För inte så länge sedan tog en person kontakt och ville berätta om den svåra situation familjen befann sig i. Det handlade om besöksförbud som inte gav effekt och polisens ointresse att ta tag i saken.
Jag och filmaren lade åtskilliga timmar på intervjuer och klippande men familjen var i slutändan ändå inte redo att gå ut och berätta om sin situation ens anonymt. Det kändes tråkigt, men det var inte första gången jag varit med om detta.
När det gäller utsatta personer måste vi vara speciellt noggranna, särskilt om vår rapportering kan orsaka fara för dem vi intervjuat. Journalistreglerna säger att känsliga uppgifter som hör till privatlivet bara får publiceras med personens tillåtelse eller om det har stor samhällelig betydelse.
Beslutet att inte publicera var därmed lätt att fatta.
Men vårt arbete var inte förgäves. Vi hade nämligen träffat polisen för en intervju om saken, och mycket snart efter det här mötet tog polisen tag i situationen. Jag vet i dag att förföljelsen tog slut och att familjens situation normaliserades.
En journalists främsta uppgift, och skyldighet, är att publicera. Men uppenbarligen kan vi också agera i det tysta. Det här sker bara i undantagsfall men jag tror de flesta varit med om det någon gång, särskilt journalister som gräver i samhällets orättvisor.
Exemplet ovan är inte det enda för mig i år. Jag rapporterade om en husbyggare som hade problem att få en elanslutning till sitt nya hus. Den nyheten kunde också ha hamnat i soptunnan före publicering.
Det var en solklar konflikt där elnätsbolaget fick sig en släng av sleven och behövde få försvara sig samtidigt som kritiken skulle kablas ut. Men ungefär samtidigt som intervjun gjordes med bolaget fick husbyggaren veta att han trots allt skulle få sin el.
Nyheten höll på att falla ihop. Men vi kunde ändå publicera den eftersom husbyggaren stod fast vid sin kritik av elnätsbolaget, som är Finlands största och som behöver granskas eftersom det har monopol på elanslutningar i sina områden.
När vi publicerar måste det vara motiverat. Men också när vi väljer bort en publicering måste det vara väl motiverat. Annars kan det gå inflation i indragna juttur. Vi kan i värsta fall användas som slagträn i konflikter där folk hotar med att ”gå till media” om de inte får sin vilja igenom.
Det är en utveckling vi bör akta oss för.