Ett yrkesliv med förtroendeuppdrag

Tofsmössan som är långt nerdragen över öronen har det belgiska fotbollslaget Club Brugges emblem. De röda stickade vantarna bär HIFK:s emblem och kappkragen pryds av en Batman-pins.

Ja, Sylvia Bjon har sovit i natt och inte bevakat regeringens nattliga förhandlingar om vårdreformen. Visst följde hon med Juha Sipiläs direktsända presskonferens kvällen innan och skrev en kolumn om regeringskrisen. Men även om Sylvia Bjon kunde diskutera politik hela dagen ska det i dag mest handla om jobbet som huvudförtroendeman på mediekoncernen KSF Media – och lite om fotboll.

För exakt sex månader sedan fick Sylvia Bjon ta emot utmärkelsen Årets förtroendeman i samband med Journalistförbundets vårfullmäktige. När förbundets ordförande Hanne Aho läste upp motiveringarna till priset lyfte hon fram hur Sylvia Bjon under de senaste sex åren varit med om sju samarbetsförhandlingar. Hur hon kämpat för sina kollegers rättigheter, både på sin arbetstid och på sin fritid, hur hon samtidigt skött sitt arbete som journalist och deltagit i Journalistförbundets arbete.

Efter att Sylvia Bjon och Paavo Martikainen, som också valts till Årets förtroendeman, fått rosor och diplom höll de korta tacktal. Men talen var dämpade och leendena försiktiga.

”Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara så svårt att ta emot utmärkelsen. Visst var jag glad för den och den har en stor betydelse men den innebär också en enorm paradox”, säger Sylvia Bjon i dag.

Hon suckar och är tyst en stund.

”När man jobbat som hårdast som förtroendeman hör det inte ihop med goda nyheter. Man är inte nöjd. Man är aldrig nöjd.”

Sylvia Bjon har varit huvudförtroendeman för KSF Media sedan 2008. Vid årsskiftet blir hon vice huvudförtroendeman för koncernen och förtroendeman för de redaktionsanställda i Helsingfors. Förtroendeuppdragen har följt Sylvia Bjon under hela hennes yrkesliv. Hon har också suttit i Journalistförbundets fullmäktige, styrelse och representerat förbundet i förhandlingar om pressens kollektivavtal.

”Eftersom jag ändå reagerar på orättvisor tänker jag att det är bättre att göra något med den energin, att involvera mig, i stället för att knyta näven i fickan.”

Sylvia Bjon säger att hon alltid haft lätt för att prata med olika parter och hon diskuterar ofta i förtroende både med ledningen och med de anställda. Hon har stor kunskap om vad som pågår inom företaget och vad olika människor tycker men håller informationen för sig själv. Inte heller nu vill hon gå in på detaljer om vad som egentligen händer under förhandlingar med arbetsgivaren.

”På en redaktion finns det journalister och de är benägna att sprida rykten och tolkningar. Jag märker när människor tittar på mina ansiktsuttryck och försöker gissa vad jag vet men de har märkt att det inte lönar sig. Jag tycker att jag lyckats hålla en viss integritet.”

Känner du dig kluven, när du ska vara lojal åt båda hållen?

”Nej, men det kan bli otroligt ensamt att bära på en hel del man inte kan tala om.”

Sylvia Bjon säger att andra förtroendemän utgör ett viktigt kamratstöd, ett annat viktigt stöd är arbetsplatsens arbetarskyddsfullmäktig.

Många har frågat Sylvia Bjon hur hon orkat, speciellt de gånger hon parallellt suttit i samarbetsförhandlingar på den egna arbetsplatsen och förhandlat om pressens kollektivavtal.

”Jag har nog varit ganska stirrig vissa perioder. Tröttheten är djup och den kommer med en fördröjning. Men som förtroendeman har man ett starkare anställningsskydd och i samarbetsförhandlingar har jag tänkt att de som är under uppsägningshot har det mycket värre.”

Sylvia Bjon konstaterar att hon sällan blir stressad över att ha mycket att göra. Däremot tycker hon det är jobbigt med oklara förväntningar.

”Det är klart att det finns osäkerhet i branschen men det är synd om osäkerheten rinner ner på verkstadsgolvet. Journalister är toppfolk som klarar mycket stress. När folk går in i väggen handlar det oftare om atmosfären än om jobbstress.”

Sylvia Bjon säger att bolag i kris borde jobba mer på att få de anställda med sig.

”Det kräver en viss typ av ledarskap och att människor känner sig uppskattade. Om personalen länge behandlas som en kostnadspost börjar man känna sig som en kostnadspost och ifrågasätter om ledningen alls vill ha en med.”

Vi talar ännu om Sylvia Bjons jobb som politisk journalist och ledarskribent, vilket hon haft sedan det förra riksdagsvalet. Också när det varit turbulent på Hbl med många interna förflyttningar har Sylvia Bjon hållit fast vid politiken eftersom hon tror på att en tidning behöver journalister med ett politiskt minne.

”Jag har alltid beundrat Bjarne Nitovuori (pensionerad Hbl-journalist). En gång basunerade jag ut att jag inte tänker släppa politiken förrän jag har ett politiskt minne som Nitovuori. Jag vill också kunna säga ’så här var det i Katainens regering’ eller ’det här har inte hänt sedan Sipilä gav ett ultimatum till Samlingspartiet’.”