Journalisten

Svenska Dagbladets reporter Frida Svensson ser den grova kriminaliteten krypa ned i åldrarna

Frida Svensson arbetar systematiskt för att hitta mönster. Rapporteringen i Svenska Dagbladet har gett läsarna mycket ny information om grova brott. Bild: Heli Saarela

Tag reda på. Tala med alla och skriv det som är sant. Bry dig inte om vad andra tycker. Svenska Dagbladets journalist Frida Svensson betonar vikten av vanligt fotarbete.

När Frida Svensson började på Svenska Dagbladet var hon allmänreporter. Ämnena varierade. För fyra år sedan blev det allt fler artiklar om brottsutvecklingen och dödsskjutningar. I dag handlar hennes grävjobb och rapportering ofta om grova brott inom den kriminella miljön. Mord, vapen och droger finns i sådana mängder att Sverige figurerar i rubriker även i utlandet.

En systematisk genomgång av misstänkta, dömda och vittnen har hjälpt i förståelsen av de kriminella nätverken, men med egna databaser har Frida Svensson fått insyn i hur mycket olika myndigheter faktiskt gör för att hjälpa ungdomar som valt eller halkat in i fel spår.

Journalisten träffade Niklas Orrenius i oktober, läs mera här (på finska)

”Det är drogavvänjning, ilskehantering, sociala insatsgrupper, och andra sorters behandlingar. Det är inte så att alla kriminella flugit under samhällets radar.”

Ändå dör folk, anhöriga hamnar i skottlinjen. Det hemska, säger Svensson, är att det är så många ungdomar, ofta unga killar, som ansluter till kriminella gäng och gör sig skyldiga till till och med dödsskjutningar.

”Grov kriminalitet kryper ned i åldrarna. Vi talar om personer som inte ser ett liv efter 20-års åldern. Det krävs inte ett långt liv för att bli riktigt brutal”, säger hon.

Vilka är det som skjuter? Vem dör? Det är sådana frågor som Svensson försöker svara på i hennes arbete.  Hon läser polisutredningar, intervjuar poliser och följer kriminella individer i sociala medier. Det intressanta är att se på inläggen, språket, vem som kommenterar och hur de gör det.

 

Missnöjet gror i utsatta bostadsområden där någon som kör flott bil, har pengar och en massa tjejer kan framstå som utvägen. Enligt Frida Svensson finns det många sådana områden i Sverige, uppemot 60, och några av dessa är dessutom så utsatta att polisen ogärna går in där.

Ändå, säger Svensson, ska ”man inte måla med alltför stora penseldrag”. Det är en klick mycket brottsaktiva män som står för en stor del av det grova våldet.

”Jag har skrivit utrikesreportage i Sierra Leone, Mocambique, Uganda, Libanon. Då känns det lite banalt när någon frågar om det kan vara farligt för en journalist att åka till Rinkeby som inte ligger så långt från Solna där jag bor”.

Frida Svensson berättar att gängmedlemmarna ofta känner varandra sedan barnsben, är bröder eller kusiner som vuxit upp på samma gata. Tystnadens lag är stark, många av nätverken ändå löst sammansatta. De har också kontakter med specialistkompetens – hur man tillverkar sprängladdningar.

”Normalt klarar polisen i Sverige upp nio av tio mord, men kanske bara två av tio som sker i eller mellan kriminella nätverk.”

Frida Svensson ger SvD:s läsare inblick i en sluten miljö, inte är svårt att komma nära.

”Självklart får jag respons på det jag skriver men jag har aldrig mottagit några hot. Min ambition är att vara transparent och i så hög utsträckning som möjligt tala med, och inte bara om, dem jag skriver om”. 

Frida Svensson besökte Helsingfors på fredagen. Hon berättade om sitt jobb på Journalistförbundets Svenska seminarium.