Hotellfrukost utan lokaltidning

Jag blickar ut i matsalen. Utanför fönstret blixtrar snön till i solskenet, nere vid älven breder Gällivare ut sig och i fjärran skymtar Malmberget, samhället som håller på att monteras ner och flyttas på grund av den statliga gruvkoncernen LKAB:s gruvverksamhet.

Just nu är det ändå varken utsikten eller doften av nystekta plättar som intresserar mig mest. Jag letar efter en morgontidning. En lokal morgontidning – på papper.

”Tyvärr, vi har inga”, berättar damen i hotellets reception.

Tomhet.

Min resa har gått via Uleåborg, Torneå och Haparanda, med stopp på varje ort och med en lokaltidning vid varje frukost: Kaleva, Pohjolan Sanomat, Kemi-Tornio och Haparandabladet. På en bensinmack i Jyväskylä hann jag dessutom bläddra igenom Keskisuomalainen. Norrbottens-Kuriren eller Norrländska Socialdemokraten skulle ha piggat upp tidningsbuketten.

I brist på en lokaltidning från Gällivare bläddrar jag i kommunens engelska turistguide, sådana finns det gott om på hotellet. Visst, den är snygg och informativ men där finns ju inga nyheter eller något som skulle avslöja vad kommuninvånarna pratar om i dag.

Är vi turister som älskar lokala morgontidningar ett utdöende släkte eller en möjlighet? Har turistbranschen ägnat oss en tanke? Och hur ska det gå när allt fler papperstidningar försvinner? Är det lika lätt för en turist att logga in på lokaltidningen på en främmande ort som att bläddra i en framlagd tidning – jag tvivlar på det. Jag hoppas att lokaltidningarna håller sig framme och att hotellen i framtiden erbjuder lokala nyheter också digitalt.

Jani Halme, som titulerar sig kolumnist och kreativ direktör, fick tack vare sitt program Kotimaan katsaus (på svenska ungefär en inrikes överblick) Bonniers stora journalistpris i kategorin årets journalistiska gärning. I Kotimaan katsaus, korta videosnuttar som sänds på Twitter, läser Halme upp lokalnyheter från någon av de 163 lokaltidningarna han prenumererar på. Enligt Tidningarnas förbund utkommer sammanlagt 164 lokaltidningar och dagstidningar så Halme torde ha en rätt heltäckande bild.

I en intervju för Helsingin Sanomat (12.3.2017) säger Halme att Finland ter sig rätt lika överallt sett genom lokaltidningens ögon: Landet är ”tolerant, innovativt och mångkulturellt men också mögligt, oroligt för vargar, lokatter och för vårdreformen”.

Och även om Helsingin Sanomats redaktör gör sig lustig över en del ultralokala nyheter och skriver att man tvingas koka soppa på en spik för att man helt enkelt inte brukar lämna tomma sidor i tidningarna, så är det bara genom att vara extremt lokal som lokaltidningen klarar sig.

Den ska finnas där för invånarna men också gärna för dem som är på genomresa. Då kan lokaltidningen bjuda på unika upplevelser också för en turist.

Resans bästa läsupplevelse erbjöd tvåspråkiga Haparandabladet – Haaparannanlehti. Efter lokalnytt om pendeltåg, artikeln om lokalpolitikern som föreslagit att kommunens anställda skulle få ha sex på arbetstid (som friskvård) kom jag till vinjetten HB Meänkielelä. Äntligen fick jag lära känna ett språk jag läst om men aldrig sett i skrift.

Vilken lycka.