Mitt uppdrag är att göra människorna tredimensionella, säger Cecilia Uddén som bevakat Mellanöstern i över tre decennier

I Cecilia Uddéns arbetskontrakt står det att hon ska göra dokumentärer och feature. Efter tre decennier som Sveriges radios röst i Mellanöstern, skulle hon från och med hösten 2022 trappa ner på nyhetsarbetet – men världsläget tillät det inte.

Samma höst startade slöjprotesterna mot regimen i Iran. Ett år senare, efter Hamas terrorattentat den 7 oktober 2023, bröt helvetet lös i Gaza.

Den svenska, mångfalt prisbelönta, utrikeskorrespondenten Cecilia Uddén har följt konflikterna i Mellanöstern på nära håll, men framför allt kommit människorna nära. Genom hennes rapportering har de svenska radiolyssnarna fått lära känna skräddaren i Gaza och många andra människor och deras vardag i den här delen av världen.

”Det är min uppgift att göra människor tredimensionella och inte skapa platta fotografier av människor som på olika sätt är offer. Det är dålig journalistik”, säger Uddén.

Människor är väldigt komplexa och har förmåga till självreflektion och självdistans.

”Även de som är utsatta för fruktansvärda saker har förmåga att skratta åt sig själva, vara självironiska och berätta episoder som gör att de blir just människor – som man i bästa fall kan identifiera sig med.”

Däremot, menar Uddén, har människor svårt att identifiera sig med tvådimensionella offer.

”Om rapporteringen enbart syftar till att man skall tycka synd om någon förminskar det deras människovärde.”

---

Uddén är kritisk till att kravet på snabb rapportering ibland hindrar korrespondenter att utföra sitt viktigaste uppdrag: att ta sig till platser dit andra inte far och träffa och tala med människor.

”En dag som korrespondent då jag inte kommer utanför dörren i mitt hem i Kairo för att jag rapporterat timme för timme om en händelse är en misslyckad dag.”

Men att rapportera på plats i konfliktzoner har blivit allt svårare också för att makthavare gör allt för att förhindra information att komma ut.

”Det är ett helvete att inte kunna vara på plats. Då måste man förlita sig på videoklipp och människor på plats som man litar på.”

Regimen i Iran stängde i januari ner internet för sina medborgare för att hindra omvärlden och iranierna från att få information om regimens massaker på demonstranter. Det var samma sak när Uddén bevakade protesterna i Iran 2022–2023. När iranierna protesterade 2019 hade Uddén lyckats få visum till landet och hann fram just innan internet stängdes ner den gången.

”Att förhindra tillgången till information är det värsta man kan utsätta en modern människa för. Det är inte bara vi journalister som inte får information, det drabbar ju alla iranier också.”

---

Israel har inte släppt in några utländska journalister i Gaza på över två år. Uddén har samarbetat med den palestinska journalisten Sami Abu Salem i Gaza. Han har gjort intervjuer på mobilen och spelat in reflektioner och miljöskildringar som han skickat till Uddén. Samarbetet har bland annat resulterat i en gemensam radiodokumentär som fick det prestigefyllda Stora journalistpriset i Sverige 2024.

Men Israel har, förutom att ha dödat journalister i Gaza, även framgångsrikt lyckats stämpla dem som talespersoner för Hamas.

Uddén har själv upplevt det här på nära håll när Sami Abu Salem, som hon känt i 15 år, misstänkliggjorts också i svenska medier.

”Det gör mig otroligt förbannad. Jag vet precis vad han tycker om Hamas, men jag vet också att han inte kan säga det.”

Israeliska makthavare sade genast efter Hamas attack den 7 oktober att det inte finns några oskyldiga i Gaza. Enligt Uddén har detta fått fotfäste i omvärlden och skapat en allmän misstänksamhet mot palestinier.

---

Uddéns ledstjärna som korrespondent är att alltid tvivla – och samtidigt låta sig beröras. Det finns så många aktörer som vill föra fram sin version av sanningen, men journalisten får inte heller distansera sig för mycket från människorna hen rapporterar om – då blir det en kall och kylig journalistik.
För Uddén är opartiskhet att empatiskt kunna leva sig in i lidandet på båda sidor i en konflikt.

”Men man kan inte bara ta ett steg tillbaka låta båda sidorna debattera med varandra om ena sidan uppenbart ljuger. Då gör journalisterna inte sitt jobb att granska påståendena och ta reda på vad som är sant.”

Uddén konstaterar att Hamas också ljuger, men att Israels lögner lättare tas för sanning inom media och bland makthavare i Europa. Men hon tillägger:

”Det är ett väldigt stort problem att enskilda journalister inte har de resurser som krävs för att verkligen kontrollera fakta.”

I september gav Cecilia Uddén ut boken ”Allt har en smak av aska. Skräddaren i Gaza och andra människor i en plågad region” (Albert Bonniers förlag, 2025). I boken fortsätter hon låta människorna framträda ur den anonyma statistiken.

---

I början av 1980-talet liftade Uddén med en vän från Kairo, genom Gaza, till Beirut. De skulle ”samla material till epokgörande reportage”, beskriver Uddén de nyblivna journalisternas ambitioner i sitt Sommarprat (Sveriges radio, 2024). Den generositet och vänlighet som mötte dem gjorde stort intryck på Uddén.

Tillbaka i Sverige började hon studera arabiska i hopp om att någon gång kunna återvända.
Uddéns råd till unga journalister i dag som vill arbeta som utrikeskorrespondenter är att skaffa sig specialkompetens inom ett visst område. Det kan handla om att studera något annat utöver journalistik, eller genom att till exempel resa runt eller arbeta inom en organisation i den region man vill bevaka.

”Då har man något mer att komma med i sin rapportering.”

Som 65-åring är Cecilia Uddéns egen plan att inom en snar framtid gå ner i arbetstid och förhoppningsvis kunna ägna sig åt det som står i hennes arbetskontrak: mindre nyhetsrapportering och mera dokumentärer och featurereportage.