Försiktig optimism bland produktionsbolag efter stormiga år – Svenska Yle ska köpa mer utifrån

Hanna Lämsä ursäktar oredan och ställer undan en vattenkanister, några knippen med kablar, en discoboll och annat smått och stort. Vi ­befinner oss i Parad Medias utrymmen i centrala Helsingfors och någon riktig oreda känns det verkligen inte som för en utomstående.

En vägg täcks av hyllor för inspelningsutrustning, snyggt sorterade och vid en soffgrupp spelades nyligen ett nytt inslag för programmet Efter nio in.

Hanna Lämsä är producent på Parad ­Media där hon jobbat sedan 2013. Hon började som praktikant medan hon ­fortfarande studerade på yrkeshögskolan Arcada. I dag jobbar hon både som producent för ­olika produktioner och som redaktör för produktionsbolagets kanske mest kända program, Efter nio som sänts på Svenska Yle ­sedan 2014.

”Jag upplever att jag har ett betydelse­fullt jobb. Jag vill vara med och skapa ­berättelser och göra olika människors röster hörda. Jag tror att det är viktigt för ­demokratin och behovet av berättelser och olika röster kommer inte att försvinna”, säger Lämsä.

Under åren har hon sett film- och teve­branschens toppar och dalar. På Parad ­Media övervägde ledningen i början av året permitteringar för att balansera bolagets ekonomi. Det blev inga permitteringar men bolaget slöt ett lokalt avtal med de ­anställda om förkortad arbetstid och lägre löner. För Hanna Lämsä innebar det att gå ner från heltid till 80 procent men lönen sänktes inte lika mycket.

”Det är klart att jag som arbetstagare önskar att situationen skulle vara sådan att det finns heltidsjobb för alla och att det ­sedan skulle vara på arbetstagarens initiativ att jobba mindre.”

Lämsä ser ändå det här som en mer hållbar lösning än eventuella återkommande permitteringar. Hon konstaterar samtidigt att ändringen var okej för hennes egen del eftersom hon redan tidigare funderat på att gå ner i arbetstid.

---

Parad Medias vd Axel Högström säger att läget i dag är aningen ljusare än i januari.

Då talade han om en perfekt storm och förutspådde att Parad Medias omsättning 2025 skulle minska med 50 procent jämfört med 2024. Ekonomiskt osäkra tider kombinerat med nedskärningarna på Yle, Finlands filmstiftelse, Avek (Centret för främjande av audiovisuell kultur) och nedgången i beställningar från nationella och internationella strömningstjänster betyder tuffa tider för finländska produktionsbolag och professionella i branschen.

”Vi tvingas bära konsekvenserna av nedskärningarna och jobbar just nu inte för fulla cylindrar”, säger Högström.

Parad Medias ekonomi påverkas dessutom av att man tvingas flytta från Georgs-gatan 18 då G18, som ägs av Svenska folkskolans vänner, ska genomgå en ­omfattande ­renovering.

”Om vi inte hade framtidstro ­skulle vi inte plöja ner hundratusentals euro i att bygga en ny studio och nya produktionsanläggningar men det gör vi”, säger ­Högström.

Han säger att bolaget framförallt känner ett ansvar mot arbetstagarna och att bolaget vill vara en betydande arbetsgivare och uppdragsgivare också i framtiden.

”Trots rådande ekonomiska och ­politiska läge måste vi tro att Svenska Yle fortsätter existera och producera och vi har ett ömsesidigt beroendeförhållande”, säger ­Högström.

---

På Yle pågår höstens pitchrunda som bäst – Svenska Yle fick kring 70 idéer, av ­vilka en handfull går vidare till produktion, ­berättar Christoffer Forssell. Han är chef för kultur, drama, fakta och programinköp på ­Svenska Yle.

Om läget i branschen säger Forssell att Svenska Yle fortsatt som tidigare när det gäller inköp från externa produktions­bolag – trots sparprogram och omställningsförhandlingar. Han tror att framtiden inte är så dyster som många tror just nu.

”Vi hade aldrig någon svacka och ­lade aldrig inköpen på paus eftersom vi ­hela ­tiden vetat att vi snarare får press på att öka inköpen än att minska”, säger Forssell och syftar på tiden kring årsskiftet.

Pressen att öka inköp kommer från den parlamentariska arbetsgrupp som i fjol fastställde att Rundradion ska öka sina inköp av inhemska produktioner från oberoende producenter. Inköpen ska ökas med 15 – 20 procent fram till 2030 jämfört med genomsnittet av motsvarande köp 2021 – 2023.

Forssell är en av nyckelpersonerna som bestämmer vad Svenska Yle ska erbjuda ­publiken och vem som ska få producera det innehållet.

”Många bolag, framförallt mindre ­bolag, är jätteberoende av oss. Om Svenska Yle ­inte beställer något på sex månader så har de kanske ingenting att syssla med under den tiden.”

Men – beroendeförhållandet är ömsesidigt.

”Att vi jobbar med många produktionsbolag och också med små bolag ger en helt annan mångfald än vad vi annars kunde ha i vårt innehåll. Det gäller både programmakare och dem som ses och hörs i våra kanaler.”

Ser man på vad Yle önskar att de ­externa produktionsbolagen ska erbjuda just nu handlar det i synnerhet om innehåll för en ung publik. I Yles specifikationer till externa bolag har man listat vilken typ av program man vill köpa för att förnya utbudet: ”manusdriven realityshow som engagerar, rolig fakta och underhållning med samhällstema, stäng av hjärnan crazy ­komedi, en inspirerande hjälte och innehåll som växer fram ur spelens värld”.

”Det kan upplevas att vi är för fixerade på yngre målgrupper men där har jag alltid försökt poängtera att vi inte ska sluta göra innehåll för en mera mogen publik. Vi poängterar de yngre för att vi har ­luckor i vårt utbud och inte uppfyller vårt uppdrag tillräckligt bra”, säger Forssell.

Hur ser du på din roll som portvakt?

”Det är klart att vi som beställer innehåll har ett jättestort inflytande på vad publiken i sista hand får och vad som händer inom marknaden, men det är aldrig jag som ensam beställer något.”

Vid pitchtillfällena medverkar förutom Forssell både en ansvarig producent och en partner från medier och utgivning. Innehållsbesluten fattas av flera personer, ­Forssell ansvarar för den ekonomiska biten.

---

Tage Rönnqvist och Rasmus Tåg, produktionsbolaget Eva Lingons ägare, möter upp genom ett videosamtal. Rönnqvist jobbar i Vasa och Tåg i Helsingfors. Marcus ­Landgärs är också med i företaget, alla tre har rötter i Österbotten och det syns i företagets produktioner, av vilka många har en förankring i Österbotten.

Eva Lingon är ett av de produktionsbolag som är väldigt beroende av Svenska Yle. De senaste åren beskriver Rönnqvist som ­beklagliga, med ”väldigt lite fuzz och buzz”. Eva Lingon har ändå hela tiden haft jobb, just nu gott om jobb.

”Vi har hela tiden satt ut en massa krokar, aldrig gett upp och legat i. Vi har utvecklat innehållet, till exempel reality för att inte ha alla ägg i samma korg”, säger Rönnqvist.

Eva Lingon står bland annat bakom realityserierna Pilsnerraggarna och Lejondrömmen. Just nu jobbar de med ­produktionen Vecka-vecka och snart släpps serien om ­Terjärv FBK – Bränder och jäkelskap.

Alla är produktioner som passar väl in på Yles önskelista till externa produktionsbolag.

”Innehåll för unga är något vi hållit på med länge”, säger Rönnqvist.

”Men vi försöker följa specificeringskorten. Ganska sällan pitchar vi något som är utanför dem”, säger Tåg.

Hur ser då framtiden ut för Eva Lingon?

”Vi är ganska nöjda med där vi är. Vi sysselsätter oss själva och använder ganska mycket frilansar, med en kärngrupp som ofta är med. Det är en passlig mängd arbete för att hållas mentalt i skick och ekonomiskt flytande”, säger Tåg.

Innan vi avrundar måste namnet på produktionsbolaget få en förklaring. ­Rönnqvist och Tåg berättar att de letade efter ett svenskt namn med bokstäver som grafiskt skulle passa med varandra och som skulle vara lätt att minnas. De ville inte heller att någon genom namnet skulle kunna gissa sig till vad bolaget sysslar med.

”Vi gömde allt i logon: en bäver som håller i en kamera. Bävern är bra på att samarbeta och samarbete behövs för att nå ­målet”, berättar Tåg.

Ganska ofta får bolaget mejl som inleds ”Hej Eva”.

”Vi brukar inte rätta skribenten utan svarar att Eva är på semester”, säger Rönnqvist.