Så ska tidningarna få volym

”Fascismen i Finland var och förblir utbredd”.

”Integration på svenska: så mycket mer än språk”.

”Kål odlas ekologiskt i Savolax”.

Jag har knappt hamrat in bokstäverna s-k-r-i-t-f-l-y-.-f-i på mitt tangentbord innan ovanstående rubriker dyker upp på skärmen. Det är rubriker och texter från Ny Tid till Trädgårds nytt, från Finsk tidskrift till Martha – och nitton andra finlandssvenska tidskrifter – och allt detta finns på Skriftly.

… ”Skriftly”, seriously? Vad är det?

För att uttrycka det enkelt: Skriftly är de finlandssvenska tidskrifternas Spotify.

Mycket har sagts om framgångssagan Spotify och dess rikssvenska grundare. Så när jag slår mig ner med Ben Fernström på en sobert men stiligt inredd reklambyrå i centrala Helsingfors – stora fönster på gatunivå – kunde man kanske tänka sig de stora gesternas man. Det där snacket om världserövring.

Men där sitter finlandssvenske Fernström, 44 år gammal, och presenterar lugnt och sakligt, ja, reflekterande, det som han ser som framtiden, den enda möjliga, för journalistiken.

”Det är för sent för enskilda tidningshus att göra egna tekniska lösningar och appar. Det tåget har redan gått. Människan blir allt slöare, förut orkade vi gå efter vatten till brunnen, men den tiden är förbi.”

Han beskriver medieverkligheten han ser omkring sig: Tidningshus som drar i nödbromsarna,  någon som försöker skapa en  betalmur tio år för sent, en annan som lanserar en nyhetsapp – men det är lönlöst. Loppet är kört, säger han.

Och lösningen?

”Allt ska finnas på ett ställe.”

Tänk alltså Spotify och Netflix  – för finlandssvensk journalistik.

Alternativet är, tillägger han, att vi ger upp och accepterar att Facebook vann och vi nöjer oss med att klicka på de länkar våra vänner  delar.

Men den vägen vill inte Fernström gå. Så det är där hans skapelse Skriftly kommer in. För 4,99 euro i månaden får användaren tillgång till alla artiklar i 23 finlandssvenska tidskrifter. Allt är sökbart och katalogiserat och taggat, men i framtiden ska det enligt Fernströms vision också vara möjligt att följa en begränsad geografisk plats, ett fenomen eller en specifik skribent, att skapa ett flöde kring det som intresserar.

Hur fördelas  intäkterna?

70 procent till  tidningarna,

30 procent till Skriftly.

Att Svenskfinland är begåvat med en häpnadsväckande flora av tidskrifter är ingen nyhet men för den som bläddrar bland Skriftlys utbud är det ändå slående vilken diversitet som erbjuds. Jag letar på ord som #anarkism och får en artikel om George Orwell. Jag letar på #självkörande bilar och får en artikel om artificiell intelligens i Asien. Och så vidare.

Men hur kom vi hit?

Allt började då Fernströms byrå producerade Konstsamfundets tidning Konstsam. Han noterade i det sammanhanget inifrån att KSF Media försökte på den ena och den  andra digitala lösningen, utan att någonting riktigt fungerade. Så han började grubbla på hur de finlandssvenska tidningarnas situation kunde lösas och fick en idé. Han tog kontakt, bokade möten, tiden gick, men det var svårt att få mediecheferna runtom Svenskfinland med. Alla hade ju sin egen vision.

”Så en dag hösten 2014 ringde  jag till KSF Medias VD Barbro Teir och sa att jag istället bygger det här själv”. 

Sagt och gjort. Han fick sammanlagt 46 000 euro av Svenska kulturfonden och Konstsamfundet för att skapa systemet.

”Villkoret för stödet var att jag måste förbinda mig vid att vi inte dyker upp år efter år för att hålla verksamheten i gång. Projektet ska bära sig självt.”

I samma veva träffade han tidskriftsentuasiasten Thomas Rosenberg, de arrangerade att möte för redaktörer från tio tidskrifter och ställde frågan: vad behöver ni?

”Svaret löd: finansiering, spridning, digitalisering”

Och ur det föddes Skriftly. Snabbt växte tio tidskrifter till dagens 23 och antalet skribenter till omkring fyrahundra. Och enligt Fernström är det helt realistiskt att få med ytterligare fyrtio tidskrifter. Någon kanske tänker att finlandssvenska tidskrifter är något smått, men Fernström talar entusiastiskt ur ett helt annat perspektiv:

”De finlandssvenska tidskrifterna är egentligen fem gånger större än den finlandssvenska dagspressen. Det finns cirka hundra tidskrifter som har sammanlagt fyrahundratusen prenumeranter plus hundratusen för Kyrkpressen.”

Tjänsten lanserades vid Helsingfors bokmässa i fjol och kom online i februari i år. Och hur många betalande prenumeranter finns det i dag, ett halvt år senare?

”En handfull”, säger Fernström utan att blinka.

Hjulen snurrar långsamt, säger han, att få läsare att byta vanor är svårare än man skulle tro, men om incitamentet finns ändrar man sitt beteende. Skriftly ska bli tillräckligt bra, erbjuda mera, och då kommer läsarna och därmed betalarna och därmed volymen, förklarar Fernström.

Hans målsättning är därför att få med de finlandssvenska dagstidningarna och kanske också finska tidskrifter i systemet, så att ”allt” verkligen skulle finnas inom samma tjänst. Och så ska man satsa på skribenterna, så att de upplever att de syns och får nya frilansuppdrag via tjänsten.

Själv jobbar Fernström omkring åttio procent av sin tid med Skriftly. Någon business är det definitivt inte frågan om, inte än i alla fall, men Fernström verkar inte bekymrad:

”Jag är inte överhuvudtaget intresserad av att maxa fyrken, jag är lika ointresserad av det som av att hindra invandrare att komma in i Finland. Men jag tror jag vet hur vi löser Svenskfinlands tidningsdilemma.”

Så nu sitter vi här ett stenkast från Tennispalatsets monsterbiografer och begrundar att folk okritiskt betalar 14,95 euro för en biobiljett men samtidigt kan få gåshud av att betala 4,99 euro för att läsa 23 tidskrifter i en månad.

”Så är det. Journalistik är i dag bara en liten fåra i den enorma upplevelsefloden som alla kan njuta av. Så för att journalistiken ska överleva måste vi acceptera att  tiderna har förändrats, folk är inte längre villiga att betala 400 euro  i förväg för att någon ska göra journalistik för dem.”