Vi måste respektera – och kredda varandra

Genom en värdefull källa eller ett tursamt tips. Timmar av research, mängder av dokument eller bara ett samtal. Det kan vara ett stort avslöjande eller något trivialt. Men du är först med nyheten, och den är bara din för ett litet tag.

Du känner igen den ljuvliga känslan.

Sedan plockar andra medier upp din nyhet. Det vill du ju så klart, nyheter är till för att spridas, men det borde samtidigt framgå vem som gjorde grovjobbet.

Så sent som i mars i år skrev Fouad Youcefi i den svenska branschtidningen Journalisten att ”mediernas kredd-mani måste få ett slut”. Men här skiljer sig våra länder åt, och ur ett finländskt perspektiv håller jag inte alls med. Jag vill se mer kredd. Fler källhänvisningar.

Gränsdragningen för när man ska kreditera är inte glasklar och visst kan det gå överstyr. Jag kommer inte att kredda dig bara för att du var snabbare med tangenterna och lyckades publicera ett pressmeddelande två minuter före mig. Men när det står klart att informationen knappast skulle nått offentligheten utan din artikel kan det vara på sin plats.

Min känsla säger mig att min lilla mediesfär är den allra mest ogina. De åländska medierna Nya Åland, Ålandstidningen och Ålands Radio kreddar endast varandra med långa tänder. Såvida man lyckas skaka fram en egen källa behöver man inte redovisa vem som var först, resonerar vi, och vi kan ta både en och två omvägar för att undvika att hänvisa till någon av våra lokala konkurrenter. Ibland prioriteras stoltheten framom slutprodukten, vilket i sin tur missgynnar publiken.

”Det har alltid varit så”, har jag fått höra. Men varför? Småsinthet är den enda förklaringen jag finner.

Det kanske mest enfaldiga är att vår missunnsamhet inte tjänar något till. Det stör knappast läsaren eller lyssnaren med en rad om vem som var först med en nyhet, men däremot bryter vi mot god journalistisk sed när vi låter bli. Utelämnandet är dessutom en nagel i ögat på en journalistkollega.

Vi ska fortsätta söka våra egna källor, kontrollera dem, göra vårt eget jobb utan genvägar, men samtidigt måste vi respektera varandras arbete och kredda den som kreddas bör.