Journalisten

Lillebrorskomplexet skaver alltjämt 

”Det här vet svenskarna om Finland” är en rubrik med enorm dragningskraft.

På en nanosekund klickar jag på rubriken och läser hungrigt. Det här är artiklar om enkätundersökningar som ofta färglagts genom att en reporter frågat några stockholmare på stan om vad de vet om sin östra granne. Jag känner hur jag inombords hejar på de tillfrågade.

”Du vet att Finlands president heter Sauli Niinistö om du bara tänker efter riktigt noga”, uppmanar jag dem. Men jag blir oftast besviken.


Stockholmare och svenskar generellt vet inte så mycket om Finland.

Intresset tycks dock ha ökat några snäpp under Natoprocessen, enligt analysföretaget Novus senaste undersökning som beställts av tankesmedjan Magma och Finlandsinstitutet.

Undersökningen visar att ganska många svenskar vill lära sig mer om Finlands historia, samhällsdebatt och säkerhetspolitik samtidigt som väldigt få känner att de vill förkovra sig i vår litteratur, musik eller film.

Varför Finlands försvarspolitik engagerar just nu är givet, men varför svenskarna är så ointresserade av vår kultur har jag svårare att greppa. Kanske är svaret att de vet så lite om den, ett slags moment 22 och därmed ett svårlöst dilemma. 


Dissonansen i vad finländare vet om Sverige kontra vad svenskar vet om Finland är irriterande. Att jag efter alla dessa år irriteras över detsamma är kanske ännu mer enerverande.

Det är det omtalade lillebrorskomplexet som skaver. Jag tror nämligen att den kollektiva irritationen över kunskapsglappet är det främsta beviset på att lillebrorskomplexet fortfarande i högsta grad existerar.

Trots att jag, som ovan nämnt, inte kan motstå att läsa artiklar om svenskarnas bristande kunskaper om vårt land så önskar jag på sätt och vis att medierna skulle sluta producera dem. Jag vill att vi ska känna ”so what”, vem bryr sig om vad de vet om oss, så varför skulle vi ens ställa frågan? 


Med allt det här sagt så kan jag inte låta bli att rikta en känga till (delar av) den svenska mediekåren och här på hemmaplan slå upp en öppen dörr: Turku heter Åbo på svenska, Helsinki Helsingfors. Vi har en statsminister, inte en premiärminister. Och här händer faktiskt en hel del intressant utöver Nato-relaterade händelser och festande politiker.

Det finns åtskilliga saker som jag tror kunde intressera er publik om ni lite oftare vågade vända blicken mot öst. Men om ni inte gör det så bryr jag mig inte, det har jag nyligen bestämt.

Lue lisää aiheista: