Kommentar: Vi behöver ett prejudikat som gynnar god journalistik

Den dom som föll i Åbo hovrätt 18.5 lämnar en hel journalistkår gapande av förvåning. Kan vi inte längre kredda andra medier? Är ansvarig redaktör även ansvarig för innehållet i den publikation som den egna publikationen länkar till? Jämställs redaktionellt material med privatpersoners inlägg på sociala medier?

Det rättsliga efterspelet efter en artikel med rubriken ”Det mörknar för sol- och våraren”, publicerad på Nya Ålands webbplats i mars 2016, har ställt vedertagna journalistiska arbetsmetoder i nytt ljus. Eller mörker snarare. Artikeln handlade om en person från Åland, som var misstänkt för en rad brott, bland annat bedrägeri. I webbtidningen Long Play hade personen med namn och bild självmant berättat om sina affärer, men när Nya Åland refererade och länkade till artikeln i Long Play polisanmälde personen artikelskribenten Annica Lindström för ärekränkning. Nya Ålands dåvarande chefredaktör Jonas Bladh blev medåtalad i egenskap av ansvarig redaktör. Lindström och Bladh blev friade på alla punkter i Ålands tingsrätt i mars 2018, men både målsägande och åklagaren ansökte om resning i Åbo hovrätt.

Läs också: Länk på webben ledde till åtal

Nu, fyra år efter publiceringen, fälls Bladh och Lindström för ärekränkning och spridande av information som kränker privatlivet. De tre hovrättsråden anser i domen att det är ”synnerligen nedsättande” att kalla personen för sol-och vårare. Att Bladh och Lindström valde att anonymisera personen i sin egen publikation hålls nu emot dem i hovrättens dom. Enligt domen begick de två journalisterna en brottslig handling när de länkade till en annan publikation, där personen namnges.

Ok, journalister är inte jurister, men vi måste kunna se en logik i tolkningen av den lagstiftning som gäller vår bransch. Det är nu mycket svårt. Efter hovrättens utslag ligger alla former av länkar till andra medier, ja till och med källhänvisningar, i en gråzon. Det som journalister publicerar bygger oftast på en transparent källhänvisning där vi redovisar var vi har fått informationen. Källan får efter granskning stå för att informationen är korrekt och även läsaren har möjlighet att värdera trovärdigheten i källan. Det är så vi har jobbat hittills, men domen kan nu komma att påverka hela branschens vedertagna sätt att arbeta.

I hovrättens behandling jämförs Nya Åland-fallet med ett prejudikat i HD från 2018, där en privatperson har på en öppen Facebooksida satt ut en bild på en dömd pedofil och länkat till en nyhetstext där personen nämns vid namn. Att hovrätten nu åberopar pedofilfallet som ett prejudikat som även täcker Nya Åland-fallet, innebär att man jämställer privatpersoners inlägg på sociala medier med redaktionellt material underställt Journalistreglerna och systemet med en ansvarig redaktör. Det innebär också ett paradigmskifte inom journalistiken i vårt land.

Lindström och Bladh har fått mycket uppmuntran och stöd från kollegor, som delar deras förvåning och frustration. De överväger att besvära sig mot hovrättens dom. De har hittills fått sina egna rättegångskostnader bekostade av sin dåvarande arbetsgivare Nya Åland, som ställt upp trots att bolaget saknade en rättsskyddsförsäkring för sina anställda när de åtalades. Journalistförbundets försäkring endast täcker rättstvister på arbetsplatser, inte brottsmål. Nu skulle det vara läge för branschens organisationer i hela landet att backa upp Bladh och Lindström, inte minst ekonomiskt, för att ta ärendet vidare. Det krävs ett stort juridiskt förarbete för att ett fall ska tas upp till prövning i landets prejudikatdomstol och för två privatpersoner är det en dyr process att överklaga. Det är viktigt för hela branschen att få frågorna prövade på högsta instans. Det kommer sannolikt flera liknande fall i framtiden och då behöver vi prejudikat som gynnar god journalistik. Besvärstiden går ut den 17 juli, det vill säga 60 dagar efter domen.

Artikeln är ändrad 31.5 kl. 19.20. Nytt är sista stycket där det framgår att Nya Åland ekonomiskt ställt upp för journalisterna trots att bolaget saknade en rättskyddsförsäkring.