Viktor Heikel är ensam i sitt slag. Han är utrikesproducent på Svenskfinlands enda utrikesredaktion.
”Det är ett jättestort ansvar.”
Helst skulle Heikel också ha kollegor som leder svenskspråkiga utrikesredaktioner – arbetet skulle kännas lättare.
”Samtidigt gör det uppgiften klarare eftersom det är vårt uppdrag att vara Svenskfinlands utrikesredaktion.”
Svenska Yle har i sju år varit det enda mediet i Finland som både har korrespondenter ute i världen och en utrikesredaktion i huset. Just nu har man åtta årsverken på redaktionen i Böle, inklusive Heikel, och tre korrespondenter ute i världen: i Stockholm, Washington och Bryssel. Moskvakorren slopades 2008 och efter det hade man en stringer i Sankt Petersburg. Den stringern, Anders Mård, sitter nu på Böle-redaktionen och har i uppdrag att bevaka Ryssland. Mård är enligt Heikel ”en del av redaktionen” men inte fast anställd.
Heikel tillträdde i maj, efter att det gjorts organisationsförändringar på Svenska Yle. Avdelningarna samhälle, utrikes, sport, kultur, fakta, barn och ung leds av samma redaktionschef men har egna producenter. Heikel har gått in för att satsa mer på kvalitet framom kvantitet.
”Vi försöker göra mer fördjupande och egen journalistik. Det betyder att de snabba nyheterna skrivs av duktiga journalister på desken men som inte är uttryckligen utrikare. Vårt mål är också att ta fram vinklar som folk blir intresserade av men kanske inte skulle veta att de är intresserade av.”
Hufvudstadsbladet lade ner sin utrikesredaktion år 2017. Chefredaktör Kalle Silfverberg, som tillträdde 2023, anser att det inte är relevant att ha en utrikesavdelning på Mannerheimvägen 18.
”Det som betjänar läsarna bäst är helt klart nischad journalistik som är relevant för vår publik, det konkurrenterna inte förmår att göra. Det är sällan utrikesjournalistik.”
Hbl tar in utrikesmaterial från Dagens Nyheter samt använder sig av nyhetsbyrån TT för nyhetsflödet. Ute i världen har man fyra korrespondenter. Två är heltidsanställda, de i Stockholm och Köpenhamn. Anna-Lena Laurén i Berlin jobbar också för DN och Juri von Bonsdorff i Washington jobbar deltid för Hbl och är samtidigt finska Yles USA-reporter.
”Norden-bevakningen är svår att se som utrikes, det är ett närområde och vi bevakar Stockholm som en del av Svenskfinland. I Norden är vi överlägset starkast i Finland tycker jag – på alla språk”, säger Silfverberg.
Även lokaltidningen Vasabladet, som likt Hbl numera är en del av Bonnier-koncernen, lägger ett visst fokus på utrikesjournalistik. Enligt chefredaktör Niklas Nyberg är trogna läsare av papperstidningen vana vid att få en inblick i världen via Vasabladet. Utrikesinnehållet får man från TT. Tidigare hade Vasabladet en krönikör som skrev om och från Ukraina via den svenska nyhetsbyrån ”Liberala nyhetsbyrån”.
”För oss funkar det att ta utrikesmaterial från TT, men det kan ju vara en rikssvensk vinkling på det.”
Nyberg uppskattar den utrikesjournalistik som görs av andra medier på svenska i Finland och tycker att en egen rapportering från till exempel USA och Ryssland är viktig.
”Det ger ett mervärde till Svenskfinland att det berättas med den egna rösten för oss.”
Journalisten Yrsa Grüne-Luoma upplever att fokus på utrikesjournalistiken i Svenskfinland blivit mindre och mindre. Grüne-Luoma har jobbat med utrikesnyheter på Hbl, lett finländska Reportrar utan gränser och jobbat för Röda Korset. Numera skriver hon bland annat kolumnen Globalt med Grüne för Ny Tid.
”Svenskfinland måste ha så mycket integritet och självkänsla att man förstår att det är viktigt att ha flera medier med utrikesbevakning.”
Grüne-Luoma jobbade som avdelningsredaktör för utrikes på Hbl mellan 1994 och 2003. Då slogs tidningens utrikesredaktion ihop med politik-avdelningen.
Skillnaden mellan hur rapporteringen såg ut då jämfört med nu tycker Grüne-Luoma är ”väldigt stor.”
”Man var på ett annat sätt förankrad i världen.”
Enligt Grüne-Luoma är det viktigt att bevakningen av olika områden är kontinuerlig, så att man inte missar långsiktig utveckling.
”Tolkningen av det som sker är alltid i relation till det egna perspektivet. Tänk på hur vi bevakar Ryssland, hela vår historia sitter med där.”
Svenskfinlands egna bevakning av Ryssland sker just nu helt och hållet utanför landet. Ryssland och Ukraina lyfts ändå fram som viktiga fokus för just Svenskfinland av så gott som alla intervjuade i den här artikeln.
”Ju närmare ett ämne är desto viktigare är det att rapportera om det med en egen röst. Ryssland och Ukraina är uppenbara exempel där en utrikesjournalistik gjord på svenska av och för finländare är något annat än den som görs på svenska för svenskar i Sverige”, säger Kalle Silfverberg.
Silfverberg beskriver ändå Hbl som en huvudstadstidning. Han ser inget mervärde i att tidningen har en egen utrikesredaktion.
”Informationen flödar fritt i världen och medier har inget monopol på att berätta om grundläggande fakta om ett annat land i världen, det räcker inte. Det måste finnas en orsak till att läsaren väljer att läsa just det vi berättar om världen.”
På utrikesredaktionen i Böle tänker Viktor Heikel högt om behovet av utrikesjournalistik gjord av finlandssvenskar, för finlandssvenskar.
”Varje folkgrupp – eller vad man vill kalla finlandssvenskarna – har vissa kulturella och geo-politiska positioner och olika hållpunkter enligt vilka man förstår världen. Därför är det viktigt att någon som delar de hållpunkterna förklarar världen. Man måste vara bekant med det man förklarar men också med dem man förklarar för.”
Heikel har jobbat med utrikesjournalistik hela sin karriär. Efter studierna på Svenska social- och kommunalhögskolan började han 2007 som inhoppare på Svenska Yle och meddelade genast att det är omvärlden han är intresserad av. Inhopp blev heltidsjobb som blev resor och till sist producentrollen på utrikesredaktionen. Möjligheterna för en ung journalist att bli ”utrikare” på svenska i Finland ser annorlunda ut i dag.
”Ärligt talat är det kanske lite svårare nu. Det är nog det överlag i branschen. Men när man väl har foten inne tror jag tröskeln är lägre att pröva på olika saker. Tanken om att man först måste göra en massa annat innan man duger till specialreporter-jobb håller på att luckras upp.”
Heikel är lite oroad över trenden att ge publiken mer sådant som redan fångat deras uppmärksamhet istället för att motivera varför också andra ämnen är viktiga.
”Den logiken skär dels bort på den geografiska mångfalden och vilka slags människor man rapporterar om. Nivån är hög men jag är lite oroad över att mångfalden av vinklar håller på att tunnas ut.”
Heikel är redo att hålla fanan högt på Svenskfinlands enda utrikesredaktion. Samtidigt är han förberedd på att tvingas motivera sin redaktions fortsatta existens när Yle är under lupp i och med statliga nedskärningar. Ännu vet han inte om och hur den egna redaktionen påverkas.
”Jag tror vi kommer vara tvungna att försvara det i flera omgångar. Kanske främst förklara.”
Utanför redaktionernas väggar följer Yrsa Grüne-Luoma med hur finlandssvenska medier rapporterar om världen. Hon ser utmaningar framförallt i hur man rapporterar om EU- och Nato-länder, som enligt Grüne-Luoma riskerar att betraktas enbart som aktörer i allianserna, utan egen identitet. Hon tycker det är viktigt att bredda perspektivet och att i en allt mer internationell värld satsa på den egna utrikesbevakningen.
”Annars kommer det att leda till att ingen behöver finlandssvenska medier. Folk vill veta vad som händer utrikes, livet är inte bara lokalt.”
Uusimmassa lehdessä
- Kohu arabiankielisistä uutisista kuumensi repivän Yle-rahoituskeskustelun. Uutisankkuri Esraa Ismaeel on seurannut keskustelua ihmeissään.
- Sinuhe Wallinheimo kiinnostui kaupallisen median ahdingosta ja hakeutui Ylen hallintoneuvoston johtoon. Läheiset välit Vesa-Pekka Kangaskorpeen ovat hänelle arka paikka.
- Kulttuurin leikkaukset hukkaavat ammattitaitoa peruuttamattomasti
