Finlandssvenska SR-korren Axel Kronholm: ”De sydostasiatiska länderna är inte bara brickor i stormaktsspelet”

Sveriges Radios Sydostasien-korrespondent ­Axel Kronholm svarar på videosamtalet under en palm. Det är ­nyår i Thailand och Kronholm har åkt ­några timmar utanför den helgstängda huvudstaden med sin fru och son.

Vanligtvis skulle han svara från sitt skrivbord i Bangkok, med utsikt över gröna trädtoppar där han kan få syn på en svartnackad gylling eller en blåstjärtad biätare. ­Intresset för fågelskådning fick luft under vingarna när arbetsrummet i Göteborg flyttades till Thailand.

”Man blir mer uppmärksam på sin omgivning”, konstaterar Kronholm om fågelskådandet.

För många i Finland är det kanske en nyhet att en av SR:s korrespondenter är hemma från Jakobstad och uppvuxen på Åland. Kronholm mottog nyligen Nils Horner-priset för god utrikesjournalistik. Priset är instiftat till journalisten Nils Horners minne. Asienkorrespondenten Horner mördades 2014 under en rapporteringsresa i Afghanistan.

Motiveringen för Kronholms premiering lyder:

”För att han ödmjukt och lågmält, med stor envishet och kunnighet, ökar vår kunskap om Sydostasien och människorna där, inte minst i Myanmar.”

---

Kronholm hamnade i Sydostasien dels av en slump, dels som ett resultat av många års hårt arbete. Efter att ha studerat internationell politik började han på journalisthögskolan vid Göteborgs universitet. Under studietiden reste han till Albanien och sålde sina första utrikestexter därifrån. Här började frilanskarriären med internationellt fokus.

”Det kunde alltså ha blivit en annan region. Men jag har alltid varit intresserad av Sydostasien, så mycket händer här. Folk tänker nog ­ofta på det som en liten region, att det är små länder i jämförelse med Kina och Indien, men den är enorm – 700 miljoner invånare.”

Innan han 2023 började som korrespondent på SR reste Kronholm en hel del till just Myanmar. Han fastnade för landet genast under den första resan 2013. Några år ­innan hade landet släppt politiska fångar och förberedde sig för att hålla demok­ratiska val.

”Det var en känsla jag aldrig känt förr, att besöka ett land som var i så snabb förändring. Det fanns en sån optimism och förhoppning om framtiden och jag ville se vart det skulle ta vägen. Så jag fortsatte åka dit år efter år.”

Sedan militärkuppen 2021 har Kronholm inte kunnat resa tillbaka mer än en gång.

”Senast i höstas reste jag in över gränsen till en av rebellgrupperna som strider mot juntan.”

---

Kronholms arbetsgivare Sveriges Radio har Nordens största korrespondentnätverk med 20 journalister som bevakar olika ämnen och regioner. I Asien har SR tre korrar: Kina, Sydasien och Sydostasien. När västvärldens fokus långt ligger på USA och Ukraina hoppas Kronholm att man ska minnas de sydostasiatiska ländernas roll i världspolitiken.

”Speciellt nu när mycket handlar om stormaktsrivalitet och kampen mellan USA och Kina är det viktigt att komma ihåg att de här ­länderna har en egen agens, de är inte ­bara brickor i spelet. Det är viktigt att tänka på när man följer nyheter häri­från.”

Till Kronholms ­bevakningsområde hör elva sydostasiatiska länder samt Oceanien. Arbetet innebär alltså mycket resor.

”Jag har ju med mig fru och son till Bangkok vilket gör att jag inte alltid vill resa konstant. Min företrädare Nils Horner var känd för att alltid vara på resande fot, han hade resväskor med rena skjortor placerade i regionerna.”

Vad betyder Nils Horner-priset för dig?

”Det betyder väldigt mycket, han var en förebild för mig inom yrket. Jag minns att jag såg på det han gjorde när jag var journaliststudent och tänkte att det där hade ju varit häftigt att göra. Det kändes som ett fantasijobb att få jobba som korre på det där sättet.”

Efter intervjun tänker Kronholm inte kasta sig i poolen som blänker till bakom honom, han går istället in på hotellet och fortsätter jobba. Korrespondentens vardag är ofta ensam och oförutsägbar, därför tittar Kronholm på fåglarna när han väl sitter på sitt kontor i Bangkok.

”Fåglarna kan man inte ­kontrollera själv, de har sina egna liv och sitter på grenen så länge de sitter. Det finns nåt fint i att man inte kan påverka så mycket.”