Det är med kluvna känslor jag lämnar Sundsvall efter att ha följt med arbetet på redigeringsnavet under en förmiddag. Dels är jag väldigt uppåt. De printplanerare och redigerare som jobbar med de finlandssvenska tidningarna på andra sidan Bottenviken är kunniga, erfarna och otroligt engagerade i sina/våra tidningar. Entusiasmen smittar av sig.
Jag tänker på hur Johanna Beijar som jobbar med HBL gläds över att tidningen har egna fotografer och på hur hon imponeras av den nordiska bevakningen. Eller på hur Lina Nygård, som trots avsaknaden av finskakunskaper, fixar redigeringen och planeringen av tvåspråkiga Pargas Kungörelser med hjälp av god kommunikation till Finland. Eller Sara Bjermert som planerar att besöka Vasa under sommaren, för att se staden som är centrum för ”hennes tidning”.
Egentligen vill jag att Bonnier bums bjuder samtliga printplanerare och redigerare som jobbar med de finlandssvenska tidningarna på studiebesök till Finland. De borde få träffa dem vars texter de dagligen jobbar med.
Hittills är det bara cheferna i Sundsvall som besökt de finländska redaktionerna och cheferna och de finländska printkoordinatorerna som besökt Sundsvall. Jag vet att Bonnier tänker i silon och att reportrarna på redaktionsgolven inte ska befatta sig med printen överhuvudtaget men är det egentligen så smart? Starkt silotänkande kan leda till mer hierarki. Ett ansikte, en mänsklig kontakt, en gemensam fika … allt det kan bidra till en starkare gemenskap och bättre förståelse för varandras arbete. Dessutom kunde det vara bra för ledarskiktet i båda länderna att lyssna på vad de som jobbar på verkstadsgolvet tänker om hur det blivit och vad som kunde göras bättre.
För trots gedigna manualer, regelbunden återkoppling på olika nivåer, utveckling och gemensamma ”sittningar” så finns ett missnöje bland tidningarnas journalister och det sker missar. Till exempel då HBL:s paradsida berättar att en ”16-åring misstänks för dråp” (HBL, 1.4.2026), när det i själva verket handlat om misstanke till dråpförsök eller när det i HBL står ”Teema Pukki” i rubriken, istället för Teemu Pukki (17.11.2025). Syd-Österbottens parad (12.6.2025) med ”SMP vann valet” (inte SFP) är också en vi minns.
Ingen gillar att se fel, varken i det egna materialet eller kollegans. Jag talar med HBL:s chefredaktör Kalle Silfverberg som säger att det inte är särskilt klokt eller produktivt att skylla på någon. Han påminner om att navet jobbar med det material som redaktionerna ger dem och att slarvfel kan ske oavsett var en tidning redigeras.
Allt detta stämmer, men samtidigt händer det något då en del av journalistiken görs på annan ort – i synnerhet då kontakten till den orten är begränsad till ett fåtal personer. Sundsvall blir en distanserad, mytomspunnen plats. En plats som kanske är lätt att skylla på då misstag sker, oavsett orsakerna. Tumma på de strikta gränserna, låt medarbetare träffa varandra och höj nivån, det kan bli ”lite bättre”, som HBL:s slogan lovar.
Texten korrigerad 20.5.2026 kl. 9.26: I meningen om att ”reportrarna på redaktionsgolven …” stod det tidigare ”redaktörerna”.
Uusimmassa lehdessä
- Anni Mattila työskentelee elokuvien ja tv-sarjojen kuvauspaikkojen parissa. Työn jälki näkyy joka kuvassa.
- Jäsenyhdistyksillä on yli kuuden miljoonan varallisuus. Liitto toivoo, että yhdistykset keskittäisivät rahansa ydintoimintaan.
- Lehdistönvapauden kärkeen palataan valinta kerrallaan
- Ett år efter flytten – i Sundsvall görs finlandssvenska tidningar med passion men utan lokalkännedom