En öppen hemlighet – kultur- och mediefolk flockas till småstaden

För inte alltför länge sen var det till Borgå helsingforsarna åkte för att smaka på lite småstadskultur och promenera längs pittoreska kullerstensgator. Nu har framförallt människor inom kulturbranschen fäst blicken längre österut, på Lovisa. Småstaden lockar många frilansande konstnärer och mediearbetare med drömmen om ett eget hus och lägre levnadskostnader.

Fem månader gamla Anian guppar nöjt på sin pappas axel. Pappa Nils Qvis tar hand om sonen och kaninerna Horror och Terror vid sidan om frilansarbetet med grafisk design, animation och illustration. Genom ett fönster syns havet, genom ett annat de färggranna trähusen i Lovisa gamla stan och genom ett tredje en skog som tornar upp sig längs med åsen som höjer sig genom staden.

Qvis flyttade till småstaden för ett drygt år sedan, när partnern fick jobb på stadsplaneringsenheten i Lovisa. Qvis är ursprungligen hemma från Jakobstad och hans fru kommer från Raseborg.

Att många i Lovisa jobbar inom mediefältet har Qvis redan märkt och han tackar den förmånliga bostadsmarknaden för att frilansare på olika nivåer kan skaffa hus i Lovisa.

”Annars kan bara de som redan är etablerade bo här och inget nytt tillkommer.”

Qvis lärde känna andra nyinflyttade kulturarbetare relativt fort.

”Jag gick på ett diskussionstillfälle på Korvfabriken om kulturens framtid i Lovisa och lärde genast känna många där. Jag har nog kommit in i nån slags konstbubbla här”, berättar Qvis.

Korvfabriken, eller Nakkikartano, är det nya namnet på Kasténs gamla korvfabrik, som ett konstnärspar nyligen renoverat till ett hem, en arbetslokal och ett evenemangsutrymme. Närheten till andra konstnärer upp nya perspektiv. Samtidigt är de som jobbar i samma nisch tillräckligt få för att det inte ska bli konkurrens om jobben.

”I en större stad måste man vara mer proaktiv, här kommer man lätt i kontakt med allt från dansare till musiker. Det är olika genrer och konstformer, man får ett väldigt brett kontaktnät.”

För många är det lugnet och naturen som lockar att flytta bort från större städer. För Qvis var det inte orsaken till flytten, men något han kommit att uppskatta.

”Naturen är åtminstone för mig är en stor inspirationskälla. Men vi är ändå inte mitt ute i ingenstans, det finns ett litet samhälle. Om man jämför med Ekenäs, som på många sätt har liknande kvaliteter, känns Lovisa mer välkomnande för konstnärer. Det är svårt att sätta fingret på det.”

---

”Trähusidyllen är en image som gärna lyfts fram. Som om alla i Lovisa bodde i gamla trähus. Människor som bor i Märlax i höghus kan kanske inte relatera, man kan säga att det är lite polariserat”, säger fotografen och kolumnisten Linda Varoma som själv bor i ett gammalt trähus hon renoverat tillsammans med sin man.

Varoma har bott i Lovisa i drygt tio år och är ursprungligen från Helsingfors. Nu sitter hon i det lilla Café Favorit i centrum av Lovisa, ett stenkast från det mesta.

Varoma förälskade sig i småstadsliv under studietiden i Nykarleby och senare kändes flytten till Lovisa med den Lappträskbördiga mannen naturlig.

”Jag tror människor i vår bransch lockas av att flytta hit till ett hus för att det är möjligt. Med våra inkomster skulle det inte vara möjligt att köpa ett egnahemshus i Helsingfors.”

Varoma upplever också att Lovisa varit lite av en öppen hemlighet som spridits bland frilansare.

”De har tagit steget vidare från Borgå, som blivit dyrare och kanske lite passé? Och när en kommer kommer en till, folk känner ju varandra”, säger Varoma.

Varoma finns listad på webbplatsen Loviisa Creative, grundad av mångsysslaren och Lovisabon Päivi Ahvonen. Hon är konceptutvecklare, kommunikatör på egen byrå, skribent och yogalärare – bland annat. På intervjuförfrågan svarar hon från en föreläsningsresa i Österrike.

På Loviisa Creative listas grafiker, fotografer, skribenter, konstnärer, med flera. Ahvonen konstaterar att en samlande webbplats behövs för att kunna visa hur mycket kunnande som koncentrerats på en liten ort. För sex år sedan medverkade Ahvonen i att skapa en kampanj för Lovisa stad. En av målgrupperna man identifierat för kampanjen var personer inom den kreativa branschen som drömde om större boende.

”De som syntes i kampanjen var unga och aktiva och jobbade i kreativa branschen. Vi lyfte dem visuellt och visade att de också hämtar inkomster till staden”, säger Ahonen.

Enligt en undersökning från 2022 av nätverket för regionstäder, upplever ungefär 20 procent av de tillfrågade i större städer att flyttintresset ökat. Intresset har ökat speciellt mot Lovisa, Raseborg, Kuusamo och Lojo.

I Lovisa har den kreativa bubblan vuxit fram under de senaste tio åren, enligt Ahvonen. På Loviisa Creative-sajten konstateras lättvindigt att många ”välfärdsflyktingar” flyttat till staden. Ahvonen själv flyttade till Lovisa för 20 år sedan, från Högbergsgatan i Helsingfors, och säger att beskrivningen av proffs i den kreativa branschen som ”välfärdsflyktingar” kom från hennes egen erfarenhet.

”Jag tänkte att jag aldrig kommer att ha råd att bo större än på 35 kvadratmeter, men här har jag det. Här kan man inte ens konsumera som i Helsingfors, stadskulturen fattas ju.”

Efter att Ahvonen migrerat till Lovisa följde flera vänner och till och med föräldrarna efter.

”En stor orsak till att många flyttat hit är nog att människor pratar med varandra. När du valt att flytta och är nöjd börjar du hajpa beslutet och ordet sprids.”

---

Tempot i en mindre stad är givetvis också lugnare inom mediebranschen. Det har både fördelar och nackdelar – för en fotograf kan jobben ibland vara glesa. Linda Varoma ser dock på glaset som halvfullt; i Helsingfors skulle hon tävla med fler om jobben. Hon vill ändå rikta kritik mot att kulturfältet inte ser möjligheter utanför Helsingfors och önskar att fokus skulle skifta bort från större städer.

”Konstlivet är centrerat i huvudstadsregionen. Men det finns konstintresserade människor också annanstans i Finland. Nästa år ska jag ha en utställning i Villmanstrand. Jag har inte ens sökt utställningstider i Helsingfors på länge för att de är svåra att få och dyra.”

Varoma betonar också att många frilansare är rörliga och kan ha sin bas lite var som helst. Med snabba uppkopplingar spelar det inte så stor roll var skärmen står. I somras ställde hon ut fotografier i Estland och som pressfotograf är hon rörlig.

”Mest jobbar jag utanför Lovisa. Det får man räkna med om man flyttar till en mindre ort. Jag fokuserar österut, mot Kotka och Kouvola.”

Varoma känner sig både som en del av den kreativa bubblan i Lovisa men också som om hon står utanför den. Hon har sett staden utvecklas som en plats dit mediefolk vill flytta och där det finns mer kulturevenemang än man hinner gå på.

”Det känns som att mycket av evenemangen och servicenätverken utvecklas med tanke på människor med bra inkomster. För dem som har tid och råd att avnjuta kultur och konst och köpa tomt från bostadsmässo-området.”

För Varoma har småstaden blivit hem, trots att hon fortfarande tycker det känns konstigt att kalla sig Lovisabo. Men för frilansare sitter det kanske i ryggmärgen att anpassa sig till omständigheterna.

”Man skapar sitt eget nätverk där man är.”