Finlands heliga kor

Det finns vissa saker som den finländska journalistkåren helt enkelt inte kritiserar. Nummer ett: president Sauli Niinistö. Med den gunst han åtnjuter bland folket lär man knappast få hyllningspost som journalist om man kritiserar hans förehavanden. I tider av kris flockas folket bakom ledaren, och nu är det om möjligt ännu svårare att skriva något kritiskt om Niinistö än det var för säg ett år sedan.

Men Finland har också andra heliga kor än presidenten. Till exempel säkerhetspolitiken. I Natofrågan har finländarna samlats runt en sanning, där det numera hörs väldigt få kritiska röster. Det är tydligt också i hur väldigt lite uppmärksamhet Turkiets bombanfall mot kurder i Irak och Syrien fått.

Snart börjar också nästa heliga ko, gränsstängslet mot Ryssland, att byggas. I det förra numret av Journalisten skrev Janne Zareff en kolumn om just det här, där han konstaterar att kritiken mot stängslet i media varit anspråkslös. Jag gjorde själv ett inslag för SVT om stängslet. Min ursprungliga plan var att åka ut och patrullera med gränsbevakare för att få se hur gränsen bevakas utan stängsel, men Gränsbevakningsmyndigheten meddelade att de får så många förfrågningar att de inte har resurser att visa runt journalister. Därför har de helt slutat ta med journalister till gränszonen. Istället letade jag reda på pensionerade gränsbevakare som kunde berätta om jobbet och spatsera vid gränszonens gula band med mig. Lite överraskande var den gamle gränsbevakaren jag intervjuade kritisk till stängslet.

Inslaget gick ut och det svenska folkets vrede lät inte vänta på sig. Under lördagskvällen rasslade arga meddelanden, uteslutande från män med svenskklingande namn in, och orden blev grövre ju senare det blev på dygnet.

Zareff frågar sig i sin kolumn om journalister ska bli ”opposition” i frågor som den här.

Det är vanligt att journalistisk kritik ses som partipolitiskt färgad, konsaterar Zareff. Och vidare skriver han att det för journalistikens image är problematiskt att fungera som opposition.

Samtidigt som vi med Zareff är av samma åsikt – att journalister inte får bli nickedockor för makthavarna och inte får sluta lyfta fram kritiska synvinklar, så känns hans användning av ”opposition” som jämförelse obekväm för mig.

Kanske är det en sådan tanke i bakhuvudet på finländska journalister som gör att vi som i tyst samförstånd heligförklarat vissa kor? Ser journalister sig själva som politisk opposition om de kritiserar Niinistö?

Att belysa, granska argument och ifrågasätta politiska beslut hör till den absolut viktigaste grunden inom journalistiken. Det ska inte finnas ämnen journalister inte vågar behandla ur alla synvinklar. Det gör inte journalister till en del av oppositionen, utan till en fri och hälsosamt kritisk press.

Att man sedan får våldtäktsfantasier i e-posten av Bengt då man lyft upp kritik mot makthavarna är förstås inte så roligt, men det är smällar man får ta.