När journalister dödas i världen förblir 85 procent av brotten outredda

Islutet av året föll rapporterna om dödade journalister ner som bly.

Reportrar utan gränser: 54 dödade journalister.

Committee to protect journalists: 101 dödade journalister.

Internationella Journalistförbundet (IFJ): 122 journalister och mediearbetare dödade.

De tre organisationerna definierar journalister ­lite olika och de verifierar dödsfallen med egna källor, därav de olika dödstalen.

Krigen i Gaza och Libanon var becksvarta för civilbefolkningen; också många av dem som rapporterade om krigen fick sätta livet till. Enligt IFJ dödades ifjol 64 palestinska journalister, sex libaneiska och en syrisk journalist.

”Ur ett journalistiskt perspektiv har Gaza i praktiken under hela krigets gång varit ett noggrant uttänkt svart hål. Det finns tydliga indikationer på att israeliska armén haft arbetande journalister som måltavla”, säger Thomas Slätis, viceordförande för Reportrar utan gränser i Finland.

Slätis påminner om att när journalister fängslas, kidnappas eller dödas så är det förstås en tragedi i sig, men framförallt är det en strategi för att kväsa tillgången till information.

Thomas Slätis lyfter särskilt upp straffriheten som en slags elefant i rummet.

”Reportrar utan gränser försöker skapa så stor synlighet som möjligt kring att journalister dödas och att de skyldiga ska bestraffas. Men så har vi också Unesco (FN:s organisation för utbildning, ­vetenskap och kultur) som arbetar för att komma åt straffriheten.”

Unesco ger vartannat år ut en rapport som visar hur medlemsstaterna svarat på Unesco:s förfrågan om vad som gjorts för att utreda dödsfallen. Sedan 1993 har Unesco dokumenterat att 1737 journalister dödats i hela världen.

”85 procent av dödsfallen är olösta eller under utredning. Unesco fördömer dödandet och kräver medlemsstaterna på redogörelser. Men vi ska komma ihåg att det handlar om självständiga medlemsstater och Unesco kan inte agera världspolis. Det är viktigt att de dödade journalisterna namnges och inte glöms bort och att staterna ständigt påminns om sina förpliktelser att lösa fallen”, säger Slätis.