterar att de flesta som läser papperstidning också läser på webben och han tror därför att läsarsiffrorna för webben i stort sett går hand i hand med hur olika artiklar läses i pappret.
”En text kan vara viktig även om den inte har mycket läsare. Men någonstans kommer smärtgränsen emot, och det gäller naturligtvis inte bara recensioner.”
Hufvudstadsbladets chefredaktör Erja Yläjärvi gjorde en linjedragning om att minska antalet recensioner när hon tillträdde posten hösten 2021. När Journalisten ringer upp konstaterar hon att det inte har skett någon nämnvärd minskning, men att linjedragningen kvarstår.
”Vi har inte räknat antalet recensioner under förra året. Men 2021 publicerade Hbl 900 recensioner. Det är ett exceptionellt stort antal om man jämför med andra mediehus.”
Yläjärvis vision är att fokus ska ligga på kulturdebatt – vilket inte nödvändigtvis betyder fler regelrätta kolumner och opinionstexter, men så att kulturjournalistiken är i dialog med resten av samhället.
”Vi har stora frågor i samhället. De brukar främst behandlas ekonomiskt och politiskt, men också kulturbevakningen borde kunna ta sig an dessa.”
Kulturjournalistiken måste inte intressera alla. Det måste ändå finnas en kritisk massa. Detta i en tid då målet är att sälja digitala prenumerationer, och med större krav på att varje artikel ska kännas unik och värd att betala för, konstaterar Yläjärvi.
”Det är lite bakvänt om diskussionen endast förs inom branschen mellan kritiker, som har sina egna intressen, och mediehusen, utan att inkludera publiken.”
För Daniel Wickström är de låga arvodena inte en tröskelfråga i hans nuvarande livssituation.
”Nu är kritikerjobbet en bisyssla och jag har ingen att försörja.”
Men för att i högre utsträckning kunna försörja sig som frilanskritiker verkar fortsatta fondsatsningar vara kritikernas enda hopp.
Patrik Back på Vasabladet säger att högre arvoden skulle innebära att de kan köpa in färre recensioner.
Erja Yläjärvi säger rakt ut att kulturbudgeten inte kommer att höjas.
”Om man har 900 recensioner kan man inte betala så mycket per recension. Det nuvarande systemet har etablerats före min tid på Hbl, men det finns säkert skäl för den nya kulturchefen, som vi håller på att rekrytera, att se över frågan.”
Uusimmassa lehdessä
- Paikallismedia kytkee ihmiset yhteisöönsä. Alajärvelle muuttanut Jukka Vuorio huomasi tarttuvansa pikkukunnan uutisiin sitä painokkaammin, mitä synkemmältä maailma muussa mediassa näyttää.
- Yleisön luottamus täytyy ansaita yhä uudelleen
- Journalistin ohjeiden uudistusehdotukseen paljon kommentteja – ”On jätettävä tilaa myös journalismin houkuttelevuudelle”
- Palkaton sairauspäivä huolettaa – liitto ei hyväksy ehdotusta, jos sitä esitetään neuvotteluissa
