Hon drogs till platser där något var i rörelse 

Kerstin Hanf föddes 11 augusti 1933 i Helsingfors, dotter till Emil och Gunlög Johnsson, född Jung. Hon gick i Svenska flicklyceet tillsammans med sin syster Märta. Senare studerade båda syskonen vid Svenska Handelshögskolan.  

Kerstins liv tog en avgörande vändning 1954. Hon reste till Tyskland för att göra praktik på en bank och träffade den tyske journalisten Walter Hanf från Mannheim. Han flyttade till Finland för att vara nära Kerstin och rapporterade som tysk utrikeskorrespondent från Skandinavien. De gifte sig 1958 och dottern Susanna föddes fyra år senare.  

Kerstin arbetade först på en reklambyrå och på Röda Korset. Äventyrslusten och en tillfällighet ledde till att mina föräldrar började intressera sig för den spansktalande världen. Kerstin vann en resa till Malaga, i ett lotteri på Foreign Press Club i Helsingfors. Lite senare beslöt det unga paret sig för att flytta till Mexiko med sin lilla dotter. Där började Kerstin jobba som utrikeskorrespondent till Finland. Under tragiska omständigheter dog Susanna 1968 och mina föräldrar sökte en ny start i Buenos Aires.  

Som skandinavisk-tysk journalist duo upplevde de väldigt spännande tider i Latinamerika. Kerstin var en av de första utländska journalisterna som kom till Chile 1973 efter att president Salvador Allende hade störtats i en militärkupp. Hon träffade människor som spärrades in och avrättades på en fotbollsarena i huvudstaden Santiago. Lite senare nådde skräcken även hennes egen familj när Walter oväntat arresterades. Efter tio dagar av förhör och hot tvingades de två, tillsammans med sin lille son Martin, lämna Argentina omedelbart. De kom till München, där Walter började som redaktör för Bayerischer Rundfunk.  

Kerstin fortsatte sin journalistiska karriär i Tyskland och jobbade som utrikeskorrespondent för Yle fram till sin pensionering. Den äldre generationen kommer säkert ihåg hennes rapporter om Röda armé-fraktionens terroristattacker eller de stora fredsdemonstrationerna i Västtyskland i början av 1980-talet. Efter murens fall 1989 reste hon också till de unga demokratierna i Tjeckien, Slovakien och Polen. Med sin väninna Anne-Marie Franck producerade hon dessutom fina resereportage från Frankrike och Italien. 

Kerstin var alltid nyfiken och drogs till platser där något var i rörelse. Egentligen var det inte så mycket den stora politiken som intresserade henne. Hennes hjärta slog framför allt för Europas kultur och historia. Tempelriddarna i Frankrike, konstnärskolonin Worpswede nära Bremen eller det habsburgska rikets kulturarv. År 2007 flyttade hon tillbaka till Finland, inte till Helsingfors, utan till Åland, där hon hela sitt liv tillbringat somrarna. Kerstin engagerade sig i olika föreningar, ägnade sig intensivt åt Ålands historia och sysslade med släktforskning. År 2011 producerade hon Amandas Stuga, en dokumentärfilm om Dånö, varifrån hennes far Emil, en känd åländsk dirigent och musiklärare, kom. Hennes kärlek till den åländska naturen återspeglas också i de många akvareller som hon målade på sin fritid. 

Kerstin Hanf var en utmärkt journalist. Som utrikeskorrespondent i Buenos Aires fick hon Topeliuspriset och utmärkelsen Årets skällko (vuoden kellokas) för sitt reportage om ”Colonia Finlandeses” i Argentina. Hon var en självständig kvinna och framgångsrik i sitt yrke, vilket inte var en självklarhet i 1970-talets Västtyskland.  

Framför allt var hon dock den bästa mamma man kunde önska sig.  

Annandag påsk gravsattes hennes urna på kyrkogården i Geta.       
 
Skribenten är Kerstin Hanfs son.