Journalisten

Så här rör sig redaktörerna

När journalister ska ut på uppdrag sätter de sig vanligen i en bil – men vem är det som kör? Vi har kartlagt redaktionernas bilanvändning och utrett vem som åker mest kollektivtrafik.

Lone Widestam släpar ner Yle Östnylands redaktionscykel för de branta trapporna. Cykeln förvaras på redaktionen. Den mörkblå ramen pryds av en gul text, ”Radio Vega Östnyland” och på styret hänger en korg.

”Praktisk att lägga utrustningen i”, säger Widestam som jobbat på Yles redaktion i Borgå sedan 2013.

Widestam gör främst inslag för TV-Nytt och använder vanligen en av redaktionens bilar när hon beger sig ut på uppdrag. Ifall bilarna är upptagna kan hon låna en från den finska systerredaktionen, något som är kutym på hela Yle. Är formatet radio eller webb och platsen Borgå centrum, då väljer hon cykeln.

”Det är det snabbaste sättet att röra sig i stan. Jag tror folk skulle använda redaktionscykeln oftare om vi inte behövde bära den upp och ner för trapporna.”

 

Journalistens kartläggning visar att Yle Östnyland är rätt typisk när det handlar om hur journalisterna tar sig till sina arbetsuppdrag. Finns den som ska intervjuas i närheten väljer de flesta att promenera och redaktionen har, liksom nästan alla redaktioner, en egen cykel (och en hjälm) som används sporadiskt – främst på somrarna och mest av sommarvikarierna. Att åka taxi är ytterst sällsynt – undantaget Svenska Yles redaktion i Böle i Helsingfors.

Utanför huvudstadsregionen är redaktionsbilen fortskaffningsmedlet nummer ett – egna bilar används vid behov. Körkort är önskvärt, på många redaktioner absolut nödvändigt.

”Folk får inte ens sommarjobb om de inte har körkort. Vi kan inte skicka runt anställda med taxi”, säger Ulrica Lövdahl, chef för nyheter och aktualiteter på Yle Österbotten.

Det finns endast en redaktion där kollektivtrafik används mer än redaktionens eller redaktörernas egna bilar och det är Hufvudstadsbladet. Katarina Koivisto, administrativ redaktionschef, uppskattar att närmare 90 procent av resorna görs med allmänna kommunikationsmedel.

”När man reser ska man välja det billigaste kommunikationsmedlet. Vi har flera HRT-kort (Helsingforsregionens trafik) till redaktörernas förfogande.”

 

På redaktionerna utanför huvudstadsregionen använder nästan ingen kollektivtrafik.

”Det finns ju ingen vettig kollektivtrafik på Åland”, säger tidningen Ålands vd och chefredaktör Niklas Lampi.

Han konstaterar att mycket av jobbet görs per telefon men målsättning är att vara mycket ute.

”Det är allra bäst om man kan träffas eftersom den bästa journalistiken görs om du är på plats. Det handlar om kvalitet.”

 

Redaktionens geografiska läge påverkar i allra högsta grad hur journalisterna tar sig till arbetsuppdrag som ligger i närheten. Nya Åland flyttade från Dalbo till Mariehamns centrum i december 2016, en sträcka som mäter cirka 3,5 kilometer.

”Tidigare körde vi överallt. Nu kör vi mest till reportage och sportevenemang. I dag har vi gångavstånd till myndigheterna, självstyrelsegården och stadens gallerier”, säger chefredaktör Anna Björkroos.

Hon säger att journalisterna oftare kollar upp detaljer i jakten på nyheter eller källor.

”Det tar bara 30 sekunder att gå till tingsrätten och nu har vi möjlighet att springa över flera gånger dagligen.”

En annan redaktion där en flytt kan bli aktuell i framtiden är Åbo Underrättelser, som hållit till i Logomo, som ligger nära järnvägsstationen, sedan hösten 2014.

”Vi undersöker aktivt möjligheten, bland annat för att få mer gatusynlighet och bättre möjligheter att träffa läsarna spontant”, säger chefredaktör och vd Tom Simola.

 

I kartläggningen av redaktionernas bilanvändning finns det en fråga som många undrar över men ingen vet exakt hur det ligger till: Vad händer när en fotograf och en skrivande journalist sätter sig i en bil för att åka på ett gemensamt uppdrag?

Vasabladet svarar nyhetschef Nina Dahlbäck att fotografen kör i nio fall av tio.

”I mitt eget fall tänker jag att man som reporter vill använda tiden i bilen till något matnyttigt. Man kan förbereda sig, ringa några samtal eller börja skriva på sin artikel redan på hemvägen.”

Lotta Lappinen, redaktionsadministratör på Österbottens Tidning, tror att fotograferna kör oftare. Frågan har också diskuterats på redaktionen.

”Om det händer något akut, till exempel en brand, så är det egentligen dumt att fotografen sitter bakom ratten. Då skulle det vara viktigt att hon eller han snabbt blir avsläppt.”

Lotta Lappinen tycker den traditionella fördelningen är lite märklig.

”Jag vågar inte gissa vad det kan bero på. Det kanske finns något könsrollstänk i frågan men jag hoppas att det inte är så. Jag skulle vilja se på mitt yrke som jämställt.”

Nya Åland säger journalisten Karin Erlandsson att det alltid är fotografen som kör, åtminstone i de lägen då fotografen är man och reportern kvinna.

Kristoffer Åberg, fotograf (och redaktionens bilansvariga) på tidningen Östnyland, skaffade en egen bil för ett år sedan bland annat för att vara säker på att alltid ha en bil till hands på jobbet. Han kör alltid.

”Skrivande journalisten måste ofta läsa på och de gör det i bilen. Och jag är en jäkligt bra chaufför.”