”Jag har älskat mitt jobb. Jag har njutit av alla möten med människor och ser det som en otrolig ynnest. Jag tänkte egentligen aldrig att jag skulle sluta.”
”Mi” Maria Wegelius sitter vid sitt frukostbord i Esbo, nyss hemkommen från sommarstugan på Korpo. Ute faller ett juniregn som får utsikten från fönstret att glänsa i sin grönska.
Wegelius har haft mer tid än vanligt att vara ute på stugan, att äta frukost i lugn och ro. Hon är så gott som pensionär, i slutet av månaden fyller hon 65. De senaste tre månaderna har Wegelius inte haft arbetsplikt, efter att hon tog emot ett så kallat pensionsincitament från Yle, där hon arbetat i nästan 40 år.
När Yle på grund av regeringens inbesparingar inledde omställningsförhandlingar 2024 befann sig hundratals arbetsplatser i riskzonen. I januari i år stod det klart att 309 personers anställningsförhållande avslutas, av dem kring hälften som uppsägningar. Resten bestod av pensionsincitament och andra arrangemang. Senare minskade Yle nog 40 personer mera.
På Mi Wegelius avdelning, Svenska Yle Fakta, fick man veta att gruppen som jobbar med radio- och tv-dokumentärer och andra fördjupande program kommer att påverkas. Sedan dess har Wegelius sovit dåligt och oroat sig.
”Vi har haft omställningsförhandlingar på Yle förut, men det här var det värsta jag har varit med om. Det gjorde en fruktansvärt trött och tog resurser av arbetskreativiteten.”
Ovissheten var stor och blev inte bättre av att Wegelius pensionsålder faktiskt närmade sig. Skulle de avskeda henne just därför?
Å andra sidan – kunde hon rädda någon annans plats genom att själv gå? Under våren pratade hon mycket med förtroendepersonen Sebastian Bergholm.
Sanna Nikula, jurist på Journalistförbundet, har under våren jobbat både med nedskärningarna på Yle och suttit i jour på förbundets rådgivningstjänst. Hon upplever inte att det skulle ha kommit mer förfrågningar än vanligt till förbundet om uppsägningar och olika avskedspaket.
”Kring pensionsincitamenten på Yle har man fått rådet att vara i kontakt med förtroendepersonerna.”
Generellt ser Nikula att just pensionsincitamenten haft en enorm roll i nedskärningarna på Yle.
”Man har kunnat minska behovet att säga upp människor extremt mycket. Effekten har varit otroligt stor.”
Efter att information om pensionspaketet hade kommit skriftligen led Mi Wegelius av att det var alltför tyst om det från chefshåll.
”Ingen sa något. Ingen. Skulle det vara möjligt att nån diskuterade med en lite? Det hade varit tydligare med nån sorts sondering från något håll. Nu blev en i gruppen som inte alls är i pensionsåldern också helt överraskande avskedad.”
Under våren kom till sist ett kort besked: meddela senast ett visst datum, klockan fyra om du tar emot ett pensionsincitament eller blir kvar – och därmed lever vidare med oron att bli avskedad. För Wegelius var beslutet ingalunda självklart.
”Jag funderade in i det sista. Fem före fyra skickade jag ett mejl i vilket jag skrev att jag tar emot incitamentet.”
Trots att beslutet på sätt och vis kändes skönt att ta, fortsatte tankarna ändå att mala i huvudet.
”Har jag fattat mitt beslut så att säga i onödan? Tänk om jag ändå kunde ha fått fortsätta.”
Wegelius har jobbat med radio och tv hela sitt vuxna liv. Intresset för livsåskådningsfrågor och psykologi förstärktes under studietiden vid Åbo Akademi och är ämnen hon utforskade i sitt arbete som journalist.
I sina program har Wegelius fördjupat sig i allt möjligt från personporträtt och människor som levde i de då nyligen självständiga baltiska länderna till det som blev hennes sista program om Vipassana-meditation.
Wegelius hoppas att Svenska Yle Fakta också framöver ska satsa på fördjupande kulturprogram, men inte enbart på dokumentärer och true crime. Och hon hoppas att mikrofonen även i fortsättningen ska riktas till dem som inte vanligtvis hörs.
”När jag kom till Böle 1986 minns jag att det sades som en föreskrift att vi journalister inte skulle intervjua varandra. I dag kan du som journalist obehindrat tala om det som är enklast för dig att tala om – det vill säga dig själv – i en studio tillsammans med en annan journalist.”
Det är med motstridiga känslor Wegelius nu blickar mot nästa fas i livet. Motstridiga är också budskapen från samhället: jobba längre, men nu måste du sluta. Skapa innehåll för unga och åldras helst inte själv.
Då hon ser tillbaka på sin karriär ser hon ändå en arbetsplats som varit varierande och gett henne möjligheten att lyfta många olika perspektiv.
”Jag är väldigt glad och tacksam över att ha fått fungera som en kanal för alla intressanta människor vi har i vårt samhälle och också personer längre bort.”
Och blickar hon framåt ser Wegelius fram emot att vara med familjen, ta bättre hand om sig själv – och lustläsa, då hon inte behöver läsa för jobbet längre. Möjligtvis också göra program som frilans.
”Just nu tar jag en dag i taget. Jag har långsamt börjat sova bättre igen.”
Mi Wegelius, 65
Bor i Gröndal i Esbo.
Jobbat med radio och tv – först Radio Åboland och sedan Svenska Yle.
Till familjen behör mannen Marcus och boxern Väinö. Tre barn från ett tidigare äktenskap samt tre barnbarn.
På fritiden läser och musicerar, är på stugan, rör sig till havs och i naturen över lag.
Tips för andra som genomgår omställningsförhandlingar: ”Ju mer fakta man har desto bättre. Försök att ha koll på din ekonomi och skapa en buffert. Rent psykologiskt, fortsätt våga tro på din sak och den du är.”
Paket eller avsked?
Den största skillnaden mellan ett avskeds-paket och en avskedning har att göra med arbetsgivarens skyldigheter: tar du emot ett paket är arbetsgivaren inte skyldig att försöka hitta en annan position till dig i mån av möjlighet.
Arbetsgivaren är heller inte skyldig att återanställa dig om möjlighet finns efter att anställningsförhållandet tagit slut.
Ett paket kan innehålla en viss tid då du inte har arbetsplikt men kan lyfta lön.
Uusimmassa lehdessä
- Ammattiyhdistysliike on rakentanut Suomeen vuosikymmenet yhteiskuntarauhaa. Nyt liitot miettivät, kannattaako yhä olla kiltti.
- Aiot eläkeläisenä viedä nuorilta journalisteilta työt, Ruben Stiller
- Mediespråk i Åbo bjuder på ideologiskt språk och utrikesbevakning
- Työelämä muuttui, ja siksi liittojenkin on pakko