Journalisten

Hängmattan hägrar också för förlagsredaktören

Alla texter som ska ges ut i bokform behöver redigeras av proffs. Den som försöker ta en genväg riskerar att boken blir full av stavfel och upprepningar.

Regnet må smattra mot fönstret eller solen skina på en blå himmel, det är sommar och dags att koppla av från jobbet och den digitala vardagen. Det finns knappast någon bättre metod än att läsa en god bok. Också för en som dagligen arbetar med bokmanus är läsning det ultimata sättet att koppla av.

”För oss är sommaren en arbetsintensiv period, men visst läser jag också för njutningens skull. Inget slår en bra deckare”, säger Myrika Ekbom, en av tre förlagsredaktörer på Schildts & Söderströms.

Vi har slagit oss ned på en bänk i Helsingfors utanför Ständerhuset, som är granne med förlaget. Ibland får vi pausa när vi blir överröstade av ivriga skolklasser på utflykt eller av gnisslande spårvagnar som passerar.

”Hösten bokmässor i Göteborg och Helsingfors är väldigt viktiga och de böcker som ska presenteras där måste gå i tryck inom juni”, förklarar hon.

Bakom varje bok som ges ut ligger många timmar av hårt arbete. Det ska till författare, pärmillustratör, ibland en översättare och en rad andra proffs. Förlagsredaktörerna är en oumbärlig yrkesgrupp i processen, men de håller sig i bakgrunden.

”Vi vill helst inte synas. Texten ska tala för sig själv. Om den är njutbar att läsa är den också välredigerad. Vi är en liten yrkeskår nationellt och i Svenskfinland bara ett fåtal.”

En förlagsredaktör i Svenskfinland jobbar vanligtvis med både fakta och fiktion. På större förlag är specialiseringen smalare.

”Jag trivs med att arbetsuppgifterna är mångsidiga. Förutom att jag jobbar med bokmanus skriver jag katalogtexter, medverkar på bokmässor och gör en massa andra roliga saker.”

 

Inflödet av bokmanus är stort och det är förlagsredaktörerna som till stor del avgör vilka böcker som kommer att ges ut.

”Jag och mina kollegor läser oerhört många manus på ett år. Ett och samma manus blir läst av flera redaktörer. Sedan jobbar vi var och en vidare med tio–femton manus på ett år, med vissa mer aktivt och med andra mindre aktivt.”

Debutanter bidrar till en stor del av manusfloden, men det är få som lyckas övertyga förlagsredaktörerna. Många tror att handlingen är det viktigaste, men det är inte det främsta urvalskriteriet.

”Jag brukar fråga mig om det här är en berättelse som jag själv skulle vilja läsa som bokkonsument. Har texten driv? Vill jag veta hur det fortsätter? Under arbetets gång kan man fixa till brister i intrig och språk, men om texten inte väcker mitt och mina kollegors intresse blir den refuserad.”

På senare år har en del författare lockats att ta genvägar till bokutgivningar på egna förlag och sparat in på bland annat redigeringen. Det syns i texten, anser Ekbom. Hon påminner om att det alltid är författaren skriver, men förlagsredaktören har en viktig uppgift att hjälpa och sparra författaren.

”Alla texter behöver redaktionell bearbetning, även rutinerade författares texter. Vi måste se till att det inte finns stavfel eller strukturella fel, som upprepningar eller logiska hopp. Facklitteratur kräver noggrann koll av fakta och bildrättigheter. Dessutom blir böcker bättre om de ser bra ut och därför är frågor om spaltbredd, typsnitt och ombrytning viktiga.”

 

Många journalister skriver böcker och enligt Ekbom kan man generalisera dem i viss mån.

”Journalister är ofta goda berättare och punktliga med deadlines, men det är inte självklart att alla journalister skriver bra skönlitteratur.”

När sedan ett bokmanus är processat och redo för tryck går förlagsredaktören in i ett ambivalent tillstånd.

”Ofta känner jag mig nöjd över att resultatet blivit bra, men samtidigt blir jag nervös och måste hysteriskt kolla att alla detaljer är okej. Samma nervositet kommer tillbaka när boken ska recenseras.”

När det gäller recensionerna är hela bokbranschen oroad över att tidningarnas kultursidor fått krympande resurser.

”Bokutgivningen ligger ungefär på samma mängd som tidigare, men antalet recensioner har klart minskat. Det skulle också behövas en återväxt av duktiga recensenter så att den läsande allmänheten vet vad som kommer ut på marknaden.”

Hon framhåller att utgivningen av böcker måste hållas strikt för att kvaliteten inte ska sjunka.

”Om alla skulle ge ut sina böcker, vem skulle då läsa dem?”

Myrika Ekbom har själv har inga egna projekt i skrivbordslådan.

”Nej, ribban ligger så högt efter att ha läst så mycket bra litteratur. Det här är ett drömjobb för en som älskar att läsa och jag nöjer mig med det.”

Förlagsredaktör Myrika Ekbom ger fem boktips inför sommaren

Kerstin Ekman: Gubbas hage (och alla andra böcker av Kerstin Ekman, den här är nyutkommen).

Hilary Mantel: Wolf Hall och Bring up the Bodies (på svenska Wolf Hall och För in de döda). Fantastiskt bra och spännande historiska romaner om Henrik den VIII:s tid.

Ulla Donner: Spleenish (serieroman).

Emelie Enckell: Generalens dotter (fin biografi om intressant kvinna).

Ellen Strömberg: Jaga vatten (stark debutroman).