Läsarsiffror både motiverar och stressar journalister – forskare: ”riskabelt när analytiken tar för stor plats”

Trots att medierna ända sedan början av 2010-talet följt med hur innehåll läses på sajterna är det fortfarande många journalister som stressar över analysverktygen på redaktionen.

När journalistiken mäts i siffror kan det både vara en sporre och en belastning. Det märkte doktoranden Pinja ­Päivänen som tillsammans med Rasa Jämsen och Minna Koivula intervjuat 55 finländska journalister för en akademisk artikel. Artikeln ingår i Päivänens pågående doktorsavhandling i journalistik vid Jyväskylä universitet. Päivänen frågar bland annat hur analysverktygen påverkar journalisters motivation och hur meningsfullt de upplever sitt jobb.

”Datan är så starkt närvarande och sammankopplad med dagens journalistik att få klarar av att inte kolla på siffrorna. Det är ­inte många som kan koppla sig loss från att siffrorna påverkar känslan av värdet på det journalistiska innehållet.”

De journalister Päivänen intervjuat har i huvudsak reagerat på två sätt på att innehållet ständigt mäts. Genom att börja tro på siffrorna eller genom att ifrågasätta och bli dataskeptiker. Båda förhållningssätten är slitsamma.

”För de flesta journalister har höga läsarsiffror en stärkande effekt på upplevelsen av att innehållet är meningsfullt. ’Sidu, jag har skrivit en jättebra artikel och den verkar ju gå väl hem hos publiken’”, förklarar ­Päivänen.

Läsarsiffror kan också vändas upp och ned.

”De som är kritiska till analytikens makt menar att siffrorna inte kan fånga upp och mäta arbetets värde”.

I Päivänens intervjuer har journalister försvarat artiklar med låga siffror genom att ­säga att journalistikens värde borde mätas i vilket spår det lämnar hos läsaren och inte hur många som läst en text.

Päivänen har noterat att de intervjuade journalisterna oftast pendlade mellan att hålla med om att läsarsiffror spelar en roll och att ogiltigförklara siffrorna – beroende på ­situation.

”Journalister lever med en ständigt ambivalent inställning gentemot data och siffror.”

På landets två största svenskspråkiga dagstidningar, Hufvudstadsbladet och Vasabladet, verkar problemen med ångest över läsarsiffror inte vara så stora, även om siffrorna är ett ständigt samtalsämne på båda tidningarna.

”Ingen läste min text”.

Det är i dagens läge ovanligt, men ibland händer det att Hbl-journalisten och arbetarskyddsombudet Annika Rentola får höra de orden av en kollega. Den gången var kollegan besviken över de låga siffrorna så de gick igenom både texten och siffrorna.

”Vår slutsats var att det inte var sant att ingen läst texten. Men känslan av att ­ingen var intresserad av texten fanns ändå där”, ­säger Rentola.

Viktigare än att konstatera att läsarsiff-rorna var lägre än skribenten förväntat sig var att prata om situationen och att sedan sätta publiceringen i ett sammanhang.

”Var det vädret eller bara slumpen som ­påverkade läsarsifforna? Det fanns ingen ­påtaglig orsak.”

”Då facket här på Hbl nyligen diskuterade analytik så sade en del att de inte sitter och följer sina läsarsiffror varje dag. De är ­insatta i sitt område och skriver om det de tror ­behövs och är intressant för publiken.”

Andra sade att siffrorna fungerar som en måttstock i en tävlan med sig själv.

---

Ari Sundberg är arbetarskyddsfullmäktig för Vasabladets redaktionella personal.

Hur upplever kollegorna på Vasabladet att läsningens på sajten mäts?

”Vissa blir stressade, andra tar det som en utmaning medan en tredje grupp ignorerar statistiken.”

Sundberg påminner om att personalen måste involveras i utformningen och uppföljningen av mål.

”För att bevara sinnesron är det viktigt att inte ta siffrorna personligt, vilket man ju lätt kan göra. ’Varför får inte min artikel så många läsningar som den borde få.’“

Sundberg är noga med att understryka hur viktigt det är att journalisterna tillsammans med ledningen analyserar statistiken och hur målen ska nås. Så gör de på Vasabladet idag enligt Sundberg.

Och det är på den punkten där Annika Rentola tycker att saker gått i rätt riktning på Hbl. Att man på tidningen landat i att siffrorna i sig inte säger allt.

Enligt Rentola är det egentligen viktigast hur cheferna förhåller sig till läsarstatistiken och hur de lägger in siffrorna i en kontext – annars faller nyttan bort.

”Det kan inte endast vara en enskild reporters problem att fundera på varför siffrorna blev som de blev. Jag tycker att vi idag sköter det bra till exempel inom nyhetsgruppen som jag känner bäst.”

---

Forskaren Pinja Päivänen ser för sin del en risk i att analytiken får en onödigt stor roll i journalisters vardag. Mest konkret syns den via nyhetsdeskens skärmar som hela tiden påminner om sajtens toppnoteringar. I våras följde Päivänen journalisters arbete på ­några redaktioner. Hon minns en morgon som fångar hennes forskningstema väl.

”Då en av journalisterna som jag följde gick in på redaktionen sade hen direkt ’yess, gårdagens text toppar sajten’ – och kollegerna som kom emot i korridoren gav idel beröm”, säger Päivänen.

Hon beskriver analysverktygens siffror som en slags redaktionernas feedbackautomat.

”Via siffrorna får man responsen genast och direkt, medan kolleger och chefer kanske inte lika ofta ger feedback.”

Analytiken har en tudelad effekt på journalisternas motivation.

”De flesta är ambivalenta och det i sig är stressande. De som är cyniska till datans makt är kanske mindre motiverade att förbinda sig till sin arbetsgivares strategier och mål även om de kan vara motiverade att jobba med sin journalistik.”

Å andra sidan: även de som kopplar en stor del av jobbets värde till höga läsarsiffror blir beroende av topplaceringarna.

”Om någon artikel inte når de ­förväntade siffrorna så kan det leda till långa och slitsamma funderingar kring vad som så att säga gick snett.”