Journalisten

Som en straff efter slutsignalen

Vi uppdaterar, brukar det stå när webbmedier rapporterar om nyhets-händelser som fortfarande pågår. Det är en lyx som en författare inte kan unna sig.

När man skriver en biografi om en aktiv fotbollsfamilj får man räkna med att det händer saker efter att boken gått i tryck. Så var det också för Mårten Westö, aktuell med Eremenko – berättelsen om en fotbollsfamilj. Han träffade alla fem familjemedlemmarna (pappa Alexei Eremenko, mamma Nelia, äldsta sonen Alexei jr, mellansonen Roman och yngste sonen Sergei) vid upprepade tillfällen och i olika situationer.

”Jag kunde ha hållit på i två år till med att samla information och intervjua, men någonstans måste man dra en gräns. Jag tycker om den direkta responsen i journalistiken, men jag har också svårt för att allt ska hända så snabbt. Därför har jag valt att vara en mångsysslare som varvar journalistiken med översättningsjobb och författarskap.”

Westö ägnade sig i två års tid åt att komma familjen Eremenko in på livet och i oktober 2016 kom boken ut på svenska. Ungefär samtidigt blev Roman Eremenko, Finlands bästa fotbollsspelare, avstängd med en luddig hänvisning till ett färskt dopingprov.

Westö följde med visst intresse spekulationerna som florerade under flera veckors tid i medierna, men han insåg att hans eget verk var avslutat.

”Jag skrev en passus i förordet på den finska upplagan, som kom från tryckeriet häromdagen, om att Roman blivit avstängd i väntan på närmare besked.”

I arbetet med biografin fick han användning för sina olika yrkeskunskaper, som research, intervjuteknik och berättarkonst. Det svåra var att begränsa sig.

”Boken tog mer tid än jag räknat med och blev nästan dubbelt så tjock som jag hade tänkt från början. En orsak var också att familjen Eremenko så generöst delade med sig av gamla bilder från familjealbumet. Deras bilder var mycket värdefulla för helheten i boken.”

 

Familjen Eremenko har ofta figurerat i nyhetsrubrikerna sedan pappa Alexei och mamma Nelia valde att flytta till Finland i början av 1990-talet. Oftast har det handlat om positiva nyheter, men ibland har efternamnet även förekommit i negativa sammanhang. Som när äldsta sonen Alexei jr åkte fast för rattfylleri 2005 eller när han varit lite väl frispråkig i kvällspressen.

Westös stora intresse för fotboll och det faktum att hans egna två söner spelat gjorde att han lockades av att höra en annan sida av hur det är i en familj där toppidrott genomsyrar det dagliga livet.

”Jag ville följa med familjens händelser under ett års tid, från november 2014 till november 2015. Naturligtvis behandlas också andra tidsperioder, inte minst Alexeis och Nelias intressanta erfarenheter från sina år som elitidrottare i Sovjet.”

Westö intervjuade även andra personer som haft med familjen att göra. Det gav honom en mångsidig bild och en del utlåtanden hade kunnat bli heta rubriker för en sportjournalist. Westös arbetsmetod gick ut på att bygga upp ett långsiktigt förtroende hos familjen och han föredrog ett nyanserat sätt att beskriva i stället för att leta efter skandaler.

”Finkänslighet hör till min personlighet och jag tycker att det är viktigt att göra alla intervjupersoner rättvisa. Samtidigt har alla människor mindre positiva drag som också bör framgå i berättelsen.”

Ett intressant avsnitt handlar om sönerna Eremenkos förhållande till Ryssland och hur de tagit illa vid sig av debatten i Finland om förhållandet till Ryssland.

”Familjen Eremenko har en stark integritet, men jag tror att mitt arbetssätt bidrog till att de vågade berätta mer öppet om hur de ser på saker.”

I november meddelade FIFA att Roman Eremenkos dopingprov visat spår av kokain och att han stängs av från all tävlingsverksamhet i två år. En personlig tragedi som en författare skulle kunna göra till en läsvärd bok.

”Visst skulle det vara intressant om någon gjorde en uppföljning, men det måste gå en tid så att alla parter hinner få distans till händelserna. Jag har inget intresse av att skriva en uppföljare.”

 

När det gäller fotbollsbiografier är det svårt att komma runt David Lagercrantz storsäljare Jag är Zlatan Ibrahimovic. Den kom ut 2011 och lever sedan dess sitt eget liv, parallellt med Zlatans unika karriär.

”Jag tyckte också mycket om den boken, inte minst för att Lagercrantz hängivenhet lyste igenom. Han flyttade in tre månader med Zlatan i Milano. Det var aldrig aktuellt för mig hos familjen Eremenko.”

En del inspiration när det gäller det litterära greppet och stilvariationerna hittade Westö också i Lagercrantz arbete med världsstjärnan Zlatan. Bland annat Lagercrantz avslöjande om att Zlatans berättarröst är skapad av författaren i visst samarbete med intervjupersonen.

”För mig var Nelias och Alexeis monologer de roligaste partierna att skriva. Där fick jag använda mina erfarenheter från att skriva noveller. Jag varierar överlag stilarna och genrerna i boken för att göra den mer spännande.”

Westö hade också ett annat starkt motiv att ta sig an Eremenkoprojektet. Han är inspirerad av skribenterna Erik Niva och Simon Kuper som sätter fotbollen i ett samhälleligt eller antropologiskt perspektiv.

”Det är irriterande att det ännu finns så starka motsättningar mellan sport och kultur. Idrotten är en viktig del av kulturen, men i samhällsdebatten ställs ofta operahus mot ishallar som att de inte skulle kunna samexistera.”

Tiderna har visserligen blivit bättre på den punkten och litteraturkritiker är inte längre tvungna att smyga med sina fotbollsböjelser för att slippa föraktfulla kommentarer från kollegorna på parnassen.

”Också sportjournalistiken har blivit mycket bättre under de senaste decennierna. Dels finns det toppidrottare, som Eva Wahlström, som själva är skickliga skribenter och dels har nivån på proffsskribenter blivit högre”, tycker Westö.

Själv har han alltid rört sig mellan sport och kultur och nästa biografi kan mycket väl komma att handla om någon intressant person från musik- eller teatervärlden. Just nu är han sysselsatt med att översätta Miika Nousiainens roman Juurihoito som får titeln Roten till det goda när den kommer ut på svenska under vårvintern 2017.

Favoriter

Mårten Westös personliga favoriter i genren fotbollslitteratur:

Nick Hornby: Fever Pitch. A fan’s life (1992)

Simon Kuper: Football Against The Enemy (1994)

David Lagercrantz: Jag är Zlatan Ibrahimovic (2011)

Eduardo Galeano: Fotbollens himmel och helvete (övers. Jens Nordenhök, 1998)

Erik Niva: Den nya världsfotbollen (2009)

Ronni Ancona & Alistair McGowan: A Matter of Life and Death or How to Wean a Man off Football (2009)

Martin Bengtsson: I skuggan av San Siro (2007)

Malena Johansson-Mats Lerneby: Disamore. Makten, maffian och fotbollen (2010)