Mitt i vårt livs största story

Man vänjer sig sakta vid att inte veta vilken värld man vaknar upp till. Jag anpassar mig till restriktioner, isolering, distansjobb och en halvtidstjänst som lågstadielärare. Intervjuer som görs per telefon eller på två meters avstånd. Allt medan en osynlig tsunami långsamt hotar rulla in över oss. 

Nyland spärras av, tågen och flygen har stannat och redaktionerna befinner sig i diaspora. Allt har stannat upp samtidigt som allt händer och hungern efter nyheter är bottenlös. Vill vi relatera till ett liknande skeende får vi gå hundra år tillbaka i tiden. Det blir man inte mycket gladare av.

Våra fri- och rättigheter har starkt begränsats, för att platta till kurvan. Få opponerar sig. Mitt i krisen tenderar vi att följa ledaren, och vem har en bättre idé om hur en pandemi ska tuktas? Vi sneglar mot Sverige och kritiken är vass. På ledarplats i Dagens Nyheter kräver Peter Wolodarski strängare åtgärder och kritikstormen mot honom rasar. Vi byter vår frihet mot trygghet, eller är det ett gemensamt talko, tacksamma för att någon handlingskraftigt tar kommando. 

Det som händer ställer journalisten i svår position. Vi vinner ingenting på att skapa oro, men är trots allt satta till att granska makten, att ställa våra frågor i en situation där entydlig forskning saknas. Ulrika Hyllert som är ordförande för Journalistförbundet i Sverige skriver i den svenska systertidningen att coronakrisen kommer att vara ett trycktest på hela det svenska samhället. Också på vår demokrati och skyddet av våra oberoende medier. 

Det samma gäller för Finland, vill jag påstå. Den oberoende journalistiken är utsatt för en prövning av sällan skådat slag. Våra röster och texter är de som når befolkningen, en tröst, och ett sällskap i kaoset som gör det overkliga lite mera greppbart. Journalistiken får ändå inte bli okritisk och tandlös. Det är vårt jobb att sålla, faktagranska, rapportera och ställa de kritiska frågorna. Hur fri journalistiken tillåts vara, är också ett mått på demokratin. 

Nu är de digitala kanalerna viktigare än någonsin för att kunna jobba, hålla kontakten och utbyta tankar och åsikter. Nu mer än någonsin behöver vi diskutera med våra kollegor, dryfta etiska dilemman och värna den oberoende journalistiken. Någon liknade coronakrisen vid ett maratonlopp, det gäller att hushålla med krafterna för att orka länge. Vi måste hålla ut, hålla ihop och stå ut med ovissheten.