”Storyn är viktigare än livet” – ryska exiljournalisten Vadim Smyslov navigerar ett svårt medielandskap med hjälp av sociala medier och humor

”Inga ryssar.”

När journalisten Vadim Smyslov flydde till Georgien efter att hans hemland invaderade Ukraina var det omöjligt att hitta boende i Tblisi. ­Bostadsannonserna gjorde det tydligt att ryssar var oönskade. Smyslov gick omkring med Ukrainas flagga på bröstet för att ­visa sitt stöd, men det ryska passet avslöjade ­honom vid varje gräns han korsade.

På en kort tid bodde Smyslov i Georgien, Norge, Sverige, Spanien och Frankrike. Han skickade ut tiotals idéer för artiklar till mediehus varje månad, men fick inget napp. I Moskva hade Smyslov jobbat på ryska GQ som hör till mediehuset Condé Nast. Han trodde att han lätt skulle få ett annat jobb i koncernen, men verkligheten var en annan.

”I november 2023 var jag i Stockholm, ­deprimerad.”

Smyslov hade precis varit i Ryssland och skrivit för tidskriften Wired om hur det var att återvända till landet han flytt från och som stämplade honom som ”förrädare och rymling”, enligt en lista med namn på ­journalister som lämnat som cirkulerade på ­Telegram.

”Jag tänkte att jag skulle vara mindre deprimerad i Ryssland, där jag är en av ryssarna. Men jag mådde dåligt hela tiden och kunde inte umgås med min familj ­eftersom deras prat om kriget och min flykt gjorde mig så arg.”

Till sist fick Smyslov artiklar sålda till GQ och Wired. Sedan dess har jobbet rullat på. Men i november 2023 i Stockholm ­kände Smyslov sig trött på att flytta runt. Han hörde om ryska exiljournalister som fått arbetsstipendium från Nordisk Journalistcenter. Smyslov kontaktade Dagens Nyheter, Helsingin Sanomat, Aftonbladet och Hbl och frågade om möjligheter att jobba på stipendium. Bara de två sistnämnda svarade.

Sedan den första september är Smyslov i Finland, på Hufvudstadsbladets redaktion.

”När jag började jobba här var DN:s chefredaktör Peter Wolodarski på Hbl på ett möte. Jag presenterades för honom och jag sa jag heter Vadim och du svarade aldrig på mitt meddelande. Han sa förlåt och att det är omöjligt, att han nog alltid svarar!”

---

En praktisk skillnad i det journalistiska ­arbetet i Ryssland och Finland är självcensuren.

”I Ryssland skriver du försiktigt, du vill inte att mediehuset får problem och du vill inte bli av med jobbet.”

På Hbl har Smyslov skrivit bland annat om den ryska konsuln på Åland och hans kopplingar till rysk underrättelsetjänst. ­Efter att Smyslov försökt prata med konsuln i Mariehamn fick Hbl-redaktionen e-post, där konsuln varnade att någon som påstår sig jobba för Hbl vill publicera olagliga påståenden om hans familj.

”Jag blev livrädd – hade ett sådant brev kommit till redaktionen i Ryssland ­hade jag blivit av med jobbet. Relationen till myndigheter är helt annorlunda. Men Kalle (Silfverberg) pratade med mig och sa att jag inte skulle oroa mig.”

På Hbl har Smyslov, som inte kan svenska, jobbat med hjälp av AI-verktyget ChatGPT. Han skriver på ryska och låter AI ­översätta texten, först till engelska, sedan svenska. Nyhetschef Niklas Evers går igenom texten och jämför den med den engelska översättningen. Tidigare har Smyslov arbetat med en tolk men han föreslog AI åt Evers, som tyckte de kunde prova.

Processen är långsam och Smyslov har känt att han inte presterar i samma takt som kollegerna. Samtidigt ser han mervärdet i att ha ett ryskt perspektiv på redaktionen.

Idén att gräva i konsulatet på Åland kom från Hbl:s sida. Smyslov skrev också en uppföljare om konsulns fru Olga Rogova, som tidigare skrivit pro-ukrainska uppdateringar på sina sociala medier. Det var också via sociala medier som Smyslov fick kontakt med henne.

”Det är ett guilty pleasure för mig att stalka folk på sociala medier. Jag märkte att hon följer en pr-chef för ett gym och en tränare som jag också följer. Så jag skickade ett meddelande till Olga och sa visste du att vi har gemensamma bekanta? Jag jobbar på Hbl och vill gärna prata.”

Samma kväll var Smyslov i en rysk butik i Helsingfors. Han hade varit sugen på saltade solrosfrön hela dagen och det här var det enda stället som sålde dem. Konsulns fru Olga ringde upp medan han handlade.

”Vi pratade i 40 minuter och allt jag ­­kunde tänka på var solrosfrön.”

Nu svarar Olga inte längre på Smyslovs meddelanden.

”Men hon följer mig fortfarande på Instagram.”

---

Att arbeta som rysk journalist i väst är ­inte riskfritt, vet Smyslov. Han är ändå ­inte orolig för att familjen hemma i Ryssland ­skulle få problem på grund av honom.

”Alla i min familj är så proryska och pro-Putin.”

För sitt eget liv känner han någon sorts poetisk pragmatism.

”Jag borde kanske besöka en terapeut, men jag känner att storyn är viktigare än livet.”

Stipendiet och arbetet på Hbl tog slut den första december. Efter det åker Smyslov till Stockholm. Hans plan är att skriva klart en bok om omvändelseterapi i Ryssland. Han hoppas också på att få en möjlighet att skriva för Dagens Nyheter. ­Smyslov rycker på axlarna och mumlar ”Peter ­Wolodarski…”

DN:s chefredaktör har inte hört av sig sedan mötet på Hbl.

”Jag mailade honom en gång till men har fortfarande inte fått svar.”