Journalisten

Inte stort nog för två

Finlandssvensk journalistik har inte råd med fler misslyckanden, men tjänar en nyhetsbyrå det långsiktiga behovet? skriver Dan Lolax.

Ur vad som sannolikt kommer att vara askan av FNB reser sig Nyhetsbyrån SPT.

Det är skäl att fundera kring hur nyhetsbyrån blev till, varför och formen den tog.

Klart är att Svenskfinland inte är stort nog för två nyhetsbyråer.

Hufvudstadsbladets chefredaktör Susanna Ilmoni har rätt då hon, i webbartikeln om hur SPT kom till, säger att FNB inte har monopol på nyhetsbyråverksamhet eller presstöd.

Men SPT föddes bakom FNB:s rygg och det säger något om de praktiska förutsättningarna.

En finlandssvensk nyhetsbyrå har inte nått sin fulla potential om den inte mutat in den lilla marknad som finns.

 

Poängen om marknadens litenhet har att göra med frågan om huruvida SPT är lösningen på de finlandssvenska mediehusens mer övergripande problem.

Jag ska återkomma till det men vill först poängtera att SPT inte är boven i dramat.

FNB:s fall orsakades också av andra omständigheter.

Nyhetsbyrån har ibland haft svårt att möta tidningarnas behov, bland annat på grund av att tidningarna har haft svårt att formulera behoven.

Förhoppningsvis är tidningarnas tanke klarare nu.

En annan omständighet är ekonomin.

HSS Media samarbetsförhandlar och KSF Medias fjolår var det värsta hittills. Vd:n Svante Wahlbeck säger att det handlar om ”överlevnad”.

Kanske är det därför som journalistkåren sörjer den insomnande 130-åringen i tysthet.

Min egen arbetsgivare, Åbo Underrättelser, hör till dem som valt att lämna FNB.

Inte för att investera i SPT utan för att spara och bli en mer utpräglad lokaltidning.

Kommentarer om hur jag är en lika god kålsupare kan sändas till e-postadressen ovan.

 

Ilmoni säger att SPT ska bevaka sådana samhällsfrågor som ingen annan bevakar. ”Ett försök att svara på de behov och önskemål vi hör av våra läsare”, säger Ilmoni.

Man kunde tänka sig att en publicist som, utgående från läsarrespons och analys av mediefältet, kom fram till att det finns samhällsfrågor som ingen annan bevakar och som läsarna är villiga att betala för, skulle stega fram till styrelsen och säga att den egna redaktionen behöver fler journalister för att sköta just den bevakningen – och att det kommer att löna sig.

I stället hittade KSF Media och HSS Media ”egna lösningar” utanför de egna redaktionerna. Varför?

Ett skäl är presstödet. I år blev det 40 000 euro, nästa år kan det bli 400 000 – FNB:s stödsumma för i år.

Här finns också en intjäningsmodell. Om Svenska Yle, nyskild från FNB, blir kund så har man en pålitlig kassako.

Ett tredje skäl är att SPT kan fungera som ett bemanningsföretag för KSF och HSS.

Storleken på nyhetsbyråns redaktion lever. Frilansande journalister kan lappa de hål som uppstår när mediehusen inte vill investera i de egna redaktionerna.

Det finns många ”om” här.

 

Förstå mig rätt. Alla involverade förtjänar framgång.

Finlandssvensk journalistik har inte råd med fler misslyckanden, men tjänar en nyhetsbyrå det långsiktiga behovet? Är det här lösningen på mediehusens kris?

Jag påstår att om den finlandssvenska mediemarknaden nu är för liten för två nyhetsbyråer så är den snart för liten för fler än ett mediehus.

Lokaltidningarna konkurrerar inte innehållsmässigt med varandra. Därför borde de samarbeta betydligt tätare än vad en nyhetsbyrå tillåter – med ett (1) mediehus i ryggen och med den egna särprägeln och tidningsloggan intakt.

Läs mera:
SPT rör om i nyhetsgrytan
Nyhetsbyrån SPT planerades utanför styrelsen
Vägen mot en ny nyhetsbyrå
En 130-åring går mot sitt slut