Samlar in berättelser om motståndet

Det värsta är att omvärlden tror att Syrienkrisen är över, att Damaskus är tryggt igen och att IS är besegrat. Författaren och journalisten Samar Yazbek tror inte att hon under sin livstid kommer att återvända till ett fritt Syrien, men hon har absolut inte gett upp motståndskampen.

”Det här är en del i mitt personliga projekt för att bevara berättelserna om det som hänt i Syrien. Folket måste få tillbaka sitt land av ockupanterna och de som är ansvariga för krigsförbrytelserna ska ställas inför rätta. Jag vill också att efterföljande generationer ska veta att vi faktiskt stod upp och kämpade mot förtrycket”, förklarar hon.

Vi sitter vid ett fönsterbord i en hotellrestaurang i centrala Umeå. Utanför faller snöblandat regn, typiskt för årstiden. Hon har nyligen landat i stan och om ett par timmar ska hon upp på scenen för ett författarsamtal på Umeå Littfest i Folkets Hus, tvärs över gatan.

Hon talar bra engelska, men innan intervjun officiellt ska börja visar hon vänligt med handen på Helena Axelson-Fisk, som sitter bredvid i soffan och ska tolka vårt samtal.

”Jag vill att du frågar på svenska så att dina frågor blir exakta, så svarar jag på arabiska så att mina svar också blir exakta.“

Hennes senaste bok, Nitton kvinnor – Berättelser om syriskt motstånd, kom ut i mitten av mars. Där ger de intervjuade kvinnorna i jag-form fruktansvärda beskrivning av hur civilsamhället bröts sönder av tortyr, hot och bombningar de första åren av Syrienkrisen.

Varför valde du just den här berättarformen för boken?

”I mina tidigare böcker är det min röst som talar, men i den här boken är jag inte alls närvarande. Jag valde den här berättarmetoden för att förstärka kvinnornas röster, motståndets röst.”

Hon intervjuade drygt 60 kvinnor som på nära håll upplevt de första åren av kriget. De nitton rösterna är noggrant utvalda. Flera av dem rapporterade journalistiskt från kriget och de blev sedan, liksom Samar Yazbek själv, tvungna att fly till Europa eller Nordamerika.

”De är från olika städer, olika religioner och olika åldrar, men jag valde just de här kvinnorna för att de hör till medelklassen, de är välutbildade och kan uttrycka sig väl. Trots att de alla har fruktansvärda upplevelser av våldet är de inga offer, de representerar motståndet.”

Hon tillägger att det var främst kvinnor som inledde protesterna mot regimen 2011 och de blev sedan belägrade från flera fronter när jihadisterna kom in i landet.

”Jag visste att våldet mot kvinnor var komplicerat, som ett månghövdat monster, och därför behövde det beskrivas ur många perspektiv”, förklarar Yazbek.

I Syrien fanns en stor medelklass som gick från ett materiellt tryggt liv till fullständig misär på kort tid.

”Det fanns ett medvetet och utstuderat våld från regimen för att speciellt skrämma medelklassen. De som kunde flydde bort från bombade städer och kvar fanns bara de fattiga som drabbades av jihadisternas våld.”

Under hela krigets gång har omvärlden nåtts av rapporter i form av texter, bilder och ljud inifrån krigshärdarna. Nyheterna har mest handlat om vilka problem flyktingströmmen från Syrien ställer till med.

Hur tycker du att omvärlden reagerat på nyheterna från Syrien?

”Frågan är komplicerad. Det fanns stöd från privatpersoner och från civilrättsorganisationer, men att utländska regeringar tillät förskjutningen från fredliga demonstrationer till blodbad är det största förfallet av det internationella samfundets moral i modern tid.”

”Dessutom har länder som Ryssland, Turkiet, Iran och USA haft sina egna ekonomiska och militära intressen. Syrien är ett ockuperat land i dag med utländska militärbaser och regimen har tecknat långa affärsavtal med ockupationsmakterna. Det är absurt att det är de här parterna som förväntas skapa fred i landet.”

I boken frågar sig kvinnorna vid ett flertal tillfällen om kampen var värd att ta. I Ninas berättelse frågar hon sig: ”Var de krav på frihet och värdighet vi ställde värda allt det blod som spilldes och all denna död?” Samar Yazbek blir nästan upprörd när jag ber henne svara på Ninas fråga.

”Vi gick ut med plakat för frihet och värdighet, men möttes av en internationell krigsmaskin. Det var inte vi som skapade våldet och begick folkmord medan världen tittade på.”

Samar Yazbek har i hemlighet rest tre gånger till Syrien sedan hon flydde från sitt hemland. För en som rapporterat kritiskt om regimen och jihadisterna innebär det stora risker att vistas i Syrien.

”Journalistens plikt är att säga sanningen, hur ont den än gör. I början av revolutionen skrev jag om Assad-regimens och säkerhetspolisens övergrepp och när gränserna öppnades och jihadisterna släpptes in skrev jag också kritiskt mot dem, trots att de kallade sig motståndsrörelse.”

Känner du dig trygg i din exil i Paris eller tittar du dig ständigt över axeln?

”Jag känner mig trygg. Kvinnorna i boken har fått berätta under fingerade namn och jag tror inte heller att de riskerar repressalier för att de medverkat. Alla som på något sätt bidragit till att ge ut boken har varit måna om att de här berättelserna kommer ut och sparas för eftervärlden.”