Topeliusprisvinnaren Marianne Sundholm: ”Som journalist är jag jätteintresserad av min publik”

När Marianne Sundholm började sin journalistkarriär funderade man på Hufvudstadsbladets redaktion huruvida webbsidan borde ha ett nyhetsflöde. Snart diskuterades det hur mycket som skulle publiceras på sociala medier. Nu står branschen inför stora frågor gällande artificiell intelligens. Årets Topeliusprisvinnare har valt att fördomsfritt testa de nya plattformarna och metoderna.

”Jag kom in i journalistiken just i det skedet när det var helt kritiklöst. Privat har jag gått med i det där ganska fort och ganska aningslöst till en början, men sen har jag sett mer och mer nytta. Journalistik handlar om människor och sociala medier är i grunden – om du använder dem rätt – just sociala, du har möjlighet att ha kontakt med människor.”

Under sina tio år på Svenska Yle startade Sundholm podden Politiken. Sedan hon för ett år sedan återvände till Hbl har hon startat podd även här – Veckan. Bägge poddarnas grundidé är att på ett begripligt sätt gå igenom aktuella ämnen.

”Det finns en bild av att folk inte skulle vara intresserade av politik och samhällsfrågor och det är bara inte sant, också unga människor är jätteintresserade. Det handlar ju om tilltal och hur du når ut till folk.”

---

I juryns motivering till Topeliuspriset framhävs Marianne Sundholms förmåga att förklara och sammanfatta komplicerade ämnen på ett tydligt sätt. Hennes fokus har länge varit både politik- och klimatnyheter – en tung kombination. Sundholm förstår behovet att skydda sig från det ständiga nyhetsflödet, som stundvis kan kännas överväldigande. Samtidigt gör det henne arg att det finns människor som i självhjälpens namn vägrar läsa nyheter.

”Det talas mycket om nyhetsundvikare. Jag tycker inte att man får göra så som vuxen människa. Du har ett ansvar att hålla dig informerad om vad som pågår i samhället omkring dig. Den individualismen orkar jag inte alls med.”

Själv balanserar Sundholm upp nyhetsvärlden med trädgårdsarbete och stickning. Men hon stänger aldrig av flödet.

”Många stänger ju av sina aviseringar när de har semester. Jag gör inte det, det är ett sätt för mig att hantera nyheterna. Att göra själv.”

Här finns också roten till varför Sundholm ville bli journalist. Behovet att förstå världen och förklara den. Som barn bodde Sundholms familj i många olika länder på grund av pappans jobb. Perioder i USA, Brasilien, Kanada och Luxemburg öppnade ögonen för världen och intresset har inte minskat. Och publiken finns med i telefonen. Sundholm frågar ofta sina följare vad de vill läsa om och vad hon borde fråga beslutsfattare.

”Som journalist så är jag jätteintresserad av min publik. Det talas så mycket i kritiska ord om jakten på klick, men jag tycker inte att man sköter sitt jobb om man inte jagar klicken. Om du inte är intresserad av att din journalistik ska nå ut till möjligast största publik, varför jobbar du med det då? Det är därför jag har varit intresserad av alla de här olika plattformarna.”

---

Mediebranschen har varit i ständig förändring sedan Marianne Sundholm steg in i den. Hon tycker att mediehus kunde ta inspiration av sticknings-influerare. Som hängiven stickare har Sundholm höga krav på vilka stickfluensers hon själv följer.

”Det finns en massa hemska akryltröjor i butikerna och så vill man ha något mer äkta.”

Akryltröjorna är som det ”slask” AI skapar. Journalister måste sälja bra stickmönster som publiken kan sticka ylletröjor från.

”Jag är jättenoga med att jag inte ger mönstren jag köper gratis åt någon annan utan jag säger att du ska köpa dem direkt av influeraren. Hon är duktig. Hon kan sin sak. Och när du stickar med hennes mönster kommer du få en tröja som ser ut som det du förväntar dig. Och de här influerarna är bra på att nå ut och de har prissatt rätt.”

Marianne Sundholm har under sin karriär varit Nordenkorrespondent, hon har blivit bekant med riksdagens korridorer, poddat och förklarat i tv. Nu är hennes titel allmänreporter på Hbl och hon vet precis vad hon inte vill göra i framtiden.

”Jag vill aldrig göra dokumentärer, jag vill aldrig jobba på grävredaktion. Jag är nyhetsjournalist. Man ska aldrig säga aldrig och så vidare, men jag påstår att jag aldrig kommer att göra något annat. Det är det här jag vill göra.”