Journalisten

Dags att avkolonisera expertkåren?

Absurt är kanske rätt ord, när man tänker efter. Jag lyssnade på en, i och för sig väldigt intressant, podcast om läget i Etiopien. Där diskuterade Alan med William. Inget fel på det, men podcasten heter The Horn, och analyserar läget på Afrikas horn. William och Alan är båda vita och ingendera är från Afrika.

Skulle läget vara det motsatta skulle säkert många reagera – och bli upprörda. Tänk er att Akinolo och Maina skulle sitta och diskutera Sveriges politiska turbulens i sin podcast ”The Nordics” . Och att de skulle vara de ledande experterna på Norden. Dem som utrikeskorrespondenterna i Norden intervjuar när de vill förstå vad som händer i länderna.

International Crisis Group som ger ut podcasten The Horn är internationell tankesmedja som jobbar med konfliktförebyggande. De har utmärkta bakgrunder och analyser och bra experter. Men faktum är att tankesmedjans Afrika-sektion är väldigt vit.


Journalister kritiseras ofta för att alltid intervjua samma personer om olika ämnen. Det är förstås av ett enkelt skäl: på basis av vem som uttalat sig tidigare vet man vem som kan sin sak och ännu viktigare – vem som ställer upp. Åtminstone i medierna i Finland citeras ofta finländska eller vita experter om Afrika.

Samma kritik jag nu riktar mot mediernas iver att citera vita Afrikaexperter har förstås genom åren riktats mot mediernas iver att citera män framom kvinnor. När det gäller Afrikaexpertisen lider tyvärr en del afrikanska experter av samma mindervärdeskomplex som en del kvinnor i forskarkåren.

När jag för ett par år sedan skrev en artikel om Afrikas frihandelsavtal kontaktade jag kring åtta experter och bad om en intervju. Två av de tillfrågade var vita sydafrikaner. Av dessa åtta ställde fyra upp på intervju – båda de vita inräknade. Fyra svarta avböjde eller hann inte kommentera. I den färdiga artikeln var alltså hälften av de intervjuade vita.

I Sydafrika finns ett initiativ startat för att minska på könsobalansen i medierna. Initiativet ”Quote this woman” listar kvinnliga experter på olika områden som kan tala om ämnen i medierna.

Det känns ibland som att vi skulle behöva ett ”Quote this African”-initiativ för att få ett slut på färgobalansen när det gäller experter på Afrika.


Jag har haft som mål att undvika vita Afrikaexperter så gott det går. Det är dessvärre så enkelt att ringa upp någon på Nordiska Afrikainstitutet som dessutom talar svenska. När man istället ringer upp någon i Nigeria istället får man ofta helt andra synvinklar – och ibland betydligt intressantare perspektiv. En del av dem som sitter och kommenterar Afrika från europeiska toppuniversitet har inte ens satt sin fot på den afrikanska kontinenten under hela pandemin.

Visst är det märkligt att vi när det gäller Sudans inrikespolitik litar på vite Jonas, när det gäller Etiopiens framtid lyssnar på vite William, och att vi tror att vite Thibaud vet bäst när det gäller Chad.

När det gäller hela kontinenten lyssnar vi dessutom ibland på vita Liselott.