Janne Wass: ”Jag ville aldrig bli journalist”

Ny Tids chefredaktör Janne Wass får Topeliuspriset 2024. Att han blev journalist och inte teaterregissör var egentligen något av ett misstag. I dag, efter att i tio år ha lett den vänstersinnade kulturtidskriften vågar han mer och fattar också publicistiska beslut som han vet att kommer att skapa en viss uppståndelse.

Vi träffas på Ny Tids redaktion i Kabelfabriken i Helsingfors två dagar innan Topeliuspriset ska delas ut. Ny Tids webbplats toppas av Wass färska analys med rubriken Är Halla-aho fascist? (12 januari). I texten djupdyker Janne Wass i frågan om hur fascism kan definieras, om det är ärekränkning att påstå att någon företräder en viss ideologi och slutligen om riksdagens talman Jussi Halla-aho kan kallas fascist eller inte. Analysen har, enligt Wass, fått ett bra mottagande och läsare har tackat för genomgången.

Den arga och stundvis hatiska kritiken, som ofta riktas mot medier eller enskilda journalister som behandlar Sannfinländarna eller sannfinländska politiker på riksnivå, ser ut att ha uteblivit. I övrigt är det också rätt lugnt när det gäller hot eller hat mot tidningen – något som förvånar Wass. Han tror att avsaknaden av hatretorik bland annat beror på att Ny Tid är en relativt liten svenskspråkig publikation – papperstidningens upplaga är 1 650 exemplar – som sällan når över den nationella finskspråkiga nyhetströskeln.

”De som det skulle kunna komma hot och hat från är i första hand Sannfinländarnas anhängare och personer från högerextremismen och högerpopulismen. Det är en rätt finskspråkig miljö och jag tror inte att de läser så mycket vänstermedier.”

Ett undantag är Ny Tids publicering av Jeanette Björkqvists omfattande granskning av sannfinländska riksdagsledamöters kopplingar till högerextremismen (9.11.2023) som fick stor spridning på webben.

”Då blev det tydligt hur välorkestrerade hoten och haten var. Alla inlägg, alla hot, allt hat och all trollning riktade sig mot Jeanette Björkqvist och hennes Twitterinlägg. Det kom så gott som inga reaktioner vare sig på Ny Tids eget Twitterinlägg, Facebook-inlägg eller på webbplatsen.”

---

En annan publicering fick ändå Ny Tids e-postkorg att svämma över av sura mejl. När tidningen publicerade den svenska tidskriften Flammans karikatyr av Turkiets president Recep Tayyip Erdogan i februari 2023 ringde både redaktionstelefonen och Wass privata telefon oavbrutet.

”En massa arga finlandssvenskar ringde för att berätta hur vi går Putins ärenden och fäller Finlands Natomedlemskap. Finländska Natoanhängare är betydligt värre på den fronten än högerpopulisterna.”

Ny Tids karikatyrpublicering nådde brett över nyhetströskeln i andra medier. Det gjorde Björkqvists granskning inte.

”Det var lite förvånande.”

Hur känns det att inte nå ut till en bredare publik i sådana fall?
”Det är lite frustrerande. Jag tycker att vi ofta har innehåll som skulle förtjäna mera uppmärksamhet. Både Yle och Hufvudstadsbladet kunde läsa Ny Tid lite aktivare.”

Wass inleder ett långt resonemang kring behovet av en motvikt till den genomgående borgerligt sinnade högerpressen i Finland.

”I motsats till Sverige har vi varken dagstidningar eller kvällstidningar med vänsterprofil. Det leder till att vi blir indoktrinerade i att den borgerliga världssynen är en neutral världssyn.”

Wass säger att det behövs motkrafter i samhället och någon som ifrågasätter samhällssystemet. Bland annat Ny Tid representerar denna någon men Wass skulle vilja se en bredare diskussion och att Ny Tids röst skulle höras bättre.

När Wass inledde sin journalistiska bana i början av 2000-talet var det inte särskilt målmedvetet  planerat. Han drömde egentligen om att bli teaterregissör.

”Jag ville aldrig bli journalist. När jag slutade gymnasiet tänkte jag att jag skulle bli teaterregissör, men olika personer övertygade mig om att först gå Soc&kom och få en riktig utbildning.”

---

Kärleken till skrivande var stark och Wass insåg att han gillade journalistik. Han märkte också att han klarade jobbet rätt bra och att det var förenligt med ett starkt samhällsengagemang.

Över tjugo år senare finns passionen fortfarande kvar. Framtidsplanerna finns än så länge på Ny Tid där han fortfarande känner att han har mycket att ge – och det finns ogjorda reformer som hägrar.

”Jag vill inte slopa pappret men på något sätt måste vi lyckas få en hållbar ekonomisk modell och en hållbar digital utgivning så att tidningen inte går under även om vi fortsätter förlora pappersprenumeranter.”

Exakt hur det här ska göras vet Wass ännu inte men under de senaste åren har tidningen gjort en del reformer och ökat sin närvaro på webben.

Du personifierar Ny Tid och har rätt bra lyckats nå ut i offentligheten. Hur gör du?
”Jag tackar ja till det mesta och tänker att det är publicitet för Ny Tid. Erik (Sjöholm, ekonomiansvarig) har sagt att det alltid kommer ett par nya prenumeranter då jag syns i TV. Det bästa Topeliuspriset kan föra med sig är att vi får nya prenumeranter.”