Kunskapslyft hänger på journalisterna

Precis när man fått ett hum om Twitter kommer Periscope, och när man lärt sig antalet medlemsländer i EU kommer Brexit. Samtidigt ökar den dagliga arbetstakten. Många journalister hinner inte titta upp från sina tangentbord för att hitta fortbildningskurser, än mindre gå de kurser som ordnas.

”Fortbildning är ett delat ansvar mellan journalisten och arbetsgivaren. Det är upp till varje journalist att utveckla den egna kompetensen och arbetsgivaren har ett ansvar att se till att alla i personalen får tid och finansiering för nödvändig kompetenshöjning”, säger Lotta Lappinen, redaktionell huvudförtroendeman på HSS Media.

Hon har hittills inte stött på motstånd från arbetsgivaren HSS Media, vare sig det gällt fortbildning i tekniska, journalistiska eller fackliga frågor.

”Jag vet att det finns kollegor som efterlyser en mer systematisk utbildning och uppföljning från arbetsgivaren när det gäller tekniken. Ofta bildas två grupper på en redaktion, en grupp som behärskar tekniken och en annan som gått kurs men sedan inte använt kunskaperna i praktiken och därför glömt hur man gör”, säger Lappinen.

På Svenska Yles nyhetsredaktion är den tekniska fortbildningen högprioriterad.

”Det är inte ett alternativ för oss att stå vid sidan och titta på den snabba tekniska utvecklingen. Behovet att få in ny teknisk kunskap på nyhetsredaktionen är stort”, säger Anna von Weissenberg, utvecklingschef på Svenska Yles nyhetsredaktion.

I utvecklingssamtalen tas fortbildningen upp som en metod för att uppfylla målsättningarna i den personliga kompetensutvecklingen. Fortbildningen ska ha en klar koppling till det dagliga journalistiska arbetet och kunskaperna får gärna komplettera redaktionens samlade kunskapsbas.

”En del av våra journalister vill lära sig mera om att filma eller klippa, medan andra kanske vill gå en kurs i hur man skriver bra nyhetstexter för webben. En av våra redaktörer gick till exempel nyligen en kurs i Pythonprogrammering.”

Om det handlar om dyrare kurser diskuteras det från fall till fall och då kan finansiering sökas från Yles och MTV:s gemensamma utbildningsfond Koura.

”Oftast lyckas vi komma överens och hitta finansiering”, säger von Weissenberg.

En rundringning till de finlandssvenska redaktionerna visar att fortbildningen inte är något hett diskussionsämne i kafferummen, men att det inte heller klagas på avslag från arbetsgivaren.

”Alla har så fullt upp med det dagliga arbetet att de inte tar sig tid att fortbilda sig. Initiativet ska komma från journalisten, men arbetsgivarna kunde vara tydligare med att informera om vilka medel som finns budgeterade för fortbildning”, tycker Thomas Jonsson på Ålandstidningen.

Samma uppfattning råder hos lokalkonkurrenten:

”Vi skulle allmänt behöva höja vår kompetens inom digital journalistik för att behärska det som kommer efter Facebook och Instagram. Det finns en ständig hunger hos oss journalister att lära oss mer om flera grenar, som video. Vår yrkesstolthet kräver också att resultatet ska se proffsigt ut”, säger Nina Smeds på Nya Åland.

Också inom KSF Media har fortbildningen tenderat att glömmas bort när de interna nyheterna präglats av nedskärningar. En del journalister har gått grävkurser och språkbadat på redaktioner i Sverige, men i övrigt har det handlat om hur man använder nya programvaror och appar.

”Ju färre journalister vi är desto svårare är det att lösgöra sig från de dagliga arbetsuppgifterna”, säger Sylvia Bjon, förtroendeman på Hufvudstadsbladet.

Hon poängterar att fortbildning visserligen inte behöver betyda att man åker iväg någonstans och lyssnar på föreläsningar i ett konferensrum.

”Fortbildning kan lika gärna handla om att någon delar med sig med kollegorna på redaktionen av kunskaper de skaffat sig utifrån. Så har det varit till exempel med videoarbete eller när någon återvänt från språkbadsvistelse på någon redaktion i Sverige.”

På ÖT:s redaktion har kunskapsnivån om den pågående flyktingkrisen höjts, tack vare Ann-Sofi Bergers och Kasper Gustavssons resa till Lesbos i november 2015.

”På ett morgonmöte föreslog jag att någon borde åka ner till Grekland för att se hur det verkligen går till där. Som redigerare är det fullt upp med den dagliga tidningsproduktionen samtidigt som utvecklingen av olika programvaror går snabbt framåt, men ibland behövs helt enkelt omväxling och nya perspektiv”, säger Berger.

Gustavsson är i början av sin yrkeskarriär som fotograf och inleder nu i höst sitt sista år på Novias fotoutbildning i Jakobstad. Det var hans lärare på utbildningen som föreslog för honom att han skulle åka till Grekland för att dokumentera händelserna och samtidigt utveckla sina yrkeskunskaper som reportagefotograf.

Arbetsparet Berger och Gustavsson hittade varandra och fick resan finansierad med stipendier från Svenska Kulturfonden och Svenskösterbottniska samfundet.

”För mig som studerande och frilansfotograf hade det varit omöjligt att göra resan utan finansiering från stipendiefonder”, konstaterar Gustavsson.

Under en vecka följde duon med när frivilligarbetare från organisationen Nada Nord tog emot flyktingar i överlastade gummibåtar på Lesbos stränder. De besökte registreringsläger och intervjuade flyktingar. Reportaget På flykt publicerades i ÖT och Vasabladet 6 december 2015 och fick stor uppmärksamhet. I maj 2016 fick Berger och Gustavsson ta emot andra pris i Tidningarnas förbunds tävling om bästa featureartikel 2015.

Ett minst lika viktigt resultat av resan kom i form av insikter och kunskaper.

”Det gav mig en helt ny plattform för att bedöma nyheter som gäller flyktingar. Det är nu lättare att till exempel se konsekvenser för det flyktingavtal som EU och Turkiet slöt och genomskåda makthavarnas argument när de uttalar sig om flyktingfrågor”, säger Berger.

En annan stor nytta var att se hur andra journalister arbetade.

”Det var väldigt inne just då att vara på Lesbos för att rapportera om flyktingströmmen. Många ville ta nästa Aylan Kurdi-bild. De satt på någon skuggig uteservering med wifi och var redo att rycka ut till nästa katastrof. Vi insåg att vi inte vill vara som dem.”