De vill starta en sexrevolution

”Maria, vilken sexposition ska vi ta?”

Robert Jacobsson, sexreporter, sexolog och socionom, tittar frågande på sin arbetskamrat programledaren Maria Maunsbach. I en trång röd soffa som står mitt i det öppna kontorslandskapet på Sveriges Radio i Malmö prövar de under gapskratt olika ställningar.

Vad gör man inte för en bra bild?

Kolleger som går förbi himlar med ögonen eller kastar gliringar åt deras håll: ”En alldeles vanlig dag på jobbet?”

Vi går upp till redaktionens kontor på andra våningen. Den ena väggen pryds av teckningar på könsorgan, läsarbrev och av tidningsurklipp som handlar om programmet eller programledarna. På fönsterbrädet står grönväxter och på fikabordet en färsk blombukett med rosor och nejlikor. Dörren pryds av en affisch med programmets slogan: ”Ligga med P3 – din knullkompis i etern”. Men inga sexleksaker?

”Visst skulle vi behöva lite dildos och andra leksaker för trovärdigheten skull”, säger producent Amal Aziz och skrattar.

Det är i det här rummet en sexrevolution är på uppgång. En revolution som både ska förbättra svenskarnas sexliv och andra medieföretagsbevakning av sex och relationer – åtminstone om redaktionen får bestämma.

Ligga med P3 startade som ett webbprojekt i oktober 2010. Några månader senare började programmet sändas i radio, en timme måndag till torsdag, året runt. Webben är ändå den främsta kanalen. Där publiceras artiklar, erotiska noveller, ljudklipp, videor och krönikor. Att redaktionen är aktiv på sociala medier är en självklarhet och en förutsättning för att programmet ska vara nära läsarna och lyssnarna. Den officiella målgruppen är 16 – 25-åringar men utifrån responsen vet redaktörerna att de når ut till en mycket bredare skara, både till yngre och äldre.

”Ibland gör vi reportage om viktiga teman som vi på förhand vet att inte kommer att nå en bred publik även om de borde. Då sammanfattar vi kärnan i reportaget i en rolig bild eller i en eller två meningar så att även de som inte orkar, vill eller har tid att lyssna på det långa inslaget kan ta del av det på ett annat sätt”, säger Robert Jacobsson.

Ett exempel på ett sådant tema är hur tjejer kränks genom att kallas för hora eller slampa. Redaktionen gjorde flera inslag kring temat men kokade också ner det viktigaste budskapet i en vers på rim.

Maria Maunsbach plockar fram sin mobiltelefon och reciterar:

En madrass ligger i sängen – / det är ofta det som är poängen! / Att knulla allt du kan hitta gör dig inte till en jävla fitta. / Inte heller till en slampa eller hora, du har liksom inget att förlora! / Så, knulla inte nån eller tiotusen, du stoppar vad fan du vill i musen!!

När man lyssnar på Ligga med P3 får man intrycket av att Malmöborna gärna berättar om sitt sexliv för hela svenska folket. Människor som blir intervjuade svarar på frågor om var och hur de haft sex utomhus. I Samtalet diskuterar en handfull panelister allt från hur man blir ihop till nakenhet och onani – rakt på sak och oftast väldigt explicit.

Att hitta personer som är villiga att ställa upp med egen röst hör ändå till det svåraste och mest tidskrävande i arbetet.

”Jag har jobbat tre månader på ett inslag om manliga prostituerade och varit i kontakt med trettio personer men ingen har ännu gått med på att tala med egen röst. Inslaget sänds när jag hittar någon som ställer upp”, säger Robert Jacobsson.

Maria Maunsbach påpekar att det däremot inte råder någon brist på idéer.

”Det är snarare tvärtom. Jag känner ibland att det är svårt att begränsa sig eftersom det finns så oändligt mycket som har med vårt område att göra.”

Redaktionen är övertygad om att programmet har en viktig roll som vägvisare. Det är många andra också. Riksförbundet För Sexuell Upplysning belönade år 2013 Ligga med P3 med RFSU-priset. Programmet har också nominerats till Stora Radiopriset 2012 i kategorin Årets folkbildare samt till Prix Europa 2012 i kategorin Radio Innovation.

”Vi driver en ny sorts journalistik som tvingar de andra mediehusen att tänka om. Jag ser Ligga med P3 som ett historiskt kapitel där vi är måttstocken som andra kan följa”, säger Robert Jacobsson. Han lyfter samtidigt fram att programmets viktigaste målsättning är att nå ut till läsare och lyssnare.

”Det finns många människor som har ett dåligt sexliv och som är missnöjda. De har inte fått all den information de hade behövt och där kan vi hjälpa dem.”

Men parallellt med alla lovord har programmet, eller snarare dess innehåll, mött en hel del motstånd och kritik. Både inom Sveriges Radio och utanför har människor ifrågasatt ifall detta är något public service ska syssla med och många har frågat hur detaljerat man kan tala om sex och sexualitet i radion.

”Vårt språkbruk och speciellt vårt val att tala om kuk och fitta har kritiserats, särskilt av småbarnsföräldrar. Det har också sagts att vi gör homopropaganda eftersom vi alltid har med ett HBTQ-perspektiv”, säger Robert Jacobsson.

Ord som uppfattas som för grova, explicita beskrivningar av olika sexformer och särskilt inslag om analsex har fått kritiker att anmäla Ligga med P3 till Granskningsnämnden för radio och tv. Programmet har anmälts sammanlagt nio gånger men samtliga beslut har varit friande.

Robert Jacobsson som varit med i Ligga med P3 ända sedan starten tror att programmet kommer att känna av större påtryckningar i framtiden.

”Det finns många konservativa strömningar som bubblar under ytan och som redan syns i samhällsdebatten.”

Att gänget bakom Ligga med P3 trivs med sitt jobb är uppenbart. Alla tre gläds över förtroendet både läsare, lyssnare och medverkande visar när de delar med sig av sina erfarenheter i intervjuer eller när de skicka in sina frågor till Fråga Robert. För att inte tala om de lyssnare som skickar in sina mest privata sexuella fantasier i form av erotiska noveller.

Amal Aziz sträcker upp händerna mot taket.

”Tänk att få jobba med sex hela tiden. Jag tänker redan nu på hur det kommer att vara den dag jag slutar på Ligga med P3 – jag kommer aldrig att få ett lika kul jobb.”

Maria Maunsbach säger att hon ofta upplever stunder av ren och skär glädje på jobbet.

”Det är en härlig upplevelse av gemenskap som infinner sig när jag inser att många känslor jag själv upplevt är ganska allmängiltiga och att andra också haft dem. Dessutom är det skitroligt att få spela in töntiga filmer.”