Från stilren grafik till tillgänglig teater

När Josefin Saarenpää studerade var hennes mål att bli världens bästa grafiker. Hennes design var ibland experimentell och kaotisk, framför allt skulle det se snyggt ut. I dag är hon informations- och marknads­föringsansvarig på Teater Viirus i Helsingfors.

”Ju längre jag har jobbat som grafiker, desto mer tydlig blir jag i min design och hur jag framför infon. Under åren har jag insett att kommunikationen bör vara huvudsaken och att man gör sig förstådd.”

Vi träffas i Teater Viirus tomma bar. Veckan innan har pjäsen Swedish Asshole haft premiär och det har varit extra intensivt men nu är det lugnare. Saarenpää kom till Viirus sommaren 2024. Före det jobbade hon sju år som grafiker på en marknadsföringsbyrå. Det nya jobbet var väldigt annorlunda.

”Den tydligaste skillnaden är att jag här tror på allting som vi marknadsför. Det är en stor grej för mig – jag brinner för det här på ett annat sätt även om jag trivdes väldigt bra på mitt gamla jobb.”

Tidigare jobbade hon enbart som grafiker i ett företag med många kommunikationsproffs. I dag ingår hon i ett team på tre personer som sköter Viirus all marknadsföring och kommunikation.

”Grafisk design och bildeditering är en ganska liten del av mitt jobb. Nu handlar det mer om att tänka på strategier och skrivandet har också kommit tillbaka, vilket jag är väldigt glad för.”

Saarenpää konstaterar att användningen av generativ AI antagligen kommer att leda till att renodlade grafiker-jobb minskar.

”Att då utvidga sitt kunskapsområde, till exempel inom kommuni­kation och projektplanering, är ­åtminstone för mig ett sätt att kunna hantera större helheter.”

På Viirus används generativ AI inte för visuell kommunikation.

”Det känns bra att kunna vara en motreaktion. Att anställa fotografer och konstnärer – riktiga människor – för att skapa det visuella material som vi använder.”

---

I november i fjol blossade en debatt upp om dalande besökssiffror på de finlandssvenska teatrarna. Startskottet var en granskning av Svenska Yle (15. 11. 2025), vilken efterföljdes av ytterligare artiklar i andra tidningar, insändare och krönikor.

Även om Teater Viirus enligt granskningen hörde till en av de teatrar som tappat många besökare sedan början av 1990-talet säger Saarenpää att hon och hennes kolleger inte relaterar till krisen så som den stundvis porträtterades i medierna.

”År 2025 var ett bra år på Viirus. Då vi räknar med egna föreställningar, turnéer och gästspel låg beläggningsgraden på 91 procent och det är väldigt högt.”

Samtidigt, säger hon, är frågan om hur man når ut till en ny publik väldigt svår.

”I grund och botten handlar det om att göra själva produkten, föreställningarna, intressanta.”

Sedan handlar det om att tänka på olika aspekter kring tillgänglighet. En är priset på teaterbiljetter.

”Det kan vara en klassfråga. Vem har möjlighet att gå på teater och på vilka föreställningar?”

En viktig del av marknadsföringsarbetet är också att tänka på vem som kan tänkas vara intresserad av en viss föreställning. Viirus teaterpedagog kontaktar skolor och grupper direkt och berättar om föreställningarna. Teaterpedagogen ordnar och modererar även öppna teatersamtal – något som ytterligare kan sänka tröskeln för publiken att komma till teatern.

Saarenpää nämner också djungeltrumman som en ”väldigt viktig” ­kanal. Där kan teaterns egen kommunikation hjälpa folk som vill berätta om en pjäs att sprida ordet och givetvis spelar sociala medier där en stor roll.

Och hur är det med Helsingin Sanomats betydelse – är en recension i Hesari viktigare än allt annat?

”Visst ser man tidningens betydelse och makt. Vi har sett det i föreställningar som haft en bra försäljning i grunden, så kommer en ­recension och sedan säljer det slut väldigt snabbt.”

Det tråkigaste är ändå om pressen inte alls kommer, säger Saarenpää.

”Det finns ett ansvar hos medie­husen, hurudan kultur de lyfter och om de alls lyfter kultur. Vi hoppas ju fortsättningsvis att det ska vara så.”