Journalisten

Journalisten Peppe Öhman reagerade på HBL:s arvodespolicy – manliga kolleger får 50 procent mer för sina krönikor

Journalisten och författaren Peppe Öhman säger att det är hennes plikt att lyfta upp frågan om olika arvoden. ”Jag har varit i den positionen som frilansare där varje cent som kommer in varit livsviktig. I den positionen vet jag inte om jag skulle ha vågat ställa mig upp mot ett så stort mediehus som KSF Media. I dag är det annorlunda.” 
Foto: Anna Maria Zunino Noellert

När journalisten och författaren Jeanette ”Peppe” Öhman fick veta att två manliga kolleger får 50 procent mer än hon för sina krönikor i Hufvudstadsbladet kontaktade hon tidningen. Peppe Öhman undrade om männen fick någotslags manstillägg och bad om att få samma arvode som dem.

Susanna Ginman, chef för opinionsavdelningen, svarade då att de olika arvodena berodde på ”marknadsvärde” och att de inte hade någonting med könsskillnader att göra. Peppe Öhman tog upp frågan med HBL:s chefredaktör Susanna Landor. Hon i sin tur hänvisade till att Peppe Öhman är HBL:s bäst betalda bloggare. Hon svarade också att arvodena inte handlade om skilda skalor för män och kvinnor utan om ”andra parametrar”.

När Peppe Öhman inte fick gehör för sin önskan om ett högre arvode skrev hon en krönika för HBL om just detta. Rubrikförslaget var Trettio procent sämre. HBL publicerar inte krönikor eller kolumner som innehåller kritik med faktafel och som tidningen bedömer att måste få ett svar. Tidningen uppmanade Peppe Öhman att publicera texten som en insändare så att HBL skulle kunna bemöta den. 

Peppe Öhman valde att lägga ut texten på sin blogg i stället och där tog den fart. Texten delades, gillades och kommenterades, på hennes blogg, på Twitter, i olika diskussionsforum på Facebook.

HBL anser att texten gett upphov till ”en hel del missförstånd och att den innehåller direkta felaktigheter”. Vi återkommer till dem lite senare.

I sin text Trettio procent sämre (12.11.2020, på The Way We Play) skriver Peppe Öhman om strukturer som gör att mäns arbete värderas högre än kvinnors. Hon skriver om hur insikten om att hon fick sämre betalt gör att hon känner sig besviken och arg samtidigt som en liten röst viskar:

”Öhman, du kanske är en 30 procent sämre skribent än killarna”.

Peppe Öhman poängterar flera gånger att diskussionen om arvodena inte handlar om henne personligen utan att frågan är viktig ur ett bredare perspektiv

“Jag tror att det handlar om underliggande patriarkala strukturer. Det är ingenting som görs medvetet utan det bara går så automatiskt. HBL säger att de varit noga med att anlita lika många kvinnliga krönikörer som manliga men om man inte betalar lika mycket åt dem så räcker det inte.”

Responsen på blogginlägget Trettio procent sämre har varit enorm. Peppe Öhman säger att hon fått mycket stöd. Samtidigt har flera anonyma män på Twitter ansett att Peppe Öhman får skylla sig själv eftersom hon är dålig på att förhandla.

“Om man utgår från att det är ett individuellt problem kommer vi aldrig att lösa det. När det gäller HBL-arvodet var jag kanske naiv men när jag blev anlitad utgick jag från att det var ett fast pris.”

Peppe Öhman har arbetat för KSF Media sedan 2008. Då var hon chefredaktör för tidningen Papper. Sedan 2015 är hon HBL:s medarbetare i Los Angeles och sedan denna höst skriver hon krönikor för tidningens opinionssidor.

 

På Hufvudstadsbladet anser Susanna Ginman att Peppe Öhman går ut med ett ”felaktigt budskap”.

“Vi utgår inte från skribentens kön när vi bestämmer arvoden men hon har valt att tolka det så.”

Men Peppe Öhman har fått 200 euro i arvode och männen som skriver motsvarande texter får 300 euro?

“Ja, men det är bara så som vi har bedömt det. Vi har varit redo att betala mer för de här killarna, som har en särskild rubrik för sina krönikor (Gästkrönika red.anm.) Det är ett krasst faktum. Att de råkar vara män är inte orsaken till att de får mer betalt. Uppdragsgivaren gör en subjektiva bedömningar. Ingen är ju tvungen att skriva, så om man tycker att man får för lite betalt så kan man låta bli. Det är marknadsekonomin som spelar in här. Det finns vissa skribenter man väldigt mycket vill ha och då kan man vara beredd att betala mer om de kräver det. Utgångspunkten är att alla ska få samma arvode för samma jobb och vi strävar efter rättvisa. Men för enstaka skribenter kan göras undantag.”

Fler detaljer om vad som styr arvodena på HBL:s opinionsavdelning har Susanna Ginman och Susanna Landor tidigare räknat upp på Peppe Öhmans Facebooksida och i gruppen Finlandssvenska feminister där frågan också diskuterats. Där skriver Susanna Ginman och Susanna Landor:

“Våra arvoden varierar, men inte utifrån skribentens kön, utan enligt andra kriterier. En del skribenter levererar fulländade texter, som direkt kan lyftas in och publiceras, andras texter kräver mer arbete och redigering. En del skribenter är unika för HBL, andra har många uppdragsgivare. Vi följer också med och mäter läsarnas uppskattning.”

Inlägget uppfattades av många som en direkt kritik av Peppe Öhmans texter – också av henne själv.

“Popularitet och redigering var helt nya orsaker för mig. Det var ganska fult att slänga mig under bussen på det där sättet”, säger hon. 

Susanna Ginman säger att riktlinjerna gäller på ett allmänt plan.

“Med facit i hand var det inte så fiffigt att skriva ut det på det där sättet, det bäddade för missförstånd.”

På Facebook skrev Susanna Ginman och Susanna Landor också:

”Öhman för fram två spår i sin text men blandar ihop dem: det ena handlar om storleken på de arvoden HBL betalar, det andra om könsaspekter. Öhman kunde lika gärna svänga på argumentationen och skriva att hon får ett högre arvode än en del manliga skribenter. Nu riskerar Öhman att göra likalönsprincipen en björntjänst, tvärtemot sina egna syften.”

Susanna Ginman, vad menar ni med björntjänst?

“Om man använder det argumentet (om att hon fått lägre arvode på grund av sitt kön) när det de facto inte handlar om det så gör man den principen (likalönsprincipen) en björntjänst.”

En av männen som får 300 euro för sin krönika i HBL är författaren och journalisten Philip Teir. Han säger att det som inte behandlats i debatten är nivån på arvodena överlag. 

“Ingen, som inte har fast anställning, får bra betalt för artiklar i Svenskfinland. Ur det perspektivet är 300 euro en ok summa. Men jag är frilans på heltid och betalar både skatt och sociala avgifter själv. En del människor som skriver kanske har fast lön från annat håll, så det finns en viss obalans i vem som har råd att skriva för vilka summor.”

Enligt Philip Teir råder det något av en darwinistisk lag för frilansar, där man ofta måste förhandla om sina arvoden när man tar jobb.

“Det som är jobbigt på frilansmarknaden är att vi inte har facklig representation på själva tidningen, att stödja oss på då det gäller arvodena. Däremot har ju Journalistförbundet vissa riktlinjer.”

Philip Teir jobbar också för Dagens Nyheter och där har frilansarna skapat en Facebookgrupp där man kan kolla arvodesnivån med de andra frilansarna.

Hufvudstadsbladet anlitar över 40 externa kolumnister som skriver I dag-kolumnerna. Dessutom finns över tio skribenter till som skriver Söndagsanalysen (opinion), Gästkrönikan, Utrikeskrönikan, Impulsen (kultur) och Inlägget (sport). En rundringning till HBL:s kolumnister och krönikörer visar att arvodena varierar. Journalisten lyckades inte få tag på tillräckligt många skribenter för att kunna jämföra mäns och kvinnors arvoden på ett generellt plan. 

I dag-kolumnisterna får mellan 120 och 175 euro, kulturkolumnisterna 135 euro, sportkolumnisterna 150 euro och utrikeskrönikörerna 200 euro. Skribenterna som skriver gästkrönikor, dem som Peppe Öhman jämfört sig med, har bland de högsta arvodena, 250–300 euro. Sedan finns Söndagsanalysen som är längre än kolumnerna och krönikorna – den ger skribenterna 300 euro. 

Bland skribenterna finns både sådana som försörjer sig på att skriva och sådana som har ett annat jobb vid sidan om eller som är pensionärer. Gemensamt för alla dem Journalisten varit i kontakt med är att nivån på arvodet aldrig eller sällan justerats, flera skribenter har haft samma arvode i över tio år. Många påpekar att de inte upplevt arvodet som en förhandlingsfråga, mer som ett faktum.

En av Hufvudstadsbladets tidigare kolumnister, som numera skriver kolumner för Västra Nyland, är Katarina von Numers Ekman. Hon hoppas på mer dialog från KSF Medias sida och har också skrivit en insändare om frågan till HBL.

“Det som upprör mig är att man kan betala så olika arvoden för samma textlängd och utgående från luddiga svårmätbara kriterier”, säger hon.

Journalisten har talat med två kolumnister som skriver för Västra Nyland och Östnyland. De får 80 euro per kolumn.

 

Hufvudstadsbladet finns två avdelningar där alla kolumnister får samma arvode: sporten och kulturen. Kulturchef Fredrik Sonck säger att lika arvoden för alla är en stark grundprincip.

“Jag har en lista med standardarvoden för olika typer av texter, främst recensioner men också kolumner och essäer, som jag följer ganska slaviskt.”

Det finns undantag: överenskommelser som ingåtts med tidigare kulturchefer och uppdrag eller texter som inte faller inom ramen för texttyperna på listan. Enligt Fredrik Sonck är undantagen ändå få och skillnaderna små. 

Fredrik Sonck säger att likaarvodesprincipen också kan vara problematisk.

“Till exempel då man tittar på recensioner kan det uppstå vissa orättvisor. En kort bok och en text på 3 000 tecken ger samma arvode som en tegelsten och en text på 5 000 tecken. Det är lättare att jämföra kolumner där formatet oftast är ganska samma.”

Vad tycker du om att man inom samma bolag följer olika principer?

“Rent generellt är det i stora mediebolag svårt att undvika att i någon mån ha olika arvoden. En viss typ av väldigt villiga och medgörliga kolumnister skriver å jobbets vägnar, till exempel politiker, och de kan kanske skriva på arbetstid. Det går kanske inte att jämföra med någon som försöker försörja sig på sin penna. Men ta sen en Jonas Gardell i Expressen, om han vill hitta en annan tidning att publiceras sig i så är det många som står på kö. Och nog förhandlar de om arvodet också”, säger Fredrik Sonck.

Peppe Öhman och HBL ska ha ett möte och diskutera frågan om arvoden. Susanna Ginman säger att HBL ska se över arvodena för att bland annat granska om det kan finnas en snedvridning eller strukturell diskriminering som tidningen inte lagt märke till.

“Jag tycker det är jättebra att frågan får synlighet”, säger Peppe Öhman.

Varför de olika avdelningarna i samma tidningshus har olika principer för sina arvoden är en fråga för chefredaktören. Det är även frågan om hur mediehuset tänker kring transparens gällande arvodena. Journalisten har försökt nå Susanna Landor utan att lyckas. 

Lina Laurent
Skribenten har arbetat som frilansjournalist för Hufvudstadsbladet. 
Vill du dela med dig av dina erfarenheter kring arvoden? E-posta Lina Laurent på lina.laurent@vintermedia.fi.

Texten redigerad: Philip Teirs citat om att frilansar inte har ett fack att stödja sig på har redigerats.