Politiska journalister, grävande journalister, kulturjournalister. Många har prövat sina vingar för första gången på en lokaltidning under den första sommarpraktiken. I lokaltidningens ekosystem får man testa på lite av varje.
”Om jag haft en idé har jag fått förverkliga den. Jag har fått göra nyheter-nyheter och i dag skrev jag en kolumn”, berättar 20-åriga Frida Wiksten på Borgåbladets sommartomma redaktion mitt i Borgå.
Kolumnen inleds med en bit av Wikstens egna skönlitterära text och handlar vidare om varför hemstaden Borgå betyder mycket för henne. Hon återvände för att jobba i Borgå efter först ett år av studier i nordisk litteratur och sedan ett år av journalistikstudier på Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors.
”Innan jag började jobba här var jag kanske lite orolig över att det journalistiska språket behöver vara ganska platt. I mina noveller och dikter använder jag ett ganska utsmyckat språk. Men jag märkte att man kan vara kreativ i artiklar också.”
Under somrarna drar sommarjobbare en stor del av lasset i mediehusen. Samtidigt som nyhetslandskapet ofta präglas av sommartorka hämtar unga journalistikstuderande in nya idéer och synvinklar.
På Borgåbladet är man glada över att ha kunnat anställa fyra sommarpraktikanter i år, dels tack vare ett stipendium från Kulturfonden och Konstsamfundet, som finansierar Wikstens praktik. Det säger tidningens chefredaktör Helén Kurri innan hon går ut i sensommarvädret med två stora lådor blåbär. En tjock fluga surrar omkring på redaktionen medan Wiksten sammanfattar sina erfarenheter från de senaste månaderna.
”Reportage från gästhamnen, sådant som hör till sommaren. I måndags åkte jag till en brand i Hammars. Det var annorlunda att faktiskt vara med där något händer.”
Wiksten fick lära sig att tänka snabbt och anpassa sig till situationen. Också andra medier var på plats och alla var ute efter bra citat.
”Det kändes ovant, har jag till exempel rätt att gå fram till brandmännen när de jobbar. Jag gick sen till en som stod längre bort och han hämtade brandmästaren”, hon säger.
Sommarpraktik innebär en bred skala av ämnen. Wiksten berättar att man under studierna pratat mycket om artificiell intelligens. En intervju som hon är speciellt stolt över under sin tid på Borgåbladet handlade just om detta.
”Jag gjorde en intervju med konstnären Heidi Krogerus och frågade om hur hon känner kring AI och AI:s inverkan på konst. Jag blev nöjd med den intervjun och tyckte att det var intressant att tala om lite djupare ämnen.”
Det var just samhällsintresset som fick Wiksten att byta inriktning från litteratur till journalistik. Hon upplever branschen samhälleligt viktig och är inte själv oroad över AI:s intåg på mediemarknaden.
”Det är viktigt med demokratisk journalistik. Jag tror inte att en robot kan ersätta det här yrket.”
Under sommarens gång har Wiksten också upplevt situationer man sällan förbereds inför på skolbänken. Till exempel då intervjupersoner, som redan fått läsa sina citat, vill ändra dem efter att tidningen gått i tryck.
”Meddelandet från hen läste jag hemma i min egen telefon, trots att jag haft en arbetstelefon.”
Kritiska kommentarer kryper lätt under huden på en, men Wiksten fick stöd från nyhetschefen i den jobbiga situationen.
Efter två månader av sommarjobb på Borgåbladet har Wiksten i början av augusti en vecka kvar. På slutrakan ska hon ännu få pröva på matjournalistik under Smaku-matfestivalen i Borgå och gå på en utställning i Albert Edelfelt-ateljén i Haiko.
”I och med att jag bara studerat journalistik i ett år var jag förberedd på att det skulle finnas mycket jag inte stött på tidigare. Men det var bara att lära sig.”
I början av sommaren, innan praktiken, sammanfattade Wiksten sina förväntningar via telefon.
”Det ska bli roligt att skriva lokalnyheter och att få skriva olika slags texter. Inte bara nyheter utan kanske också egna åsikter.”
Den första kolumnen – där Wiksten använt bitar av en egen skönlitterär text – är godkänd för publicering och inne i redaktionens system.