Hej arbetsgivare! Frilansaren är den lojalaste arbetstagaren du kan få

Få människor går med på att jobba för så dålig timlön som frilansjournalister förutsätts jobba för. Men vi gör det för att vi verkligen älskar vårt jobb.

I november publicerade Yle en stor granskning om bostadsförmedlare. Där framkom att många av dem betalar flera hundra eller upp till tusen euro per månad åt arbetsgivaren, bara för att få jobba! Jag kände att jag inte kunde bli riktigt lika bestört som många andra. Det lät rätt mycket som mitt liv.

När jag bestämde mig för att bli frilans på heltid för ett par år sedan förstod jag riskerna, men jag ville så gärna göra det jag brinner för.

Min hemstad Nairobi är en knutpunkt för frilansjournalister, och många knagglar sig fram genom att sälja till otaliga arbetsgivare för struntsummor. De betalar alla utgifter själv, söker stipendier om nätterna och våndas när ännu en uppdragsgivare inte brytt sig om att betala arvodet i tid. Förr var också jag nöjd så länge en frilansresa inte gick på minus.

Kontrasten till de anställda korrespondenterna är enorm. De får barnens skola betald, har partnern med som hemmaförälder, får dagpenning på sina arbetsresor, kör en fyrhjulsdriven jeep och bor stora hus i de lummiga förorterna till Nairobi.

Jag ligger där mitt emellan. Jag har inga garanterade inkomster, men två regelbundna uppdragsgivare som i främsta hand köper sina Afrika-nyheter av mig. Jag får resa rätt regelbundet och får resekostnaderna betalda. Men jag är frilans, och med det kommer alla känslor som frilanslivet för med sig.

En frilans har inte råd med dåliga dagar. Ryktet är allt man har och blir man stämplad som jobbig är det kört. Man jobbar helgdagar och övertid utan extra ersättning och man har aldrig betald semester. Man jobbar också ofta trots att man är sjuk. Ändå känner man att man är en dyr oangelägenhet.

När jag var i Etiopien hände flera oförutsägbara saker som gjorde att en del kostnader blev mycket högre än väntat. Jag funderade om det skulle vara bäst att betala själv – blir jag för dyr vill de inte skicka mig på resor längre. Jag valde till slut ändå att fakturera allt och hoppades det skulle finnas förståelse i andra ändan. Det fanns det som tur.

Många jämför löner med arvoden, trots att de är två helt olika saker. Det känns ofta som om inte heller arbetsgivarna förstår att en frilans egentligen är billigare än en fast anställd då alla osynliga kostnader beaktas. Jag betalar själv försäkringar, pensionsavgifter, resor till och från Finland, telefonräkningar, internet och annat jag behöver för att kunna jobba. På utrustning har jag lagt ut ungefär 12 000 euro.

Visst kan det kännas konstigt för en arbetstagare med månadslön att jag får 250 euro för att göra en live på TV – det tar ju bara två minuter! Men där ingår också allt osynligt arbete, som hundratals researchtimmar som kanske inte leder nån vart.

Det är få andra som går med på att jobba för så usel timlön som frilansjournalister förutsätts jobba för. Men det borde vara i alla fastanställdas intresse att se till att frilansarna får tillräckligt betalt. Om arbetsgivaren inser att frilansarna är billigare är det ju vettigare att utlokalisera allt. För det finns inte en lojalare arbetstagare än en frilansjournalist.